onsdag 5 december 2007

Bakat pepparkakor

Igår var jag på dagis på eftermiddagen och bakade pepparkakor med Bemi. Fast han var mer intresserad av att flörta och spexa för de andra mammorna. Min lilla clown! Men några pepparkakor blev det i alla fall.

Jag hade ett intressant samtal med rektorn för Bemis dagis, Anette. Trevlig kvinna. Även hon har mötts av kommentarer av att så här små barn inte bör vara på dagis, de passar inte på dagis och skulle ha det bättre hemma med mamma och pappa. Jag berättade att Bemi förra veckan när han var hemma och var sjuk verkade sakna sitt dagis så mycket. Vi har ju en laminerad utskrift av hans dagisbild och han tog fram den flera gånger förra veckan och pekade och pussade på bilden. Man riktigt såg på honom att han gillar personerna som är med på bilden och jag tolkade/upplevde det som att han saknade de personerna som han pekade på. Jag berättade detta för Anette och hon blev så glad och sa att alla som är så kritiska borde höra det, barn kan visst det uppskatta att vara på dagis när de är så här små. Det beror helt och hållet på dagiset, personalen och miljön. Hon sa även att de kritiska borde komma och göra studiebesök och se hur barnen faktiskt trivs.

Jag kan gnälla lite på dagis ibland men det är mest efter en dålig dag. Jag tycker vi har haft tur och fått ett toppendagis med toppenpersonal. De är gulliga och omtänksamma mot barnen, ger barnen en stimulerande dag och hittar på roliga saker med dem. Bara initiativet att vi föräldrar skulle komma och baka med barnen igår tyckte jag var toppen. Man får en chans att träffa de andra föräldrarna och barnen på ett naturligt sätt. När jag nämnt detta på jobb, att jag skulle dit och baka pepparkakor var det mycket suckar och stön och en del som sa att de avskydde sånt när de hade småbarn *ehhh?*. Vem vill inte hitta på roliga saker tillsammans med sina barn? När Bemi är lite äldre tror jag säkert att han kommer tycka det är skoj när vi gör såna saker tillsammans. Nu är han för liten för att förstå det riktigt.

Ikväll ska Roger på hockey så då är Bemi och jag själva hemma. Vi ska ha en myskväll med många kramar, plaskande i badbaljan (han ska bada) och lite byggande med klossar. Hoppas han också är på myshumör *ler*.

I morgon ska jag ut på lunchen och handla de sista julklapparna, det är Trisha och Chris julklapp kvar och den brådskar lite. Jag måste posta den i helgen. Sen är jag färdig med alla klappar. Kanske blir det någon till till Bemi när vi är på Gran Canaria. Han kan aldrig få för många, min lille prins. *saknar*

Nu är det en halvtimme till lunch. Jag och en kollega ska "gå en promenad", vårt lilla kodord för falafel *ler*. Vi är båda så förtjusta i falafel så det brukar bli en sådan i veckan ungefär fast förra veckan var jag ju knappt här så då blev det ingen....

1 kommentar:

  1. så tråkigt med jobbet Hanna. Det är så viktigt att man trivs... dessvärre är vårt yrkesområde lite riskabel med både anställning och folks syn på oss. Förfinade sekreterare brukade vi skoja om i skolan, men tyvärr är det ju en gnutta sanning i det. Folk förstår inte att mkt står och faller med rätt, riktig och tillgänglig information.

    Hoppas det går bra med söknaden till nya jobbet. Det vore ju toppen för dig!

    Å vad gäller dagis så strunt i vad alla tycker. Det viktiga är ju att Bemi trivs och mår bra. Småbarn behöver visst socialt umgänge med andra barn och vuxna, de tär jätte viktigt. Louisa älskar att träffa andra barn och har stort utbyte av dem. Även yngre barn!

    Å föräldrar som tycker det är jobbigt med "barngrejer" borde tänka på att de snart är vuxna och de missar viktiga tillfällen att skapa en fin relation med sitt barn.

    kram Ivy

    SvaraRadera