Förra torsdagen "klämde" Benjamin foten på dagen, någon drog igen dörren över hans fot. Han har haltat lite från och till sedan dess men inte klagat på att han har ont, inte ens när vi klämt på foten. Men igår sa han för första gången självmant att han hade ont.
Ringde vårdcentralen i morse och fick på "nåder" komma dit vid lunchtid med honom. En distriktssköterska tittade på foten, konstaterade att det inte syns något (nä, jag VET, det är ju därför vi avvaktat en vecka) och att han inte haltar (nä, han haltar emellanåt, det sa jag när jag ringde, men då haltar han desto mer). Hon satte på ett plåster på lilltån där B sa att han har ont och så ringer hon på måndag och då ska han ha slutat halta.
Sen tyckte jag inte det var lönt att lämna på dagis igen så han följde med hem. Under protester sov han sedan middag i 1 timme (han var ju uppenbarligen trött eftersom han somnade....) och jag snusade bredvid :)
Nu står en sats brownies med after eight i ugnen och doftar gott :) Det får nog bli lite kvällsfika med en klick grädde till.
Benjamin står i vardagsrummet och sjunger "Nu är det slut på veckan, det är dags för freeeedagsmyyyyyys!"
- Postat i farten med BlogPress från min iPod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar