Så trött på jobbet

Puh, det har varit mycket här de senaste dagarna. Är såååå trött på detta stället. *morrar igen* Det hade varit trevligt att få jobba på ett ställe där informationsavdelningens arbete uppskattas. Min chef och jag känner oss totalt överkörda och nervärderade så risken är att de snart står helt utan en informationsavdelning här.

Möttes i morse av ett mail om en text jag lagt in i vårt nyhetsbrev. Texten är skriven av en kille som jobbar på barn- och ungdomshabiliteringen (BoU). Jag skickade igår texten till chefen för BoU och fick idag svar om att jag uttryckt mig helt fel, hon protesterade vilt mot mina formuleringar. Det är inte ens jag som formulerat texten utan en kille som är anställd hos HENNE. Hon kräver att jag ska kunna deras terminologi när hennes egna anställda inte kan det....

Jag har dock inte meddelat henne att det inte är jag som skrivit texten. Hon hade skickat kopia på sitt mail till killen som skrivit texten (för den handlar om det jobb han gör) så det känns som om det är upp till honom att säga ifrån att det var han som skrivit "fel" formulering.

Tonen i mail som man får här är så skrämmande oförskämd så det är inte sant. Sen kommer min chef in och visar ett mail som hon har fått av samma person som även det är helt oförskämt och det handlar också om nyhetsbrevet. *suckar* Nyhetsbrevet är mitt "skötebarn" så jag tar illa vid mig av hennes antydningar.

Grejen är den att just det här med terminologin har jag råkat ut för en gång innan. Jag råkade skriva den dövblinde i en text och fick då världens utskällning för att jag hade skrivit så när man "ska" skriva personer med dövblindhet. Texten jag skrivit var ett sammandrag av ett seminarium jag varit på där jag är hundra på att de själva sa den dövblinde och liknande. Hur ska jag veta att man inte får säga så när ingen har gått igenom terminologin med mig när jag började här? Är det något som jag förväntas kunna automatiskt? Då får de ju skriva en manual med icke godkända ord/meningar och vad man kan skriva istället... Det var ungefär i samma klass, det som jag fick i dagens mail.

Jag var redan innan rädd för att min chef kanske kommer att sluta (hon började i maj i år) eftersom de behandlar henne som.... Hon är väldigt duktig och kan sin sak men de låter henne inte göra det som hon är bra på utan vill hela tiden ha ett finger med och ändra saker.

Vi är ju en förvaltning som har många funktionsshindrade brukare. Ska vi då inte föregå med gott exempel och ge ut information som är lättillgänglig för medborgarna? Måste "vi" krångla till språket i våra texter så mycket att det blir svårförståeligt även för oss själva bara för att "vi" tror att "vi" verkar smartare då? Med "vi" menar jag speciellt 2 personer som sitter i vår ledningsgrupp och som ständigt ska opponera sig mot allt som alla andra gör.

Vi på kommunikationsavdelningen är anställda för att göra informationsjobbet, dvs bla formulera texter så att våra medborgare förstår. Det skrivna ordet är vår gebit. Om ledningsgruppen ständigt ska ha ett ord med i allt vi gör, gör jobbet själva då!

Blä! I måndags hittade en kompis ett ledigt jobb på hennes arbetsplats som nog skulle kunna passa mig. Då funderade jag på att söka det, nu SKA jag söka det jobbet. Tänk att få jobba på ett företag där man inser vikten av bra och korrekt information?! Dessutom skulle det jobbet innebära en ganska markant löneförhöjning jämfört med nu så det hade ju inte heller varit helt fel.

Usch, hela denna dagen fick en dålig start. Jag sitter här och är så irriterad och kan inte släppa det.

Fortfarande skakad

Jag har svårt att bli av med den otäcka bilden av Bemis bleka ansikte, blåa läppar och det blåa runt hans ögon. Bilden dyker upp i mitt inre titt som tätt nu fast jag vet att han mår bra nu. Men det är väl en del av bearbetningen. Och det kommer nog ta tid att smälta.

Dessa affektkramper eller affektanfall drabbar tydligen 5 % av alla barn och typiskt nog skulle vi få ett av dessa 5%s-barn. Så här står det på http://www.vardguiden.se/:

"Barnet skriker besinningslöst, tappar andan, svimmar och får krampaktiga ryckningar. Affektanfall är ingen sjukdom, ett anfall kan vara otäckt men är ofarligt."

Nog för att det var otäckt alltid....Det står även att vissa barn får det ofta, vissa får det väldigt sällan. Vi hoppas på alternativet väldigt sällan! Nu ska vi smälta det hela och försöka lägga det bakom oss. Ett som är säkert är dock att jag kommer att vara ännu mer försiktig med honom och ännu mer hönsig. Igår var en riktig "eye-opener". Jag var så rädd att förlora honom!

Födelsedagen närmar sig
Det är tydligen en kotym att bjuda på kaka när man fyller jämt. Och det nappade jag på. Eftersom jag inte är på jobbet när jag fyller år bestämde jag att bjuda på kaka idag. Det blev morotskaka med philadelphiaglasyr. Vi brukar alltid samla in pengar när någon fyller jämt som jag undrade ju om de gjort det nu till mig också men jag var lite osäker på om det var någon som hade koll på att jag nollar. Visst, någon visste. Men någon sa tom att jag bjöd väl på kaka för att jag snart går på semester *ehhhh?*.

Inte en enda sa grattis eller nåt när jag förklarade att jag fyller år under min semester. Jag sa förvisso inte att jag nollar, jag ska väl inte behöva vara övertydlig?! Visst tyckte de kakan var god men inte ett enda grattis.

Nu känns det knappast så roligt att lägga pengar när någon annan nollar i framtiden. Visst, jag blir "bara" 30 men nolla som nolla.

Något skrivbord har jag inte heller fått. Kanske på fredag, sista dagen på jobbet. Jag börjar nu få en aning ont i handlederna när jag sitter och skriver för det är fel höjd på det bordet jag har idag. Headsetet funkar fortfarande inte....

Det ska bli så otroligt skönt att slippa stället efter fredag. Förhoppningsvis har jag glömt födelsedagsfadäsen till hösten och förhoppningsvis har jag ett skrivbord och fungerande kontor i september.

Nu ska jag mysa med min underbara familj!!

Frustrerande

Tillbaka på jobb igen. Inget skrivbord ännu men "kanske i morgon"....Hmpf! Men min telefon har kommit. Tjoho! Eller ja.....Jag har ju Bluetooth-headset till den för att slippa sitta med mobilen till örat hela tiden när jag pratar i telefon och för att kunna skriva samtidigt. Men det *pip* headsetet funkar ju inte. Telefonen hittar inte det och bruksanvisningen får mig som informatör att gråta en skvätt pga dåligt utformad information.

Anders, en i IT-teamet lyckades få en av mina medarbetares headset att funka men när jag skulle fråga om mitt så hade han gått *suckar djupt*. Och tjejen här som fick hjälp vet inte vad Anders gjorde......*mutter*. Jag tror verkligen det är dags för mig att gå på semester nu. Det verkar inte vara min vecka eller månad kanske jag ska säga....

Men, nu är det en dag kvar att jobba denna veckan sedan är jag ledig 4 dagar med Bemi. Och jag tar med headsetet hem ikväll för att se om Roger kan få det att funka. Snart kommer mina två prinsar och hämtar mig här på jobb. Tjoho!

Flytt till Malmö

Ja, som några av er vet så ska mitt kontor flytta till Malmö. Enligt ursprungsplanerna ska jag egentligen sitta i Malmö just nu i skrivande stund men nej, jag sitter fortfarande i Lund. Förseningar, inget ovanligt med det. Det svåra i vårt fall har varit att få besked om datum, det har inte getts något datum alls, det har flyttats m.m.

Men nu! Nu verkar det vara klart - den 4 juni ska vi vara på plats! Det betyder att flytten går på fredagen innan, 1 juni.

För min del kommer det bara att bli positivt. Jag kommer kunna ta bussen till jobbet varje dag istället för att köra bil. Sparar mycket bensin och pengar på det. Det betyder också att Roger kan ha bilen de dagar han är pappaledig och även i framtiden på alla lov. Han blir inte lika låst längre.

Det blir en flytt till nyrenoverade lokaler, alla kommer sitta i nya rum, bättre organiserat mellan de olika teamen och inte lika utspritt som idag. Vi kommer få ett personalrum som vi kan sitta och fika och luncha i. Vi får roligare utsikt (här sitter jag och tittar på en tråkig parkering...), mitt kontor blir förhoppningsvis varmare än det jag har här (något fel med att jag sitter mellan två värmesystem därav den konstanta förkylningen...), nära till en massa lunchställen, nära till Pildammarna (rakt över vägen).

Det känns dock som om jag är en av väldigt få som ser positivt på flytten. De flesta är negativt inställda till det hela. Men inte jag *kvittrar som en fågel*......Måste se det positiva i det hela ju!

Äntligen fredag igen! Ska bli skönt att vara ledig lite nu. I morgon är det konfirmation av Rogers systerson. På söndag är det inget inplanerat så det blir väl att fixa lite hemma, handla mat och lite sånt. Måndag och tisdag har Bemi och jag inget inplanerat heller. Jag tänkte hinna baka lite till hans födelsedag. Skönt att ha det förberett. Det blir väl lite toscarutor och något småbröd, kanske chokladmuffins också. Jag hoppas också att vädergudarna ändrar sin prognos så att det blir fint väder måndag och tisdag så att vi kan ut och gå lite med vagnen.

Dags och jobba lite innan det är morgonfika.

Insnöad

Jaha. Så var man insnöad för första gången i sitt liv. Det började snöa som bara den igår och det fortsatte under hela natten. När jag steg upp i morse hade det säkert kommit drygt en halv meter snö. I och med att det blåser mycket också har det blåst upp stora drivor här på ca 1½ meter. Att få ut bilen ur garaget var inte ens att tänka på.

Så det vara bara att ringa jobbet och säga att det nog fick bli en dag med ofrivillig semester idag. Synd att behöva ta av sin semester när vädrets makter ställer till det. Men jag fick i alla fall en extra dag hemma med min lilla prins.

Först klockan 12 kom de och skottade här på vårt område. Det visade sig dock nu ikväll när Roger skulle på hockey att de inte skottat på parkeringen så han fick inte ut bilen. Som tur var har vi en bekant som också skulle på hockeyn som han kunde åka med. Undras just hur vädret är när de ska hem i kväll?! Men hockeyn är ju dödligt viktig.....