Övar

Idag övar min kropp inför förlossningen verkar det som. Nu i eftermiddag har jag haft sammandragningar/förvärkar med 10-15 min mellan. Jag har fått öva andning i alla fall. Jag önskar verkligen just nu att jag visste att det närmar sig, att så här är det strax innan det drar igång på riktigt. Men jag har ju inget att jämföra med eftersom Bemi kom med snitt.

Idag är det 37+0 och jag längtar tills han är på utsidan! Jag är riktigt trött på att känna mig som em flodhäst fast jag egentligen inte är så stor om man jämför med andra gravida. Men det är inte min kropp. Jag har svårt nog att röra mig i vanliga fall och det blir inte enklare av att ha en badboll på magen och magmuskler som inte funkar. Roger skämtar om att mitt standarduttryck nu är "iiiisch" så fort jag rör mig. Men det är jobbigt ju...

Nåja, nästa vecka ska jag på ställningstagande till igångsättning. Håll alla tummar och tår att kroppen är mogen är ni snälla!! Det är min sista graviditet och jag borde njuta men nu är jag så nära målsnöret så nu är jag otålig och vill gosa bebis!!!


- Postat via Blogpress från min iPod.

Vi två

Kärlek

Oups...

... Jag har visst gått och blivit fru idag ;)

We did it our way once again!


- Postat via Blogpress från min iPod.

Ibland hade det varit bra...

....med någon som sa ja eller nej när man är tveksam. I detta fallet ja eller nej till om det är bebis på G eller bara fejk. Jag vet ju för 17 inte hur det ska kännas, hur mycket, vad som är vad. Man tror allt är svart eller vitt men som gravid är gråzonen väääääldigt stor.

Sedan förra onsdagen har jag väldigt mycket sammandragningar, onda och mindre onda. Fine. Det har jag nu fattat att så kan det vara. Det håller sig liksom på samma nivå. Sedan kl 4 i morse har jag som mensvärk i nedre delen av magen och värk i musklerna i låren. Sådan värk som jag brukar få antingen när jag överansträngt mig eller varit ute i kylan så musklerna blivit stela.

Nu hade det varit skönt om någon sa att så kan det vara utan att det är förlossning på G så deal with it. Det blir inte bebis idag. Eller att du kan nog förbereda dig på bebis idag eller i morgon.

Jag börjar bli otålig nu. Jag börjar förstå de som testar alla möjliga huskurer för att få det hela att starta. Funderar skarpt på att köpa hem hallonbladste. Om inte annat ska det tydligen hjälpa till så att tappen mognar och det ska den gärna ha gjort till den 21 mars!!!

Har i alla fall tagit en panodil så får vi se om det går över.


- Postat via Blogpress från min iPod.

Svårt att ta in

....att vi snart kommer ha en liten krabat hos oss igen. En liten, snusande bebis. En liten fågelunge som kommer lukta ljuvligt, göra underbara små läten, greppa våra hjärtan från första sekund. Idag är det exakt en månad till beräknad förlossning men som ni vet tror jag ju inte det kommer dröja 31 dagar tills han tittar ut. Har aldrig trott att jag kommer gå tiden ut. Men lite till hade varit bra. Vi har lite kvar att fixa innan vi är 100% redo att släppa allt runt omkring oss och bara fokusera på bebis, Benjamin och att vi plötsligt är 4 i familjen.

Den som är mest redo är nog Benjamin. Han har ju tjatat länge nu att han tycker att det räcker och att det är dags för bebis att komma. När han satt och spelade häromdagen på datorn och gjorde "kakor" på bolibompa gjorde han ett fat med fyra kakor och berättade vem som skulle ha alla. Där var en till mamma, en till pappa, en till honom själv och så klart en till bebis. Det låter så mysigt när han pratar om vår familj med fyra familjemedlemmar. En enda gång har han uttryckt att han inte tycker om lillebror men just vid det tillfället tyckte han inte om någon alls. Annars känns det som om han bara hyser den största möjliga kärlek för sin lillebror. Han vill gärna pussa magen, krama den, sjunga för lillebror och varje morgon innan han åker till dagis brukar han säga hejdå till lillebror och pussa magen.

Stora delar av min vakna tid kretsar kring det som komma skall. Förlossningen, tiden efter, bebis, amning, föräldraledighet, hur familjen kommer påverkas, hur Bemi kommer reagera. Men det är så stort. Fast vi varit med om det en gång innan, att få en liten bebis, känns det helt annorlunda denna gången. Allt känns nytt igen. Det pirrar i magen och det är en härlig känsla.

Allt var så turbolent när Bemi kom och inget blev som vi hade tänkt oss. Denna gång vill jag verkligen ha lugn och ro kring oss den första tiden. Lugn och ro var väl det sista vi hade förra gången... Det viktigaste är att vår lilla familj bondar med nykomlingen, att Benjamin får knyta an till bebis och se att vi älskar honom lika mycket fast det kommit en liten till att ösa kärlek på. Och jag behöver lugn och ro för att få amningen att funka från start. Förra gångens kämpande med pumpning, flaskmatning och amning var ingen höjdare. Jag kan inte fatta att jag stod ut i nästan tre månader med det innan det funkade felfritt. Men den gången hade jag Roger hemma i 11 veckor och han var ett stort stöd och vi delade på mycket kring just matningen. Jag ammade först och när Bemi inte orkade amma mer värmde Roger bröstmjölk och gav på flaska samtidigt som jag pumpade ut mer mjölk. Nu kommer Roger vara hemma 2-4 veckor beroende på när liten kommer (föräldradagar för bebis, några föräldradagar för Bemi och så kommer ju påsken i mitten på april).

Filt nr 2

Så är filt nr 2 till bebis färdigvirkad! Puh! Jag hann :o) Garnerna som jag använt är de som jag färgat själv och jag måste säga att jag är väldigt nöjd dels med färgkombon och dels med hur klara och fina färgerna är. Filten blev lite mer avlång än vad jag hade tänkt men vad spelar det för roll? Huvudsaken är att den är mjuk och skön till bebis.

När bebis väl tittat ut och vi har bestämt namn ska jag brodera dit hans namn i ena hörnet så att filten verkligen blir personlig. Det ska jag även göra på filt nr 1 så klart.

Nu har jag en annan filt som jag måste göra klar som går i lite andra färger. Där är jag ungefär halvvägs men jag har ju mer tid nu att virka eftersom jag måste vara så stilla som möjligt. Så den är nog klar snart hoppas jag... Den lilla bebisen är också beräknad snart.

Nästa projekt blir en filt till Benjamin. Han har tjatat ett tag på att han också vill ha en filt. Men jag måste beställa garn till hans filt. Att virka en filt till honom i detta tunna bomullsgarn hade tagit en evighet så han kommer få en filt i akrylgarn tror jag så att jag kan virka med lite större virknål.

Sammandragningarna fortsätter. Jag har haft ganska mycket i natt men bara enstaka som gör "ont". Likadant under dagen idag. Nu vet jag ju vad det är som gör ont och de är inte regelbundna. Men jag är rejält trött. Det tar rätt mycket på krafterna. Jag försöker hålla mig så stilla som möjligt för det känns som att jag får en sammandragning bara jag rör mig.

Nu åter till soffan!

Är det på G kanske...

Min underbara stora pojke sjunger till Waka, waka :o)

I natt vaknade jag av att jag hade ont i nedre delen av magen, rejält ont. Sammandragningar och ont. Och det höll i sig ganska länge. Det gick över efter ett tag och eftersom jag hade ett besök hos BM inbokat senare under dagen så tänkte jag ta upp det med henne.

BM gjorde sina kontroller, blodtryck 130/80, ingen äggvita i urinen, vikt 79,4 kg, fosterljud 150, SF-mått 34. Sedan klämde hon lite extra på magen eftersom jag sa att jag fortfarande var öm i nedre delen av magen och det gjorde mer ont när hon klämde på huvudet. Hon reagerade på att min livmoder var väldigt lättretlig och att jag fick sammandragningar bara hon kände på magen. Hon reagerade också på att jag var väldigt spänd i nedre delen av magen där jag också hade ont i natt och nu var öm.

Hon kallade in sin kollega och de tyckte båda att jag skulle åka in till prenatal på KK för en kontroll. Hon ringde in och jag var välkommen när som.

Jag var inne strax innan 12 och blev genast uppkopplad med CTG. Genast kunde man se att lillemans hjärtljud var väldigt höga och han var väldigt aktiv/irriterad. Och så började sammandragningarna registreras. Inte jättekraftiga först men sedan så... Då kom också samma smärta som jag hade känt under natten och då kunde jag ju se på skärmen att det var kraftigare sammandragningar än de andra och vissa av dem fick jag andas mig igenom :o(

Lillkillens hjärtljud ville inte lugna ner sig. Han låg på 180-190 och de ville att han skulle ha en längre kurva med lägre hjärtljud så jag tror att jag fick ligga med CTG i en timme minst innan de kände att de kunde koppla loss CTG. Under den tiden fick jag stundtals ganska regelbundna onda sammandragningar, de kom var 6-8 minut. Även BM här inne reagerade på att livmodern var lättretlig och hon sa att det var kanske på G. Då börjar ju hjärnan arbeta på högvarv och tänka ett steg längre, att vi kanske snart har bebis här och vad Roger var tvungen att hämta där hemma, vad jag inte packat ner ännu, vem som skulle hämta B på dagis, att R skulle missa sista hockeymatchen för säsongen (som är nu ikväll)...

Sedan kom en underbar dansk läkare in och pratade och sa att han ville kolla om detta påverkade livmodertappen och om jag börjat öppna mig. Även han reagerade direkt på att jag hade sammandragning när han kände på magen.... Sammandragningarna har inte påverkat tappen på så sätt att den är fortfarande stängd och "bakåtlutad". Jag har heller inte börjat öppna mig. Bebis har också gott om fostervatten så det var bra tyckte han.

Han kunde dock inte säga varför min livmoder är så lättretlig, om det är så att det är på G ändå inom det närmsta eller om det bara är som livmodern tränar. Det gäller att vara uppmärksam på om något förändras, om jag får feber, mer regelbundna onda sammandragningar som inte går över när jag vilar, får ont i övre delen av magen eller börjar blöda. Jag var välkommen in om jag var orolig.

Återigen är det dock bekräftat att bebis är fixerad med huvudet ner och han sitter rejält fast och trycker neråt med huvudet.

Läkaren avslutade med att säga att han vanligtvis mest jobbar på förlossningen och att han hoppas att han snart träffar oss där under roligare former :o) Det hoppas jag med. Han får gärna förlösa mig!

Så vi får väl se vad detta resulterar i. Sammandragningarna fortsätter att dugga tätt och en hel del av dem gör ont/ondare. Jag märker att minsta lilla jag gör idag orsakar sammandragningar :o( Så det är vila som gäller, men det är inte alltid det lättaste.