Nu är han här

Tilllåt mig att presentera Samuel Elias Alexander, född den 26 mars 2011 kl 03.13 på Malmö KK. 3300 gram och 47 cm lång mätte han där i arla morgonstund.

Vi är hemma och försöker lära känna varandra. För den som är intresserad av hur det hela gick till, så kommer det säkert en förlossningsberättelse vad det lider. Mamma Muh ska bara smälta det hela.... Det var en del känslor inblandade....

Nya magbilder

Jag har lekt lite med kameran och självutlösaren idag. Jag har aldrig använt mig av den tidigare (jo, i fredags testade Roger funktionen *ler* men det var ju han det...) så det är lite ovant och svårt att ställa in skärpa och dylikt. Men jag ville passa på att ta lite bilder i dagsljus inne i lillebrors rum nu innan magen försvinner :o) Roger jobbar sent både idag och imorgon så man vet ju inte om tillfälle ges igen :o)

Jag har fixat till dem lite i photoshop för skärpan var lite si och så... Och så gjorde jag om dem i svartvitt också. Vad tycker ni? Föredrar ni svartvitt eller färg? I bakgrunden på färgbilderna kan ni se fondväggen i lillebrors rum som ska få sig en strykning till. Jag äääälskar färgen! Den är lite mer havsgrön i verkligheten.

Idag är det vecka 38+0. Jag var på läkarbesök igår för att kolla status på min kropp men vad läkaren sa tänker jag inte avslöja här :o) Nu får ni snällt vänta tills vi meddelar att lillebror kommit :o) Kan väl avslöja att det var inte det beskedet jag ville ha av läkaren men jag är ganska nöjd ändå...

Svårt att ta in

....att vi snart kommer ha en liten krabat hos oss igen. En liten, snusande bebis. En liten fågelunge som kommer lukta ljuvligt, göra underbara små läten, greppa våra hjärtan från första sekund. Idag är det exakt en månad till beräknad förlossning men som ni vet tror jag ju inte det kommer dröja 31 dagar tills han tittar ut. Har aldrig trott att jag kommer gå tiden ut. Men lite till hade varit bra. Vi har lite kvar att fixa innan vi är 100% redo att släppa allt runt omkring oss och bara fokusera på bebis, Benjamin och att vi plötsligt är 4 i familjen.

Den som är mest redo är nog Benjamin. Han har ju tjatat länge nu att han tycker att det räcker och att det är dags för bebis att komma. När han satt och spelade häromdagen på datorn och gjorde "kakor" på bolibompa gjorde han ett fat med fyra kakor och berättade vem som skulle ha alla. Där var en till mamma, en till pappa, en till honom själv och så klart en till bebis. Det låter så mysigt när han pratar om vår familj med fyra familjemedlemmar. En enda gång har han uttryckt att han inte tycker om lillebror men just vid det tillfället tyckte han inte om någon alls. Annars känns det som om han bara hyser den största möjliga kärlek för sin lillebror. Han vill gärna pussa magen, krama den, sjunga för lillebror och varje morgon innan han åker till dagis brukar han säga hejdå till lillebror och pussa magen.

Stora delar av min vakna tid kretsar kring det som komma skall. Förlossningen, tiden efter, bebis, amning, föräldraledighet, hur familjen kommer påverkas, hur Bemi kommer reagera. Men det är så stort. Fast vi varit med om det en gång innan, att få en liten bebis, känns det helt annorlunda denna gången. Allt känns nytt igen. Det pirrar i magen och det är en härlig känsla.

Allt var så turbolent när Bemi kom och inget blev som vi hade tänkt oss. Denna gång vill jag verkligen ha lugn och ro kring oss den första tiden. Lugn och ro var väl det sista vi hade förra gången... Det viktigaste är att vår lilla familj bondar med nykomlingen, att Benjamin får knyta an till bebis och se att vi älskar honom lika mycket fast det kommit en liten till att ösa kärlek på. Och jag behöver lugn och ro för att få amningen att funka från start. Förra gångens kämpande med pumpning, flaskmatning och amning var ingen höjdare. Jag kan inte fatta att jag stod ut i nästan tre månader med det innan det funkade felfritt. Men den gången hade jag Roger hemma i 11 veckor och han var ett stort stöd och vi delade på mycket kring just matningen. Jag ammade först och när Bemi inte orkade amma mer värmde Roger bröstmjölk och gav på flaska samtidigt som jag pumpade ut mer mjölk. Nu kommer Roger vara hemma 2-4 veckor beroende på när liten kommer (föräldradagar för bebis, några föräldradagar för Bemi och så kommer ju påsken i mitten på april).

Filt nr 2

Så är filt nr 2 till bebis färdigvirkad! Puh! Jag hann :o) Garnerna som jag använt är de som jag färgat själv och jag måste säga att jag är väldigt nöjd dels med färgkombon och dels med hur klara och fina färgerna är. Filten blev lite mer avlång än vad jag hade tänkt men vad spelar det för roll? Huvudsaken är att den är mjuk och skön till bebis.

När bebis väl tittat ut och vi har bestämt namn ska jag brodera dit hans namn i ena hörnet så att filten verkligen blir personlig. Det ska jag även göra på filt nr 1 så klart.

Nu har jag en annan filt som jag måste göra klar som går i lite andra färger. Där är jag ungefär halvvägs men jag har ju mer tid nu att virka eftersom jag måste vara så stilla som möjligt. Så den är nog klar snart hoppas jag... Den lilla bebisen är också beräknad snart.

Nästa projekt blir en filt till Benjamin. Han har tjatat ett tag på att han också vill ha en filt. Men jag måste beställa garn till hans filt. Att virka en filt till honom i detta tunna bomullsgarn hade tagit en evighet så han kommer få en filt i akrylgarn tror jag så att jag kan virka med lite större virknål.

Sammandragningarna fortsätter. Jag har haft ganska mycket i natt men bara enstaka som gör "ont". Likadant under dagen idag. Nu vet jag ju vad det är som gör ont och de är inte regelbundna. Men jag är rejält trött. Det tar rätt mycket på krafterna. Jag försöker hålla mig så stilla som möjligt för det känns som att jag får en sammandragning bara jag rör mig.

Nu åter till soffan!

Är det på G kanske...

Min underbara stora pojke sjunger till Waka, waka :o)

I natt vaknade jag av att jag hade ont i nedre delen av magen, rejält ont. Sammandragningar och ont. Och det höll i sig ganska länge. Det gick över efter ett tag och eftersom jag hade ett besök hos BM inbokat senare under dagen så tänkte jag ta upp det med henne.

BM gjorde sina kontroller, blodtryck 130/80, ingen äggvita i urinen, vikt 79,4 kg, fosterljud 150, SF-mått 34. Sedan klämde hon lite extra på magen eftersom jag sa att jag fortfarande var öm i nedre delen av magen och det gjorde mer ont när hon klämde på huvudet. Hon reagerade på att min livmoder var väldigt lättretlig och att jag fick sammandragningar bara hon kände på magen. Hon reagerade också på att jag var väldigt spänd i nedre delen av magen där jag också hade ont i natt och nu var öm.

Hon kallade in sin kollega och de tyckte båda att jag skulle åka in till prenatal på KK för en kontroll. Hon ringde in och jag var välkommen när som.

Jag var inne strax innan 12 och blev genast uppkopplad med CTG. Genast kunde man se att lillemans hjärtljud var väldigt höga och han var väldigt aktiv/irriterad. Och så började sammandragningarna registreras. Inte jättekraftiga först men sedan så... Då kom också samma smärta som jag hade känt under natten och då kunde jag ju se på skärmen att det var kraftigare sammandragningar än de andra och vissa av dem fick jag andas mig igenom :o(

Lillkillens hjärtljud ville inte lugna ner sig. Han låg på 180-190 och de ville att han skulle ha en längre kurva med lägre hjärtljud så jag tror att jag fick ligga med CTG i en timme minst innan de kände att de kunde koppla loss CTG. Under den tiden fick jag stundtals ganska regelbundna onda sammandragningar, de kom var 6-8 minut. Även BM här inne reagerade på att livmodern var lättretlig och hon sa att det var kanske på G. Då börjar ju hjärnan arbeta på högvarv och tänka ett steg längre, att vi kanske snart har bebis här och vad Roger var tvungen att hämta där hemma, vad jag inte packat ner ännu, vem som skulle hämta B på dagis, att R skulle missa sista hockeymatchen för säsongen (som är nu ikväll)...

Sedan kom en underbar dansk läkare in och pratade och sa att han ville kolla om detta påverkade livmodertappen och om jag börjat öppna mig. Även han reagerade direkt på att jag hade sammandragning när han kände på magen.... Sammandragningarna har inte påverkat tappen på så sätt att den är fortfarande stängd och "bakåtlutad". Jag har heller inte börjat öppna mig. Bebis har också gott om fostervatten så det var bra tyckte han.

Han kunde dock inte säga varför min livmoder är så lättretlig, om det är så att det är på G ändå inom det närmsta eller om det bara är som livmodern tränar. Det gäller att vara uppmärksam på om något förändras, om jag får feber, mer regelbundna onda sammandragningar som inte går över när jag vilar, får ont i övre delen av magen eller börjar blöda. Jag var välkommen in om jag var orolig.

Återigen är det dock bekräftat att bebis är fixerad med huvudet ner och han sitter rejält fast och trycker neråt med huvudet.

Läkaren avslutade med att säga att han vanligtvis mest jobbar på förlossningen och att han hoppas att han snart träffar oss där under roligare former :o) Det hoppas jag med. Han får gärna förlösa mig!

Så vi får väl se vad detta resulterar i. Sammandragningarna fortsätter att dugga tätt och en hel del av dem gör ont/ondare. Jag märker att minsta lilla jag gör idag orsakar sammandragningar :o( Så det är vila som gäller, men det är inte alltid det lättaste.

Ny magbild och spjälsängen klar

Igår monterade vi upp spjälsängen och märkte att denna är bredare än den vi hade innan så vi behövde en ny madrass. Det fick bli en tur till ikea idag och handla det samt ett nytt spjälskydd och nya lakan till sängen. De lakanen ligger dock i tvätten så de bäddar vi med nästa gång. De lakan som jag nu bäddat med är gamla från Benjamins tid så de är så mjuka och goa så. Lilla nallen sitter på sin plats och virkade filten hänger på gaveln.

Men nu blir det soffläge känns det som tills lillebror kommer ut. Jag var helt slut när jag kom hem från IKEA och sammandragningarna duggade tätt. I morgon är v35+0, dvs den dagen när Benjamin föddes. Gissa om mina tankar kommer gå till den 26 maj 2006 i morgon? Alla dagar efter i morgon kommer kännas som plusdagar i denna graviditet.

Vita, fina spjälsängen.


Lilla magen i 34+5, dvs igår.

Och så en bild med stolta storebror som klappar magen.

Förlossningsplanering

Idag är det dags för förlossningsplaneringsmöte på specialistmödravården. Ska bli intressant att se vad vi kommer fram till och jag hoppas att det blir så givande som det är tänkt att det ska vara... Och jag hoppas på en bra plan.... Det är samma läkare som jag varit hos innan för min sjukskrivning, han är gammal i gamet så det blir nog bra. Återkommer med rapport i kväll.

Det är ju en del som ifrågasatt varför vi skaffar en ny vagn till bebis, "det duger väl bra med den vi hade till Benjamin"... För det första är det väl vår ensak varför vi skaffar en vagn till till bebis. Och frågar man det så är man inte så insatt i min situation, hur mina muskler funkar och inte funkar. Min situation har förändrats en del på fem år och jag orkar inte lyfta lika mycket som jag gjorde för fem år sedan. Denna vagnen är främst till för att underlätta för MIG, för att skona mina muskler och min kropp. Att vagnen sedan är så smart så att den kommer kunna användas under en väldigt lång tid är en stor bonus.

Det är en acta graco sulky, modell Mosaic. Finessen med denna är att vi kan sätta babyskyddet (bilstolen som bebis har från start) direkt i vagnen, klicka fast det så sitter det där. På så sätt slipper jag bära på babyskyddet tex när jag ska in på dagis och lämna/hämta Benjamin vilket jag ska göra fem dagar i veckan, jag kan klicka i babyskyddet där om jag ska in i affären om bebis tex har somnat i bilen. Då slipper jag väcka bebis och ta ur honom ur babyskyddet och flytta över honom i sjalen (som jag kommer använda så mycket som möjligt). Kortare stunder kan vi alltså använda denna vagnen som en "liggvagn". Bebis ska inte sitta i sitt babyskydd för många timmar i sträck så det är inte tänkt att det är en promenadvagn, då kommer vi använda den vanliga liggvagnen. Samma sak om vi tex ska iväg till någon där vi vet att bebis kommer sova, då tar vi ju med stora vagnen så att han kan sova i sin insats till vagnen.

När bebis sedan är så pass stor att han kan sitta framåtvänd i vagn kommer denna nya vagn fungera som en sulky, det är en paraplysulky så den tar väldigt liten plats i bilen och är väldigt smidig. Ett litet förtydligande alltså varför vi har valt att skaffa en vagn till.... Att vi sedan gjorde världens kap är ju en annan sak. Hittade denna på blocket, den är HELT NY, aldrig använd. De som sålde den fick ut den på sin försäkring efter att deras andra gick sönder under en flygresa. Ny kostar den 1800 spänn och vi gav 1000. Denna finns inte heller att köpa här i Malmö och är i exakt den färg som jag ville ha.

Vagnen med babyskyddet i.


Vagnen som sulky.

Och här är en bild av dagens mage, tagen i vecka 33+6 av Benjamin (därför kom inte mitt ansikte med *ler*). Pappa Puh ska få ta en ny bild men denna bjuder jag på så länge.

Men va f-n......

Sedan i onsdags har jag upplevt att jag har mer sammandragningar och att de kommer tätare. Så igår när jag räknat till 4 st på 30 minuter ringde jag barnmorska direkt på KK och hon bokade in mig på en tid i morse på KK. Väl där fick jag lämna urinprov, de tog sänkan och jag fick ligga med CTG för att kolla sammandragningarna. Läkaren kollade även med ultraljud om livmodertappen var ok och om jag hade några flytningar som tydde på infektion eller bakterier. Alla de testen var ok.

MEN blodtrycket var lite högre än normalt. Jag brukar ha 120/70 och idag låg det först på 135/85 och sedan på 125/85. Det är undertrycket som är på gränsen. Stiger det till 90 kan det vara tecken på havandeskapsförgiftning IGEN. Gaaaaaaaaaahhhhhhhhhh! Jag känner så väl igen det från förra gången. Det var så det började... Jag hoppas det är något tillfälligt.

Jag är i alla fall beordrad sängläge hela helgen och sedan ska jag till min vanliga BM på måndag för att kolla blodtrycket och urinen igen för att se om det sjunkit. Jag får inte göra något i stort sett, inte ens laga mat :o( Hur ska jag kunna låta bli?

Sammandragningarna räknas som förvärkar och det viktigaste är att de inte påverkat livmodertappen. Den är 42 mm vilket är ett jättebra mått. Om de ändrar karaktär eller ökar ännu mer så ska jag kontakta dem igen men hon trodde inte att det var någon risk för prematur födsel pga tappen i alla fall.

Magen känns större...

....än vad den är. Det ser jag nu när jag ser på bilderna nedan. Jag upplever den som gigantisk men det är den inte. Men det är klart, allt är relativt och självupplevt. Jag upplever mig som mindre rörlig och jag känner mig mer klumpig än med Benjamin. Det stramar mer, spänner, drar och trycker. Tror det är en kombination av muskler, ligament och organ som kommer i kläm. Men så är jag också höggravid. När hände det liksom?

På tisdag är det v30+0 och fem veckor senare i förra graviditeten var jag mamma! Helt overkligt! Men jag får räkna med 10 veckor till i denna graviditet, lika bra att ställa in sig på det.

Vi har en tiger i familjen.

Tyckte ljuset var så fint i vardagsrummet igår.


Magen i vecka 28+ med Benjamin.

Storebror pussar magen.

Magen igår i vecka 29+4.

Lite mer shopping idag

Idag hade jag några ärenden och passade på att köpa lite kläder till till barnen. Mest till lillebror men storebror fick en ny pyjamas också.

Storebrors pyjamas från Snoozy. Me like deras tyger!


Snuttefilt till lillebror, present från tant Vera ;o)

Lillebrors set som nog inte kommer användas som pyjamas utan som byxa och tröja var för sig. Stl 62/68.

Två bodies i stl 56. Den gröna är också Snoozy och den svartvita är från Lindex.

Tre par byxor, de enfärgade från Lindex och de mönstrade från Snoozy, stl 56. Nu har nog lillebror så att han klarar sig och jag räknar med att han får säkert något mer i stl 56 i present.

Sjukskriven

Jag var hos läkaren på spec MVC i fredags och ja, han sjukskrev mig fram till beräknad förlossning (4 april). Det var inga konstigheter utan han sa att det är jag som måste avgöra hur jag mår och sedan agerar han utifrån det. Det är ju bara jag som kan känna hur jag mår, hur min kropp känns och vad jag orkar. Tänk vilken klok läkare! Det funkar inte att jobba 50% när jag ändå hade 100% jobb som låg och väntade och som jag förväntades göra trots att jag inte hann.

Sammandragningarna som jag har är med all säkerhet stressrelaterade och då förmodligen mycket kopplade till jobb. Han tror inte att de ska påverka när bebis kommer utan är mer som en signal till mig att ta det lugnt. Så det är vad jag ska göra nu fram tills bebis är beräknad. Ta det lugnt, ta allt i mitt tempo och inte stressa.

Jag var på jobb en stund i tisdags ändå för jag hade en del att fixa, ett möte jag inte kunde avboka och ett samtal med min chef som jag var tvungen att ta. Sedan var det vattengympa-dags igen. Skönt! Men jag tog nog i mer än jag brukar för oj va jag hade träningsvärk på kvällen här hemma. Nu har jag i alla fall frikort och behöver inte betala mer för gympan :o)

Ang jobb så är där ingen vikarie för mig förrän den 1 februari så jag har tagit hem min dator och kollar av mailen då och då. Dock väldigt sparsamt då jag trodde vi kunde ha en intern uppgörelse utan att börja strula med Fk om att jag jobbar några timmar men nä, det kunde vi inte enligt personalavd. Jag ville att de la de timmarna jag ställer upp och hjälper till på min flex istället men nä... Så jag svarar på viktiga mail och telefonsamtal, kortfattat. Tyvärr är där ju ingen som kan mina arbetsuppgifter och det är svårt att lämna projekt mitt i. Så vissa saker som jag hade tänkt avsluta för helt enkelt ligga tills min vikarie kommer och personalen på våra enheter får helt enkelt vänta fast jag vet att de inte är så tålmodiga..... Jag tänker inte ställa upp hur mycket som helst gratis för den usla lönen jag har i vanliga fall.

Loppan mår bra i magen. Han sparkar som aldrig förr. Igår hade han sparkmaraton när jag låg på soffan hela förmiddagen. Det är han inte van vid så han ville väl sparka liv i sin mamma :o) Men när jag smekte magen och pratade med honom blev han helt stilla. När jag slutade började han sparka igen. Busunge! 12 veckor kvar tills han är beräknad...

What else? Det kommer lite uppdateringar med bilder i början av nästa vecka. Nu ska jag försöka dammsuga lite, får väl se vad fogarna säger om det....

GBS-infektion

Jag har ju dragits med sammandragningar sedan v 15 någon gång och lämnat urinprov tidigare som var negativt. Trodde väl egentligen inte att det jag lämnade förra veckan skulle visa något heller men så fel jag hade. Var hos BM i morse men hon hade inte fått svaret då. Nu ikväll ringde en annan BM från MVC i Trelleborg. Där var spår av bakterier i min urin och inte vilka bakterier heller utan en form av streptokocker som går under namnet GBS. GBS finns naturligt i tarmfloran men kan ibland leta sig in på fel ställen som i mitt fall. Det är dock inget ovanligt men kan ge en del mindre trevliga komplikationer som för tidig vattenavgång, infektion hos bebis och moderkaka och komplikationer för bebis efter förlossningen. Just pga risken att bebis smittas vid förlossningen så ger man patienter som haft GBS under graviditeten penicillindropp vid förlossningen och droppet ska helst ha getts 4 timmar innan bebis tittar ut. Mao ska jag åka in så fort jag får värkar. Ibland missar läkare att skriva in detta med GBS och dropp i journalen men det hade han tydligen gjort i min journal nu. Skönt att veta. Men känns ju lite kymigt nu efter att ha googlat GBS. Jag ska i alla fall hämta ut penicillin i morgon.

I övrigt var allt ok hos BM. Jag har gått upp ett kg sedan inskrivningen i augusti, helt ok. Mitt HB låg på 118, också det ok. Blodtryck 120/70. SF-måttet (livmoderns storlek kan man säga) låg lite under medel men så länge den följer sin kurva är det ok. Jag som trodde att jag hade en stor mage, det har jag nog inte då :o)

Jag ska på ett nytt läkarbesök den 10 januari för att diskutera min sjukskrivning och BM tyckte också att det lät som bäst att jag sjukskrivs på 100%. Att min chef förväntar sig 100% jobb på de 50% jag jobbar går inte ihop och blir bara en stressfaktor för mig, något som ökar på mina sammandragningar och mina övriga besvär. Det är svårt att helt koppla av när man vet hur mycket som ligger och väntar och som man vet att hon förväntar sig att jag ska hinna slutföra.

Sedan har vi bokat in resterande besök hos henne fram till efter BF. Men där är några besök där som jag inte tror att jag kommer att gå på. Det blir bara mer och mer som talar för att jag kommer få en marsbebis snarare än en aprilbebis.

Vi har varit ute på lite rea-shopping idag. Jag hade inte förväntat mig att handla några kläder till mig själv utan var ute efter en ny klocka eftersom min förra varit trasig ett tag men fått hänga med ett tag. När batteriet nu tog slut var det inte lönt att sätta i ett nytt utan det blev en ny klocka. Jag hittade en som var nedsatt med 50%. Hade kostat 1000:-. Så jag är nöjd med mitt kap, en Champion-klocka i titan, lagom diskret.

Kläder hittade jag faktiskt också. Dels en jättesnygg sjal (älskar fina sjalar nu på vintern) och 2 klänningar som inte är mammaklänningar men funkar utmärkt nu under graviditeten ändå. De är mjuka och följsamma och faller snyggt över magen. Det är samma modell fast olika färger. När jag kom hem ångrade jag att jag inte köpte en i de andra färgerna som fanns också :o) Till min förvåning så såg jag i nya H&M katalogen som kom med posten idag att de hade samma klänning i den fast i andra färger så det blev en snabb beställning från H&M via nätet på en rosa och en blå/vit-randig med matchande leggings till. Dessa totalt fyra klänningar skulle jag kunna leva i fram till förlossningen :o)

Dessutom hittade jag riktiga kap till bebis också. Massor med nedsatta kläder i de minsta storlekarna men jag fick begränsa mig lite för att ha en orsak att shoppa ännu mer i London :o) Pyjamasar ska jag speciellt leta efter i London, det vet jag att de har supersöta där.

Nu ska jag gå in och mysa med min prins i soffan. Han var visst sugen på chips tror jag :o)

Julledig

Nu är vi jullediga allihopa i detta huset. Benjamin är ledig till den 11 januari, Roger är ledig till den 10 januari och jag är ledig till den 3 januari. Jag jobbar sedan tre dagar och är sedan ledig till den 11 januari. Det är välbehövliga lediga dagar för oss alla.

Benjamin och jag började vår ledighet igår och det var pyssel på hög nivå i huset. Vi målade tomtar, bakade pebbernödder, tvättade, förberedde smörgåstårta och någonstans på kvällen hittade jag en stund för vila. Roger köpte med sig gran hem på väg från jobb och den står nu fint i vardagsrummet och väntar på att kläs med lite kulor.

Nu väntar vi på att morfar och Nilla ska komma hit för lite julfirande. Vi ska smaska i oss smörgåstårta gjord på rena kalkonprodukter för att Nilla ska kunna äta samma som oss. Det är en ny variant jag gjort så det ska bli spännande att se hur den smakar. Den ska alldeles strax dekoreras :o) Kanske blir det även lite julklappar idag. Jag hörde att tomten hade så mycket att bära att han kanske lämnade några här på vägen idag ;o) Resten kommer tomten med i morgon när vi firar jul hos svärföräldrarna. Skönt att vi inte ska vara hemma hos oss i år.

Bebis växer och frodas. Han kickar rejält och protesterar när något inte passar. Bland annat när jag skäller på storebror får jag några rejäla kickar. Om det är för att han ställer sig på min sida och hejar på eller för att han håller på storebror vet jag inte :o) Det kan ju bli en del skäll här hemma just nu eftersom en viss B befinner sig mitt i trotsåldern och trotset drabbar ofta mamma för tillfället. Pappa rules enligt Benjamin....

Så här ser pebbernödder ut. Det blev några hundra av en sats :o) Otroligt enkla att baka.

Dessa små tomtar pysslade Benjamin och jag med igår.

Så här koncentrerad ser man ut när man målar kroppen på tomtarna.

Och så här såg jag ut i lördags innan jag skulle på julfest med jobb. Bilden är tagen i vecka 24+4.

Han har övergett...

.....min urinblåsa som main target för sina sparkar!! Wow! Nu har busbebis vuxit till sig så att han kan sparka på lite nya organ och grejer inne i min kropp. Senaste nytt är att hans små ben når upp till mina revben och han får in ett dussin sparkar på höger revbenssida i timmen ca.... Tidigare använde han nästan enbart min urinblåsa som studsmatta så lite omväxling förnöjer. Som tur är har han inte lika mycket kraft när han sparkar uppåt som när han studsar.....än....

Förövrigt, 110 dagar till beräknad vräkning av busen. Dock tror ju jag på mindre antal dagar. Domen får vi kanske i morgon när vi ska på flödesultraljud och läkarbesök. De ska ju redan nu kunna se om det finns risk för havandeskapsförgiftning längre fram. Och blir det HF en gång till så tror jag på en liten prematur till, beroende på när HF kickar in. Min kropp verkar inte gilla förgiftningar.

Igår var jag på vattengympa igen. Det är underbart avslappnande och en timme försvinner väldigt snabbt. Dock är det mindre skoj efteråt. Det är kallt att stiga upp och sedan är det kö till duschen så man fryser rätt rejält innan man kommer så långt som till att klä på sig.

Idag är det sjukgymnastbesök. Får väl se vad hon har att säga idag då. Om hon tycker att jag har mer foglossning idag kanske :o) Det blir ju inte direkt bättre....

I natt vaknade jag och behövde gå på toa, kände på magen. Stenhård. Sammandragning. När jag vaknade 2 timmar senare, samma sak. Stenhård mage och det tog lång tid innan det gav med sig. Inte bra... Jag SKA till London i januari. Så sammandragningarna får jättegärna upphöra. Jag tror jag vet varför de kommer tätare nu dock. Lite turbolens på jobb underlättar knappast men jag orkar faktiskt inte gå in på det just nu mer än att säga att jag jobbar på att "lösa" det som stressar/upprör mig...

4 arbetsdagar kvar, sen är jag ledig till den 3 januari. Så välbehövligt så det är inte sant.

Tiden rusar

Ojoj. Tiden bara rusar iväg och jag fokuserar på att vila i veckorna. Hade jag kunnat blogga från min ipod hade det nog varit mer frekventa inlägg här... Ipoden har jag bredvid mig när jag vilar ryggen i soffan men nu, se här. Här kommer ett inlägg i alla fall. Inte från soffan...

Vi är inne i december och jag har påbörjat min nya tradition, December daily-album. Jag försöker dokumentera med foto och text varje dag vad vi gör fram till julafton. Detta är tredje året i rad som jag gör det och jag tycker det är roligt att gå tillbaka och titta i albumen och Benjamin tycker också att det är skoj. Dessutom blir det lite fokus på att hitta de små guldkornen, vad gör vi varje dag? Och att komma ihåg att ta foto varje dag.

Fotot ovan är från igår när vi var och träffade BB-maffian. Lite adventsfika och babbel. Vi träffas ju tyvärr inte så ofta numera allihopa. Men när vi träffas så är det roligt att uppdatera på vad som är på G i varje familjs liv och att se barnen leka ihop (och bråka). Min tradition är ju att alltid ta bilder på barnen när vi träffas :o) Så barnen är så vana vid det här laget när jag kommer med min kamera :o)

I lördags var vi och fixade i stort sett alla julklappar. Tjoho! Jag har Rogers kvar att fixa men jag troooor jag vet vad jag ska köpa. Det är så skönt att vara klar med julklapparna och att kunna släppa stressen kring den biten. Jag har så mycket annat som känns stressande så ju mindre extra stress desto bättre.

Jag går i morgon in i vecka 24. Tiden springer iväg i vissa hänseenden men i vissa fall kunde det gärna gå lite snabbare. Jag är sjukskriven på 50% sedan snart 3 veckor tillbaka. Men jag vet inte riktigt om det funkar. Jag förväntas i stort sett hinna med lika mycket på jobb när jag jobbar 50% som när jag jobbade 100%. En omöjligt ekvation och jag märker en viss irritation från vissa håll när jag faktiskt inte hinner. Men jag är bara människa och resonerar som så att det jag hinner, det hinner jag. Det jag inte hinner med, det får fan i mig vänta antingen till min vikarie kommer eller tills jag hinner. Jag undrar dock om jag är kvar när min vikarie kommer... Processen som såg ut att vara så välplanerad från början drar ut enormt på tiden känns det som. Men jag är inte inblandad i det egentligen. Ingen frågar mig vad jag tycker eller vad som är viktigt. Men ärligt, I don't give a shit. Det är de som ska jobba med personen, inte jag. Hur sedan mina arbetsuppgifter ser ut när jag kommer tillbaka, ja, det får jag ta då. Om jag kommer tillbaka... Just nu känns det inte så värst lockande av flera orsaker som jag dock inte tänker gå in på närmre. Men det handlar dels om pengar, dels om prioriteringar och dels om bemötande.

Foglossningen är väldigt jobbig denna gången, eller ländryggen som sjukgymnasten envist hävdar. I morgon ska jag på första passet vattengympa lett av min sjukgymnast. Vi får väl se hur det känns efter det. Ska bli skönt att få bada i varmt vatten i alla fall. Sammandragningarna kommer då och då. Ibland ganska tätt och situationen på jobb underlättar knappast det.

Jag ska på extra ultraljud nästa vecka för att kolla flödet mellan moderkaka och bebis. Efter ultraljudet ska vi träffa en läkare för att prata om resultatet, om det visar tendenser på att jag kommer drabbas av havandeskapsförgiftning. Om jag inte mår bättre då, om sammandragningarna inte minskar, ska jag se om jag kan ta upp det med läkaren då. Annars får jag ta det med barnmorskan och då förmodligen med läkaren med spec mvc.

Bebis verkar annars må bra där inne. Han sparkar och har sig och har blivit en väldigt aktiv krabat. Magen växer och det råder ingen tvekan om att jag är gravid :o)

Ute är det snöigt. I slutet av november började snön falla och det med råge. Det har varit kaaaallllt nu i några dagar och kommit över en halv meter snö här nere hos oss. Nu är det lite mildare idag så lite smälter nog undan men då blir det så där slaskigt istället. I förra veckan var det stora problem med tågen pga snön och man visste inte från ena stunden till andra om tåget skulle gå eller inte. Ytterligare ett stressmoment...

Nu ska jag gå in och vila mig innan det är dags att hämta hem busunge nr 1.

Något positivt...

.....efter förra inlägget som kräver ett eget inlägg.

Lilla Loppan sparkar något kopiöst numera. Jag känner bus varje dag, framför allt när jag kör bil eller ligger på rygg och vilar. Ibland träffar hans sparkar mindre trevliga ställen dock *ler*. Den känslan hade jag glömt sedan förra graviditeten.

I måndags fick jag även en spark på handen, som kändes på utsidan. Detta har jag längtat efter!! Min älskade lilla loppa!!

Läkare borde prata med varandra...

Ja, det är kontentan jag dragit efter att ha varit hos en "graviditetsläkare" i måndags och mailat med min neurolog idag. Läkaren i måndags besökte jag främst pga mitt illamående som vägrar släppa taget. Jag måste ta en pilla varje dag och ville nu ha recept på det för att komma liiiite billigare undan. Med Bemi tog jag samma tablett HELA graviditeten. Efter att ha hört mig berätta hur jag mår av illamåendet osv sa läkaren: "Oj, det låter som svårt hyperemesis" (annan form av graviditetsillamående som är mer allvarlig än "vanligt" illamående som många har). Ehe, tänkte jag, you don't say? Hon började direkt prata om alla möjliga trix för att slippa illamåendet - småäta, akupressurband, sött/surt, äta innan man stiger upp. Eh, nämnde jag att jag hade samma med första barnet? Eh, jag tror att jag har koll på alla huskurer som finns, tack. Ge mig det förbenade receptet.

Nä, då klämmer hon till med att akupunktur är ju bra och visat effektivt mot illamående. Eh, jag är en aning nålrädd, svarar jag då, och inte så pigg på att frivilligt utsätta mig för nålar. Men det är bara två i varje handled och en under tungan, inte så farligt alltså, klämmer hon till med då. Men jag är RÄDD för nålar och att då ha nålar I munnen lockar inte. Nä, men jag skriver ett notat här i din journal att du ska prova akupunktur mot illamåendet.

Ehhh....? Hur många gånger då? frågar jag. Tre gånger i veckan tills det har gått över, svarar den lilla snärtan till läkare.

Okej, jag ska mao gå tidigare från jobb tre gånger i veckan och har redan problem med vissa att jobba de tider jag helst jobbar, dvs börja tidigt och sluta vid 15.30. Hur ska jag då hinna med akupunktur tre gånger i veckan när jag jobbar heltid? Hmmm. Men vänta. Det kommer mer....

Sedan tog jag upp mina onda fogar. Men, du är bara i vecka 18+6, då gör man inte så mycket åt onda fogar. Det är sjukgymnastik och vattengympa som gäller. Har du prövat det? En gång i veckan i alla fall vore bra för dig om du nu har ont i fogarna och så får du kontakta en sjukgymnast som kan hjälpa dig, avslutar läkaren. Men, men....när ska jag klämma in allt detta? tänkte jag.

Men, om du har läst min journal så vet du att jag har en muskelsjukdom och den smärtan jag ev får från ökad belastning på mina muskler tillsammans med smärtan i fogarna gör kanske att jag har lite extra ont, frågar jag försiktigt. Nä, det har jag inte läst i din journal, mumlar hon och letar på datorn och hummar medan hon läser. Men du kanske kan höra med din neurolog vilken form av träning som kan vara bra för dig och vad som kan underlätta för dig.

Ehum, ja, det kan jag ju göra. Fast han har sagt att det kommer bli tyngre för min kropp i och med graviditeten och det kan vara så att jag måste bli sjukskriven för att min kropp inte orkar, säger jag.

Ja, men i vecka 18+6 gör man inte det, avslutar läkaren. Om du inte har fler frågor nu så...

Ehhh.....nä..... Tilläggas kan att hon gjorde ingen undersökning av hur mina fogar känns. Det knakar rätt bra i ryggen när jag reser mig från sittande tex...

Behöver jag säga att jag inte var så där strålande glad efter det läkarbesöket?! Jag mailade igår min neurolog och i morse fick jag svar. Han ska be sjukgymnasten på mottagningen att ringa mig för att hon kanske kan ha några tips på avlastning för min rygg samt ev något hjälpmedel som ska underlätta min arbetssituation. Det kan även vara så att jag behöver sjukskrivning, säger han, men han ser gärna att specialistmödravården tar hand om den biten. Men vad gäller träning så är det bara de tips som sjukgymnasten ger mig som gäller, ingen träning utöver det är aktuell just nu. Okej.... Alltså ingen vattengympa enligt honom.

Jag tänker som så att ett besök hos sjukgymnasten kanske kan resultera i att de kan tala om för specialistmödravården hur min kropp påverkas av smärtorna från leder och muskler. Sjukgymnasten på neurologen har ju ett längre perspektiv, att min kropp ska må bra även efter graviditeten. Belastningen och påfrestningen nu kan ju göra mig sämre i ett längre tidsperspektiv. Läkaren på specialistmödra sa ju även att jag inte ska vara slutkörd i kroppen när det är dags för förlossning eftersom han förespråkar en naturlig förlossning och inte snitt.

Men att vara konstant illamående, ont i rygg och muskler gör inte mig slutkörd???

Jo, just det. Läkarsnärtan sa även att om jag har väldigt ont i ryggen kunde jag ju be min chef att få lite anpassad arbetstid, att jag ska kunna gå ifrån och gå runt/röra på mig, att jag ska kunna gå och lägga mig på en soffa för att ändra ställning/belastning på ryggen. Eh, jag sitter i öppet kontorslandskap, var vilar man på en soffa då och har redan problem med mina arbetstider och hon ville att jag skulle på akupunktur, vattengympa och sjukgymnastik 5 gånger i veckan. Eh? Hur många timmar har hennes dygn? Jobba 8 timmar, ca 30-60 min extra rast per dag för vila på obefintlig soffa/promenader runt i öppet kontorslandskap - det ger en arbetsdag på 9-9½ timme, sedan 1½-2 timmars pendling på det, sedan träna 60 minuter/akupunktur på det + resväg för den aktiviteten, hämtning på dagis, kvällsmat till familjen och framför allt när 17 ska jag sova???????

Jag känner mig helt matt! Vi får väl se vad sjukgymnast, neurolog och specialistmödra säger nu.... The story goes on...

Vecka 20 närmar sig

Ja, det närmar sig halvtid. En vecka till så är vi där. Det känns rätt så skönt för sen börjar nästan nedräkningen och man harvarit gravid längre tid än vad man har kvar tills det är dags för bebis. Magen växer som ni kan se på bilden ovan. Tagen i v 18+4. Men tydligen är det fortfarande folk som tror att jag är ett matvrak för de har inte uppfattat att jag är gravid...

Vågen står på -2 kg sedan jag testade plus i augusti. Det pendlar mellan -2 och -4 kg. Fogarna bråkar rejält och den senaste veckan har jag haft rejält ont. I morgon ska jag till läkaren för att få utskrivet medicin mot illamåendet så vi får väl se vad hon säger om fogarna. Orsakan till att jag känner av deonda fogarna kan ju också vara att muskler runt omkring gör ont, det är svårt att härleda smärtan exakt. Så det kan vara en kombination av muskler och fogar. Jag vet ju inte hur detta påverkar musklerna. Hade ju inte riktigt samma problem när jag var gravid med B.

I morse hade bebis lite kick-boxning. Jag känner ju inte av det så ofta än eftersom moderkakan dämpar rätt mycket av rörelserna men i morse var det rätt starka rörelser, så pass att jag inte kunde somna om. Sen låg jag ju och kände efter också för det är så himla mysigt att känna honom röra sig där inne. Vårt andra mirakel. Dock fortfarande ofattbart att vi ska ha en liten mini i familjen igen. Vi har tittat en del på dvdn med bilder från Bemis första 6 månader och jag fäller en tår eller två när jag tittar på den för det blir så tydligt att vi ska få uppleva allt det där en gång till med en annan liten bebis. De där hjälplösa skriken, rofyllda sömnstunderna där man bara ligger och tittar på sitt lilla kärleksknyte, försöken att vända sig, att ta sig fram, första leendet, första smakisen...åhhh!

Vi såg i ett reklamblad att de sålde en vit spjälis för 400 kr på ett nyöppnat möbelvaruhus i Malmö. Jenny och Aje skulle dit en sväng idag så vi bad dem kolla om sängen fanns kvar (öppningserbjudande). Det fanns den! Vi hade tänkt slipa ner Bemis gamla och måla den vit men nu när en helt ny kostar 400 kr så känns det som ett för stort projekt :o) Så bebis får en ny säng! Tack Jenny och Aje för att ni kollade efter den till oss!


Förra helgen hade vi besök av min bror med familj. De har köpt hund och här är det lilla yrvädret fångat på bild. Världens goaste och mjukaste vovve. Nästan så jag funderade på att låsa in han och behålla han :o) Balto heter han och är av rasen Irish Softcoated Weathen Terrier. En valp på 4 månader som kommer bli lite större när han är fullvuxen.

Benjamin blev glad av att träffa sina kusiner. De har inte träffats sedan i somras. Anton, på bilden här, är så lik sin pappa när han var yngre på denna bilden :o)

Busungen har fortfarande hur mycket energi som helst. Här busar han och pappa puh med en ballong. Ballongvolleyboll eller nåt.

Fast när klockan närmar sig 18 på vardagarna ser det allt som oftast ut så här i vår soffa. Han somnar var som helst just nu och det gäller att ha timat in pyjamas och tandborstning innan detta händer, vilket mamma muh inte hade hunnit denna kväll. Det är en ledsen liten kille som man måste väcka och bära in i badrummet för byte av kläder och borstning av tänder.

Bemi har slutat sova middag på dagis och detta är resultatet av det hela. En väldigt trött liten kille.

Funderar på...

...att beställa denna lilla boll. Det är en bola, ett gravidsmycke som har en liten pingla i sig. Från vecka 20 kan bebis uppfatta ljud utifrån. Ljudet från pinglan ska ha en lugnande inverkan på bebis. Smycket kan sedan bäras även efter förlossningen för att vid tex amning ha en lugnande inverkan eftersom bebis känner igen ljudet. Pinglan ska bäras i en lång kedja och hänga på magen.

Funderade på det redan när jag var gravid med Bemi men det blev aldrig av. Eftersom detta är sista graviditeten är det sista chansen att testa :o)

Det finns en hel uppsjö med olika design på dessa bolas men jag fastnade nog för denna. Blir även ett snyggt smycke att bära senare i livet och kanske ge det vidare till Loppan som arvegods.

______________________________________

Tillägg: Har beställt smycket nu efter konfererande med blivande pappan ;o)

We know what it is!

Igår var det dags för rutinultraljudet av vårt lilla busfrö. Allt såg jättebra ut, när vi väl fick titta på den. Den var lika envis denna gången och inte så villig att samarbeta så att BM kunde ta sina mått och ville inte visa sitt ansikte några längre stunder. Den låg mest och tittade in mot min rygg. Men på bilden ovan lyckades BM fånga ansiktet i profil i alla fall. Hon lyckades även fånga annat lite längre fram under ultraljudet :o)

Hon mätte i alla fall ventriklarna i hjärnan, skallen, kollade på lillhjärnan, kollade så att överläppen såg hel ut och att näsan var fin (kollade efter läpp, käk och gomspalt), kollade hjärtat, njurarna så att där var ordentligt flöde till dem, kollade magsäcken, benen och fötterna/hälarna. Vi kunde tom se de små tårna. Favoritställningen var med benen korsade så BM hade inte så lätt att tillfredställa vår önskan om att se vad det var för en krabat som gömde sig där inne. Bebis var en aning blyg och BM försökte både en och två gånger.

Men vi hade en snäll Bm som verkligen kämpade och var lika envis som bebis och till slut vann hon och bebis avslöjade sig. Det var inte vad jag trodde, det är ytterligare en liten pojke som gömmer sig där inne. Vi kunde tom själva se det. Det är i och för sig enklare att se det på pojkar med blotta ögat och vi kunde se både snopp och pung. Som sagt, bildbevis finns men det tänker jag inte lägga ut här. Måste ju skydda bebis integritet lite :o)

Som jag misstänkte så ligger moderkakan fram. Den låg till höger på KUB-testet men har nu glidit fram. Det är anledningen till att jag inte känner bebis lika starkt som jag kände Benjamin. Annars spelar det ingen roll att den ligger i framvägg. Bara den inte glider neråt för då täpper den till utgången ;o)

Sedan blev jag flyttad till den 4 april. 4 dagar tidigare än jag tidigare räknat med. Inte fel att det blev åt det hållet. Så plötsligt var jag i vecka 18+0 igår. Tjoho!

En pojke till, där ser man. Jag trodde faktiskt på en flicka denna gången. Skrocket talade för en flicka men även skrock kan ha fel :o) Egentligen är det ju enklare med en pojke, jag vet ju hur de funkar liksom. Vi har redan en massa pojksaker, pojkkläder och det blir ju bara till att spara ännu mer nu.

Bebis rum hade vi ju ändå tänkt måla vitt med en turkos fondvägg. Jag ansåg att det funkade lika bra till en flicka om man la till rosa detaljer men nu blir det ju helt rätt ändå. Och jag kan fortsätta virka på min blåa filt och avvakta med den rosa. Jag har även beställt mer garn som jag ska färga och hade tänkt färga det turkost redan innan jag visste att det var en pojke. Och egentligen, vi hade bara kommit fram till ett pojknamn och jag kunde inte hitta något flicknamn som jag gillade. Jag har tom två namn nu som jag gillar till bebis. Det ena kom Benjamin på och det andra fastnade jag för själv.

En liten gosig pojkbebis kommer alltså till oss i april. Kan ni fatta? Vi ska ha en yttepytte bebis till????!!!! Ett mirakel. Jag har svårt att fatta det. Vi tittade på Benjamins första 6 månader på DVD, ett bildspel som vi gjort. Så liten han var, så fantastikt med alla de gester, miner, små händer och fötter. Åhhhh!!

Jag följer en del fotobloggar och en av dem fotograferar många nyfödda. Man ska tydligen fotografera dem de första 14 dagarna om man vill ha de där harmoniska gosiga fotona där de ligger i fosterställning. Så det är vad jag ska göra direkt när vi kommer hem från BB. Jag vet redan vilja grejer jag ska ha med. Det svarta tyget som bakgrund och sedan lammfällen och den virkade filten. Och så ska bebis vara naken på en del kort, liggande på mage dock :o) Så man kan se hela kroppen utan dumma blöjor i vägen. Åhhhh!

Jag ska bli mamma igen!!!