Sjukskriven

Jag var hos läkaren på spec MVC i fredags och ja, han sjukskrev mig fram till beräknad förlossning (4 april). Det var inga konstigheter utan han sa att det är jag som måste avgöra hur jag mår och sedan agerar han utifrån det. Det är ju bara jag som kan känna hur jag mår, hur min kropp känns och vad jag orkar. Tänk vilken klok läkare! Det funkar inte att jobba 50% när jag ändå hade 100% jobb som låg och väntade och som jag förväntades göra trots att jag inte hann.

Sammandragningarna som jag har är med all säkerhet stressrelaterade och då förmodligen mycket kopplade till jobb. Han tror inte att de ska påverka när bebis kommer utan är mer som en signal till mig att ta det lugnt. Så det är vad jag ska göra nu fram tills bebis är beräknad. Ta det lugnt, ta allt i mitt tempo och inte stressa.

Jag var på jobb en stund i tisdags ändå för jag hade en del att fixa, ett möte jag inte kunde avboka och ett samtal med min chef som jag var tvungen att ta. Sedan var det vattengympa-dags igen. Skönt! Men jag tog nog i mer än jag brukar för oj va jag hade träningsvärk på kvällen här hemma. Nu har jag i alla fall frikort och behöver inte betala mer för gympan :o)

Ang jobb så är där ingen vikarie för mig förrän den 1 februari så jag har tagit hem min dator och kollar av mailen då och då. Dock väldigt sparsamt då jag trodde vi kunde ha en intern uppgörelse utan att börja strula med Fk om att jag jobbar några timmar men nä, det kunde vi inte enligt personalavd. Jag ville att de la de timmarna jag ställer upp och hjälper till på min flex istället men nä... Så jag svarar på viktiga mail och telefonsamtal, kortfattat. Tyvärr är där ju ingen som kan mina arbetsuppgifter och det är svårt att lämna projekt mitt i. Så vissa saker som jag hade tänkt avsluta för helt enkelt ligga tills min vikarie kommer och personalen på våra enheter får helt enkelt vänta fast jag vet att de inte är så tålmodiga..... Jag tänker inte ställa upp hur mycket som helst gratis för den usla lönen jag har i vanliga fall.

Loppan mår bra i magen. Han sparkar som aldrig förr. Igår hade han sparkmaraton när jag låg på soffan hela förmiddagen. Det är han inte van vid så han ville väl sparka liv i sin mamma :o) Men när jag smekte magen och pratade med honom blev han helt stilla. När jag slutade började han sparka igen. Busunge! 12 veckor kvar tills han är beräknad...

What else? Det kommer lite uppdateringar med bilder i början av nästa vecka. Nu ska jag försöka dammsuga lite, får väl se vad fogarna säger om det....