En bättre nyhet än det i inlägget under är att Bemi i alla fall fått sin operationstid, 22 juli är det dags att ta hål på trumhinnorna och ev få rör i öronen samt ta bort en polyp. Problemet är att de (avdelningen) "bara kan ta hand om en förälder" (det är väl för 17 inte föräldern som ska opereras - jag vet vad de menar men fel formulerat) så vi är väl inte helt överrens om vem av oss som ska följa med Benjamin.
Roger tror inte att jag klarar av det, att jag kommer sitta och böla och inte kunna ta hand om Benjamin efter operationen om han blir ledsen och har ont. Tack för förtroendet! Hur 17 vågar han då lämna Benjamin i min vård där hemma? Han kan ju faktiskt slå sig precis när som helst... Inte ens min egen pappa tror att jag kommer klara av det.... Tack igen! Vem var det som var där när de tog PKU på Benjamin på sjukhuset när han var nyfödd? Då handlade det om blod, mycket blod i hela ansiktet på Benjamin (de tog PKU i pannan/hårfästet på honom).
Så det är väl lika bra att Roger får följa med honom eftersom 2 personer nu inte tror jag kan hantera det...
____________________________________
Ett tillägg:För er som inte vet så är jag känslig vad gäller blodprov, nålar och sånt. Jag svimmade tidigare så fort jag tog blodprov men har nog lyckats bearbeta det och det var ett tag sedan jag svimmade nu, tror det var närmre 4-5 år sedan. Och jag har även svårt att se andra ta blodprov, bli stuckna osv. Förmodligen därav Rogers och pappas tveksamhet huruvida jag kommer klara av att vara med Benjamin på sjukhuset.
Min snygga sambo som återupptäckte sina rullor och nu är sugen på att åka mer. Det ser så skönt ut när han åker, så avslappnat men så har han ju åkt mycket skridskor i sina dar. Skulle jag ta på mig mina rullor skulle folk tro att vi spelade in en modern version av bambi på hal is...
Den snygge mannen jag delar tidning med igen :o)
