Ja, så kan jag bocka av mitt 48-timmars EKG nu. Plockade av elektroderna och sladdarna igår. Ska lämna in dosan i morgon så får jag se om jag får någon återkoppling. Där bör vara en del extraslag registrerade om man säger så... Där var ju å andra sidan en del redan på det vanliga EKG:t som de tog i fredags också... Men det är skönt att vara sladdlös igen för det är ganska bökigt och obekvämt.
Idag har jag dock varit hos "vanlig" doktor och fått kortisonsprutor i axeln igen. Det kom tillbaka för fem veckor sedan och nu de senaste 2 veckorna har jag haft grymt ont. Det gick inte längre. Men nu har jag ännu mer ont, kortisonet verkar nu och gör så in i *pip* ont. Kan knappt använda höger arm :o( Men det blir ju bättre. Nu måste det till en förbättring av min arbetsmiljö/sittställning på jobb.
Får se dock om det går att jobba i morgon. Jag får åka dit och testa. Datorn måste fixas för helt plötsligt har mitt viktigaste program slutat funka och jag är helt handikappad utan det. Och jag kommer inte åt mina mappar hemifrån fast vi betalar dyra pengar (jobbet betalar) för att jag ska kunna komma åt mina mappar och mail hemifrån. Det har strulat ända sedan vi fick nya jobbdatorer.
måndag 31 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
Nu händer det plötsligt saker
Ibland ska man vara en jobbig patient...
Nu vips, händer det hur mycket som helst som gör mig lite omtumlad. Min läkare ringde mig först en gång. Han sa att han pratat med Lund och att de vill ha kompletterande EKG och 48 timmars bandspelar-EKG för att läkaren ska kunna hitta rätt när han opererar. Och att det troligtvis blir operation i månadskiftet september/oktober, möjligtvis tidigare. Eh?! Helt plötsligt. Men jag tror att jag har min läkare att tacka för denna snabba förändring och kanske spelar min muskelsjukdom in... (man ska väl ha nytta av den till något när den annars bara är till problem).
Sedan ringde han 5 minuter senare. 11.30 idag ska jag koppla på bandspelar-EKGt så jag ska vara uppkopplad hela helgen :o( Vår barnfria helg. Nåja, allt för att få operationen gjord och jag har fått direktiv av min läkare att ta det lugnt i helgen för att få så mycket VES (ventrikulära extraslag) som möjligt registrerade på bandspelaren. Mao ska jag sitta stilla mycket.
Har jag en superbra läkare eller har jag? Han ska definitivt få en blomma eller en chokladask när operationen är gjord!!
Nu vips, händer det hur mycket som helst som gör mig lite omtumlad. Min läkare ringde mig först en gång. Han sa att han pratat med Lund och att de vill ha kompletterande EKG och 48 timmars bandspelar-EKG för att läkaren ska kunna hitta rätt när han opererar. Och att det troligtvis blir operation i månadskiftet september/oktober, möjligtvis tidigare. Eh?! Helt plötsligt. Men jag tror att jag har min läkare att tacka för denna snabba förändring och kanske spelar min muskelsjukdom in... (man ska väl ha nytta av den till något när den annars bara är till problem).
Sedan ringde han 5 minuter senare. 11.30 idag ska jag koppla på bandspelar-EKGt så jag ska vara uppkopplad hela helgen :o( Vår barnfria helg. Nåja, allt för att få operationen gjord och jag har fått direktiv av min läkare att ta det lugnt i helgen för att få så mycket VES (ventrikulära extraslag) som möjligt registrerade på bandspelaren. Mao ska jag sitta stilla mycket.
Har jag en superbra läkare eller har jag? Han ska definitivt få en blomma eller en chokladask när operationen är gjord!!
torsdag 27 augusti 2009
Kommunikation, underbar mat, underbar miljö och långa promenader
Rubriken säger väl det mesta tillsammans med dessa bilder ovan. Jag har haft två intressanta och fullspäckade dagar. Det jag inte fått med på bild är den underbara maten som vi fick och den suveräna underhållningen med Vocal Six som sjöng a capella för oss under middagen igår.Temat för dagarna har varit Kommunikation så klart, det var ju Kommunikationsdagar för alla kommunikatörer/informatörer inom landstingen i Sverige. Över 200 samlade. Ganska coolt. Region Skåne stod som värd och jag tycker att vi klarade det med bravur. Det blir svårt för Västra Götaland att slå detta om två år. Jag menar, vem kan tävla med underbara Båstad, spa-hotell precis vid havet och fullspäckat bra schema med föreläsningar.
Nu ska jag mysa med min son som jag har saknat grymt mycket. KLicka på bilden så tror jag ni får upp den i större format.
tisdag 25 augusti 2009
Vet inte om jag ska skratta eller gråta
Jag känner mig tom, arg, ledsen, irriterad, uppgiven och så trött på allt. Ja, gissa vad det handlar om.... Just det! Min fight mot sjukvården.
Min underbara, goa läkare (M) har kollat av vad som har hänt i Lund och ja, det var väl inga bra besked. De har klantat sig rejält igen känns det som. Om jag tolkar det han skrev i sitt mail till mig rätt så ligger det till så här: Remiss om ablation skulle skickas till privatkliniken i Stockholm och därmed togs jag ur kön i Lund. Men sjukhusledningen sa stopp eftersom det förmodligen skulle bli för dyrt att skicka mig till privatkliniken eller för att de saknar avtal - klantigt vilket som.
Och sedan misstänker jag att de inte satte in mig i kön i Lund igen. För min läkare hade fått besked om att jag stått i kö i ca 250 dagar men när jag räknar på det får jag det till 333 dagar. I morgon har det gått 11 månader sedan jag sattes upp på kölistan och 11 månader är inte lika med 250 dagar... Det är med andra ord 2½ månad som de dragit av från min kötid! Hela j-kla sommaren. Så om det inte varit för min underbara, goa läkare hade jag inte stått i kö nu heller. Han såg till att de satte upp mig på listan igen.
M tog upp min muskelsjukdom och hon som M pratade med sa att hon skulle ta upp det med han som är ansvarig för prioriteringarna i listan. Men om man såg till den väntetid som rådde just nu så borde min operation bli av i höst. Alltid något besked. Men jag tror dem inte förrän jag har kallelsen i min hand. Jag har lärt mig den hårda vägen. Jag litar inte på sjukvården (bara på M).
Låter det rörigt? Gissa då hur rörigt det är i min hjärna? Jag vill bara hem, hem, hem. Och skita i den mathållning som Roger och jag försöker köra efter just nu. Jag vill vräka i mig glass, godis, kakor och chips. Den gamla Hanna finns fortfarande allt för nära ytan - den Hanna som tröstade sig med onyttigheter när livet blev tufft - jag har inte hunnit mota gamla Hanna tillräckligt långt bak ännu för att klara av sådana här bakslag :o(
Bara skita i allt. Varför ska jag kämpa när det hela tiden känns som ett steg fram och två tillbaka? Varför bryr jag mig? Jag vet ju svaret men det är svårt med motivationen ibland när man hela tiden blir knuffad tillbaka.
Trött, trött, trött!
Min underbara, goa läkare (M) har kollat av vad som har hänt i Lund och ja, det var väl inga bra besked. De har klantat sig rejält igen känns det som. Om jag tolkar det han skrev i sitt mail till mig rätt så ligger det till så här: Remiss om ablation skulle skickas till privatkliniken i Stockholm och därmed togs jag ur kön i Lund. Men sjukhusledningen sa stopp eftersom det förmodligen skulle bli för dyrt att skicka mig till privatkliniken eller för att de saknar avtal - klantigt vilket som.
Och sedan misstänker jag att de inte satte in mig i kön i Lund igen. För min läkare hade fått besked om att jag stått i kö i ca 250 dagar men när jag räknar på det får jag det till 333 dagar. I morgon har det gått 11 månader sedan jag sattes upp på kölistan och 11 månader är inte lika med 250 dagar... Det är med andra ord 2½ månad som de dragit av från min kötid! Hela j-kla sommaren. Så om det inte varit för min underbara, goa läkare hade jag inte stått i kö nu heller. Han såg till att de satte upp mig på listan igen.
M tog upp min muskelsjukdom och hon som M pratade med sa att hon skulle ta upp det med han som är ansvarig för prioriteringarna i listan. Men om man såg till den väntetid som rådde just nu så borde min operation bli av i höst. Alltid något besked. Men jag tror dem inte förrän jag har kallelsen i min hand. Jag har lärt mig den hårda vägen. Jag litar inte på sjukvården (bara på M).
Låter det rörigt? Gissa då hur rörigt det är i min hjärna? Jag vill bara hem, hem, hem. Och skita i den mathållning som Roger och jag försöker köra efter just nu. Jag vill vräka i mig glass, godis, kakor och chips. Den gamla Hanna finns fortfarande allt för nära ytan - den Hanna som tröstade sig med onyttigheter när livet blev tufft - jag har inte hunnit mota gamla Hanna tillräckligt långt bak ännu för att klara av sådana här bakslag :o(
Bara skita i allt. Varför ska jag kämpa när det hela tiden känns som ett steg fram och två tillbaka? Varför bryr jag mig? Jag vet ju svaret men det är svårt med motivationen ibland när man hela tiden blir knuffad tillbaka.
Trött, trött, trött!
fredag 21 augusti 2009
Letar nya recept
Jag är på jakt efter lite nya matrecept (och brödrecept) och stötte på det här:
Pastagratäng med kyckling och svamp
4 port
350 g champignoner
olivolja
4 kycklinglår
2 klyftor vitlök, skalade och hackade
200 ml vitt vin
455 g spagetti
500 ml matlagningsgrädde
200 g riven parmesan
1 dl grovhackad basilika
Krydda kycklingen med salt och peppar och stek i olivolja i en kastrull som rymmer alla
ingredienserna. Hacka och tillsätt champignonerna. Tillsätt vinet och skruva ner värmen. Låt
kycklingen koka tills den är genomkokt.
Koka spagettin. Häll av vattnet.
Tillsätt grädden till kycklingen, koka upp och stäng av värmen. Smaka av med salt och peppar.
Häll spagettin i grytan med kyckling och vänd runt ordentligt. Vänd ner 3/4 av parmesanen
och all basilikan.
Häll upp allt i en ugnsfast form och strö över resten av parmesanen, grädda i ugnen tills den
är gyllenbrun, bubblande och krispig. Servera med lite ringlad olivolja och parmesan över.
Recept från: http://www.veckomatsedel.se/
Nu blev jag riktigt sugen på att testa detta men jag vet inte var jag ska klämma in detta i vårt matschema. I morgon skulle vi ha helstekt kyckling med rödkål, potatis och sås och på söndag hade jag tänkt grilla om vädret är fint. Kanske ska skjuta på helstekt kyckling men det är å andra sidan också riktigt mumsigt. *dilemma*
Har ni några goda recept att fresta mig med?
Pastagratäng med kyckling och svamp
4 port
350 g champignoner
olivolja
4 kycklinglår
2 klyftor vitlök, skalade och hackade
200 ml vitt vin
455 g spagetti
500 ml matlagningsgrädde
200 g riven parmesan
1 dl grovhackad basilika
Krydda kycklingen med salt och peppar och stek i olivolja i en kastrull som rymmer alla
ingredienserna. Hacka och tillsätt champignonerna. Tillsätt vinet och skruva ner värmen. Låt
kycklingen koka tills den är genomkokt.
Koka spagettin. Häll av vattnet.
Tillsätt grädden till kycklingen, koka upp och stäng av värmen. Smaka av med salt och peppar.
Häll spagettin i grytan med kyckling och vänd runt ordentligt. Vänd ner 3/4 av parmesanen
och all basilikan.
Häll upp allt i en ugnsfast form och strö över resten av parmesanen, grädda i ugnen tills den
är gyllenbrun, bubblande och krispig. Servera med lite ringlad olivolja och parmesan över.
Recept från: http://www.veckomatsedel.se/
Nu blev jag riktigt sugen på att testa detta men jag vet inte var jag ska klämma in detta i vårt matschema. I morgon skulle vi ha helstekt kyckling med rödkål, potatis och sås och på söndag hade jag tänkt grilla om vädret är fint. Kanske ska skjuta på helstekt kyckling men det är å andra sidan också riktigt mumsigt. *dilemma*
Har ni några goda recept att fresta mig med?
onsdag 19 augusti 2009
Roliga kommentarer
Det börjar poppa ut små roliga kommentarer från Bemis mun. Under sommaren har han sagt så roliga saker och jag försöker att få ner dem i en bok för att minnas längre fram.
Igår sa han att han skulle "Hota mamma i tunnan" (hota - skånska för kasta). Då sa jag att sopgubben ju skulle komma som igår och då skulle han ta mamma med sig. Då förstod han vidden av vad han sa och resten av dagen gick han och sa att han ville ha mamma här hos sig :o)
Härom veckan när vi låg och mös i sängen, Roger sov bredvid, sa han plötsligt "Mamma, titta på TV. Pappa snaaaarkar." Underförstått att han inte ville vara kvar i sovrummet.
Vi har lärt honom att han bor i Svedala. När vi var på semester frågade vi honom igen var han bor och han svarade Svedala. Sedan sa han: "Aje och Jenny bor i Svedala". Nä, sa Roger. De bor i Vellinge. "I Nonnenen" svarade busungen då. Nonne är hans ord för välling, så han kopplade orten Vellinge med sin välling.
I lördags när jag bakade en äpplekaka höll Bemi på och lekte med vattnet i vasken under tiden. Efter en stund började han fylla på vattenflaskorna som vi brukar ha i kylen för att alltid ha kallt vatten i kylen. Jag sa att han var duktig som hjälpte mamma, då svarade han: "Jag hjälper dig, för du har ont i armen (axeln)."
Sötnos!!
Igår sa han att han skulle "Hota mamma i tunnan" (hota - skånska för kasta). Då sa jag att sopgubben ju skulle komma som igår och då skulle han ta mamma med sig. Då förstod han vidden av vad han sa och resten av dagen gick han och sa att han ville ha mamma här hos sig :o)
Härom veckan när vi låg och mös i sängen, Roger sov bredvid, sa han plötsligt "Mamma, titta på TV. Pappa snaaaarkar." Underförstått att han inte ville vara kvar i sovrummet.
Vi har lärt honom att han bor i Svedala. När vi var på semester frågade vi honom igen var han bor och han svarade Svedala. Sedan sa han: "Aje och Jenny bor i Svedala". Nä, sa Roger. De bor i Vellinge. "I Nonnenen" svarade busungen då. Nonne är hans ord för välling, så han kopplade orten Vellinge med sin välling.
I lördags när jag bakade en äpplekaka höll Bemi på och lekte med vattnet i vasken under tiden. Efter en stund började han fylla på vattenflaskorna som vi brukar ha i kylen för att alltid ha kallt vatten i kylen. Jag sa att han var duktig som hjälpte mamma, då svarade han: "Jag hjälper dig, för du har ont i armen (axeln)."
Sötnos!!
måndag 17 augusti 2009
Sjuk kille
Ja, så var det dags att vara hemma med en sjuk Benjamin. Han blev förkyld redan förra veckan efter 3 dagar på dagis. Idag ringde dagis mig vid lunch och sa att Mr Feber hade dykt upp. De la honom så han fick sova lite för det trots allt lite tid för mig att ta mig hem Svedala.
Det var en ynklig liten kille jag hämtade som ville bli buren hela tiden. Och han har fortsatt vara ganska påverkad av sin feber, vilket är ovanligt för honom. Det brukar vara full fart på honom. Han har bara velat sitta och mysa i soffan och titta på film. Nu ikväll hade han 38.5 i temp.
Bemi och jag blir hemma i morgon i alla fall. Jag har med mig datorn hem så jag får jobba lite hemifrån. Jag har några saker det är lite bråttom med. Men jag märker nu att jag måste ringa supporten när jag kommer tillbaka till jobb. Jag kommer inte åt mina egna dokument i min hemmakatalog. Jo vissa av dem och som tur är är det just dem jag behöver jobba med i morgon.
Idag ringde min goa hjärtläkare (jag har mailbombat honom med allt som har hänt i sommar). Idag var hans första dag tillbaka och då ringer han mig. DET kallar jag engagemang i sina patienter. Honom ska jag ha kvar som "min" läkare om jag så ska kämpa med näbbar och klor. Han är den bästa läkaren jag har stött på. Han ska ta kontakt med Lund och höra vad de sysslar med och var jag är i prioriteringen och pusha för att det ska hända något. Han förstod att jag haft en tuff sommar.
Efter operationen ska jag fortsätta gå till Mattias eftersom det är viktigt att de håller koll på mitt hjärta även sedan. Han visste inte så mycket om min sjukdom men han skulle läsa på. Han sa dock att han förstod att det var en ovanlig sjukdom, så fick jag det bekräftat igen. Ibland vill man inte vara ovanlig...
Det var en ynklig liten kille jag hämtade som ville bli buren hela tiden. Och han har fortsatt vara ganska påverkad av sin feber, vilket är ovanligt för honom. Det brukar vara full fart på honom. Han har bara velat sitta och mysa i soffan och titta på film. Nu ikväll hade han 38.5 i temp.
Bemi och jag blir hemma i morgon i alla fall. Jag har med mig datorn hem så jag får jobba lite hemifrån. Jag har några saker det är lite bråttom med. Men jag märker nu att jag måste ringa supporten när jag kommer tillbaka till jobb. Jag kommer inte åt mina egna dokument i min hemmakatalog. Jo vissa av dem och som tur är är det just dem jag behöver jobba med i morgon.
Idag ringde min goa hjärtläkare (jag har mailbombat honom med allt som har hänt i sommar). Idag var hans första dag tillbaka och då ringer han mig. DET kallar jag engagemang i sina patienter. Honom ska jag ha kvar som "min" läkare om jag så ska kämpa med näbbar och klor. Han är den bästa läkaren jag har stött på. Han ska ta kontakt med Lund och höra vad de sysslar med och var jag är i prioriteringen och pusha för att det ska hända något. Han förstod att jag haft en tuff sommar.
Efter operationen ska jag fortsätta gå till Mattias eftersom det är viktigt att de håller koll på mitt hjärta även sedan. Han visste inte så mycket om min sjukdom men han skulle läsa på. Han sa dock att han förstod att det var en ovanlig sjukdom, så fick jag det bekräftat igen. Ibland vill man inte vara ovanlig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)