Orsaken till bloggtystnaden

Bilden talar väl för sig själv... :o) Eller för den oinvigde vad gäller ultraljudsbilder - Vi har bestämt oss för att utöka familjen. Inte kan vi, som uppenbarligen skapar så bedårande barn, beröva världen på fler underbara små vilddjur :o) Den 7 april är det vräkning om hyresgästen inte bestämt sig för att titta ut innan.

Vi var på KUB-test igår, kombinerat ultraljud och blodprov, för att kolla ev kromosomavvikelser (downs syndrom, trisomi 13 och 18). Chanserna för dessa avvikelser för vår del var små. Skönt!

Men vi gjorde mest KUB:et för att få kolla på bebis :o) Beräkningen av bebis stämde bra och jag är idag i vecka 11+6. Allt såg annars fint ut också, huvud, näsa, magsäck, armar och ben. Det är en bestämd liten sak som gottar sig där inne. Ville inte riktigt samarbeta så att BM kunde mäta nackspalten (till KUB-testet). Varje gång vi fick den till att flytta på sig genom att jag hostade eller "skakade" på magen la den sig tillrätta igen på rygg och fortsatte med sin bengympa :o)

Det är en fantastik upplevelse att få se bebis på UL, det blir mer verkligt. Nästa ultraljud är i början av november och sedan blir det ett extra för min del i början av december för att kolla flödet från moderkaka till bebis. Jag får detta extra eftersom jag hade havandeskapsförgiftning (HF) sist. Genom detta ultraljud kan de redan i v24 se antydningar till att jag kan komma att utveckla HF igen.

En stor överraskning var när jag besökte specialistmödravården härom veckan. Jag har tidigare fått höra att det kan vara riskabelt med en vanlig förlossning för mig pga min muskelsjukdom, att mina muskler inte ska orka hela vägen och att det istället blir urakut snitt. Men enligt den läkaren jag träffade på spec så finns det inga sådana hinder. Det är inte de viljestyrda musklerna som jobbar vid en förlossning utan kroppen i sig arbetar automatiskt :o) eller hur det nu var. Däremot kommer de inte låta mig gå med pinvärkar någon längre tid för det kommer trötta ut mig och de kommer inte heller låta mig få en segdragen förlossning för då bryter de och gör kejsarsnitt. Känns rätt skönt faktiskt. Jag hade ställt in mig på snitt men nu får jag kanske chansen att föda normalt och förstå vad alla snackar om med värkar, att vattnet går och allt det där :o)

Hur mår jag då? Illa. Jag började må illa innan jag ens testat plus. Så jag var inte jätteförvånad när jag fick ett plus, jag kände igen känslan liksom... Illamåendet har inte avtagit ännu. Jag har väldigt svårt för dofter, sopor, fisk, diskmaskinen och att ta i rått kött. Annars har väl inte så många krämpor dykt upp. Jag står på - 2 kg sedan jag testade plus. Än så länge följer denna grav samma mönster som den med Benjamin.