Glad nyhet

Igår kväll fick vi veta en glad nyhet. Eller ja, det blir en glad nyhet om det går igenom.
Ett kompispar till oss har lagt ett bud på ett hus i Svedala. Jag visste att de letade hus men fick uppfattningen om att de ville bo i stan (Malmö) och inte ute på "landet". För dom av er som känner dessa människor kan jag ju ge ett tips på vem det är jag pratar om - de har tvillingpojkar som är 4 månader äldre än Bemi *ler*.

Om huset blir deras är detta en jättegod nyhet! Vi känner inte så många i Svedala så detta ökar ju på att man känner sig mer "hemma" och det blir så mycket enklare att umgås. Tjoho! Håller tummarna för dem. Huset, som vi varit inne på webben och kollat, ser jättefint och fräscht ut. Tänk att bara kunna promenera över och ta en kopp kaffe. *ser fram emot* Håller alla tummar och tår att de ska flytta till Svedala.

Hur mår jag idag då? Jodå, det går. Visst känns det generellt bättre. Men de förbenade extraslagen är där som på beställning på morgonen. Men det känns lättare i bröstet på något sätt. Skulle vilja må som i lördags varje dag för då mådde jag toppenbra (utom när svimningsattackerna kom förståss) och var förundrar över att det kunde kännas så bra i bröstet. Det är svårt att beskriva känslan, den här lätthetskänslan men det känns som om en sten lyfts från bröstet på något sätt utan att jag visste att stenen fanns där.

Jag har längtat efter falafel hela helgen, framför allt när det serverades laxpudding på sjukhuset *blä*. Så idag blir det falafel till lunch.

Jag längtar även till helgen. Roger skulle egentligen på "herrmiddag" men han ställde in för att vara med familjen nu när jag var borta hela denna helgen. *lycklig* Det ska bli så skönt att vara hemma tillsammans och bara ta det lugnt, se en bra film och äta något gott. Kanske blir det räkor med aioli, bröd och vitt vin eller så blir det fondue...I vilket fall så ska det bli MYS!

Vi måste verkligen ut och ha tag på en overall till Bemi. I morse var det 1,7 grader ute. Brrr! Nu åker ju Bemi bil till dagis så det blir ju inte så kallt för honom som om de skulle cykla men ändå. Han måste ha en riktig overall. Den vi har är ju 15 cm för lång så den passar inte riktigt....

Nu är det strax lunch....faaaaaalafeeeel! *mums*

Sjukvården.....*suck*

Jag pratade precis med neurologen dit min remiss skickats från kardiologen. Jag hade ju dåliga utandningsprover sist och det kunde tydligen bero på musklerna runt lungorna, att de inte orkade. Med tanke på mammas sjukdom ville de väl kolla upp det lite extra. När man vet att man ska till doktorn vill man ju gärna ha en tid så fort som möjligt så att man får det överstökat och slipper gå och oroa sig för det men hör och häpna - i början av november kommer jag bli kallad dit....Läkaren hade gjort bedömningen att det inte var så brådskande.

Då hoppas jag banne mig att det inte har med hjärtat att göra, att själva andningen/lungorna är ett annat "problem". För så som jag mår just nu börjar det blir brådskande om jag inte ska bli ett fall för psyk. Hjärtmedicinen hjälper inte. Mitt hjärta slår volter, rusar, slår oregelbundet varje dag. Inte hela tiden men ganska ofta. Det som är mest obehagligt är det uppehåll som hjärtat gör efter ett extraslag - det känns som om jag tappar andan eller som jag har sprungit 1 mil och kippar efter andan. Tänk er att det händer när ni sitter stilla och tittar på TV och inte har rört en fena de senste 30 minutrarna. Inte så nice.

Nu ska jag ju till doktorn nästa vecka tack och lov. Annars hade vi fått åka in akut gissar jag. Men nu känns det som om jag kan "stå ut" tills nästa tisdag.

Det känns även som om mitt tålamod tryter. Jag har inte samma tålamod med Bemi som jag har haft innan. Om det sen beror på att han är mycket mer krävande nu när han är mer mobil eller om det är för att jag inte mår riktigt bra vet jag inte. Gissningsvis är det ju för att jag inte mår bra, jag orkar inte på samma sätt just nu.

Men just idag har Bemi valt att vara en ängel *tack älskling*. Han vaknade på världens bästa humör i morse och var så kelig, pussig och kramig. *åååhh* Hoppas det håller i sig.

Nu ska jag märka lite kläder inför dagis och sedan invänta brosan med familj.

Husvagn, myggor, pärlor och sammanträffande

Ja, så var vi hemma några dagar. Vi har varit några dagar på Jägersbo Camping i Höör och lånat pappas husvagn. Jag som aldrig har varit mycket för att campa (inte pappa heller innan han träffade Gunilla) hade kanske lite svårt att anpassa mig i början eller så var det det eviga regnandet som gjorde att jag inte kunde slappna av så som alla andra på campingen tycktes göra. Hade bara vädret varit bättre hade det varit underbart där eftersom campingen ligger precis vid Ringsjön. Vi hoppas det fina vädret kommer snart så att vi kan vara där lite till.

Mycket mygg var där i alla fall och givetvis hittade de förbenade, meningslösa djuren mig. Ett stort rejält myggbett på ena ankeln redan första kvällen. För att spä på det lite extra fick jag två till igår när vi var i Hököpinge. Och jag får ju inte normalstora myggbett heller....suck....

Hököpinge ja. Dit åkte vi en sväng igår för att jag kände att jag behövde lite ny inspiration till smycken och lite nya pärlor. Jag får alltid så mycket idéer till nya halsband när jag besöker Nettans affär. Det blev en hel drös med nya pärlor och många idéer. Några har jag redan förverkligat, närmare bestämt 3 armband och 4 halsband sedan igår kväll.... Två halsband ska jag behålla själv och resten ska till försäljning. Roger får nog ta med sig en laddning när han börjar jobba igen. Jag behöver ha in lite cash till vår resa till jul, hehe.

Tre armband, det bruna till vänster ska jag göra ett till av till mig själv. Jag har ett liknande i blått redan som är utmärkt till jeans.

Halsband med sötvattensnuggets i brunt, vitt och orange/rost. Till försäljning.

Grönt tvåradigt halsband med blandade stenar. De små pärlorna är i en supermysig metallicgrön färg. Jag blev helt såld på dem när jag såg dem igår. Detta ska också säljas.

Mitt favvohalsband. Det är enkelt men ändå fräckt. Så, detta ska jag behålla. Det sitter faktiskt redan runt min hals....

Ytterligare ett som jag ska behålla. Det är gröna, vita och silvriga sötvattenspärlor med ett silverhjärta som hänge. Lite stiligare och kommer nog passa bra att ha på jobbet.

När vi var nere i Hököpinge hörde jag Roger stå och prata med någon utanför. Det visade sig vara en gammal skolkompis till honom, Johanna. Eller snarare en gammal kompis till Rogers ex Mia. Johanna bor numera i Toronto och var hemma på besök, hos bland annat sin syster som visar sig vara Nettan som jag handlar pärlor av. När sedan Roger pratar lite mer med Nettan och Johanna visar det sig att Nettan och Rogers syster Sussi är lika gamla och har gått i parallellklass i Oxie. Hade vi inte kommit precis när vi gjorde hade Roger aldrig stött på Johanna och vi hade inte fått reda på hur liten världen faktiskt är.

I eftermiddag kommer Sussi med familj hit och vi ska äta en bit mat tillsammans. Med sig kommer de ha två hundar så Bemi kommer bli överlycklig. Han älskar hundar! Där var en del hundar på campingen och det var ju halva nöjet för honom att titta på dessa.

Kanske skulle ta en uppdatering på min hälsa också för den som är nyfiken. Jag har ju nu ökat till två tabletter om dagen och det funkar väl för det mesta bättre just nu. Men jag får fortfarande attacker av att hjärtat slår för fort, för hårt och med extraslag. Som just nu tex. Vanligast är annars att jag mår sämst på kvällarna. Men jag ska till kardiologen den 21 augusti. Då ska de ta lite nya prover och kolla ekg igen. Igår ringde också en läkare från endokrinologen. Jag samlade ju urin när jag låg inne för att de skulle kolla om jag hade för mycket stresshormoner i kroppen och om det kunde vara en orsak. Men det visade sig att det var helt normalt (så det är inte jag som stressar upp mig så att hjärtat slår för fort konstaterar jag då!!!). Så, hon drar tillbaka remissen till endo. Då är det bara kardiologen och neurologen som jag ska till då.....

9 år!!

Idag är det 9 år sedan Roger och jag träffades på Slaghuset i Malmö. 9 år! Det är länge det....
Egentligen var planen att Bemi skulle vara hos farmor och farfar under eftermiddagen och sedan sova över så att vi hämtade honom i morgon förmiddag och att vi skulle gått ut och ätit nu ikväll. Men det kände vi inte för efter förra veckans uppståndelse.

Så vi lämnade Bemi hos farmor vid lunhtid och åkte till Mobilia. Vi skulle "bara" in om och kolla på Ticket vad det fanns för resor till jul. Men det blev lite mer än bara kolla....I slutet av året sticker vi en vecka till Gran Canaria och ska bo på detta hotell. Det ska bli så skönt att komma bort lite och att ha det att se fram emot. Så är vi förhoppningsvis utvilade till jul så att vi orkar med alla "måsten" julen innebär.

När vi ändå var på Mobilia passade jag på att gå in på KappAhl och kolla vad de hade. Jag hade ju presentkort där som jag ville använda. Och oj va jag hittade kläder. Till slut blev det en jeanskjol och en blus.

Sedan åkte vi till "Asian-station" och köpte kinamat med oss hem. För en gångs skull satt vi i vardagsrummet och åt mat!!! OCH tittade på en film samtidigt i lugn och ro. Det var länge sedan vi gjorde det. Sedan var det dags att hämta vår lille prins igen hos farmor och farfar. Han hade varit så snäll och duktig hela tiden. Oj, som mamma längtade efter sin lille kille.

Nu sover dock vår lille prins duktigt i sin säng. Pappa Puh är romantisk *host* och tittar på MFF-DIF på Canal+. Det ville inte mamma...

När vi var på Mobilia idag ringde min läkare från kardiologen. Hon hade pratat med en lungläkare om mitt dåliga lungfunktionstest. Lungläkaren menade att med tanke på mammas sjukdom kan det vara så att det är mina muskler kring lungorna som inte orkar och att det var orsaken till mina dåliga resultat på testerna. Så, nu ska det även gå en remiss till neurologen och jag gissar att det kan bli en utredning om jag bär på anlagen för min mammas sjukdom. Känns som om det kommer bli många sjukhusbesök i höst. Tur jag jobbar på sjukhusområdet så att jag bara kan ta flex för alla läkarbesök.

Jag passade även på att fråga läkaren om det är så att jag ska märka av när tabletten slutar verka. Och det ska jag egentligen inte. Tabletten ska verka i 24 timmar, vilket de såg redan på sjukhuset att den inte gjorde. Så nu ska jag höja dosen och ta två tabletter om dagen för att se om jag mår bättre. I söndags när vi var ute och körde och jag i princip inte gjorde något hade jag en vilopuls på över 100 med medicinen i kroppen. Inte bra. Så läkaren bokade även in ett återbesök hos dem på kardiologen. Får jag inte rätt på det nu med den höjda dosen och jag mår dåligt av det så ska jag söka akut så får de lägga in mig igen *neeeejjjj* och ställa in dosen. Men om det är det som krävs så. Jag mår så dåligt nu av hjärtat när det dummar sig så jag vet att jag måste söka akut om det inte blir bättre.

Jag blev så positivt överraskad dock att de inte hade släppt mitt fall bara för att jag skrevs ut utan läkaren hade konsulterat en annan läkare för att kolla vad den tyckte om min nedsatta lungfunktion. UMAS har definitivt stigit ett par snäpp i mina ögon!

Nu ska jag surfa vidare i väntan på att fotbollen ska ta slut. (Hanna gillar INTE fotboll och tycker det är en av de mest meningslösa sporter som finns. Det händer ju ingenting, de bara springer fram och tillbaka...)

Uppdatering

Ja, hur mår jag egentligen? Många som ställer den frågan just nu så det är väl bäst att skriva lite här. Jag mår ganska ok. Jag märker dock av tydligt när medicinen slutar verka. Just nu tar jag medicinen kring kl 8 på morgonen och kring 21-22 börjar den klinga av och mina extraslag kommer tillbaka. Jag vaknar ett par gånger på natten av det (tror att det är det jag vaknar av i alla fall eftersom jag känner hur fort hjärtat slår) och på morgonen innan jag tagit medicinen och innan den hunnit verka mår jag så där.

Kanske är det så att det tar ett tag för kroppen att ställa in sig på den dosen medicin jag tar nu, kanske måste jag höja dosen. Jag ska avvakta några dagar till och se om det blir bättre. Annars får jag ringa kardiologen och höra hur jag ska göra.

Jag blir ganska trött av medicinen men det hoppas jag att det ska ge med sig och att kroppen ska vänja sig.

Igår var vi lite rastlösa här hemma. Kunde inte riktigt ta oss för något och Bemi var nog också rastlös var han var en liten pain som skulle pilla på allt som han vet han inte ska pilla på. Så, det blev en tur ut till lekplatsen, Bemi gick själv ut där med sin gåvagn. Han gillar att gå ute med den för där är ju större ytor och det går undan när han går....

Sedan gick vi Roslättsrundan. Läkaren tyckte ju att jag hade dålig kondis så jag får väl försöka bättra på den. (Inte för att det var hennes ensak - de skulle bara kolla hur hjärtat funkade under ansträngning men hon hakade upp sig på min kondis *mutter*)

Idag ska vi köra en sväng ner till Smygehuk och äta en räkmacka. Kanske hinner jag baka lite...Blev så sugen på att baka igår när jag lagt mig. I morgon blir det nog en sväng upp till Länshult och pappa som ju fyllde 60 när jag låg på sjukhuset.

Lycklig Benjamin "springer" med sin gåvagn.

Några dagar på sjukan...

....kan få vem som helst att klättra på väggarna. Och det är just vad jag har gjort de senaste 48 timmarna.

I tisdags åkte jag till min husläkare i tron att jag skulle få en liten pilla utskriven mot min hjärtklappning som kommit tillbaka. Nu visade det sig att det inte är den gamla hjärtklappningen som kommit tillbaka med stormsteg utan numera har jag extraslag. Varannat slag mitt hjärta gör är extraslag vilket gett mig en vilopuls på 120...Inte konstigt att jag mått konstigt ett tag!

Så, det blev bara att åka hem och hämta Roger och bege sig till akuten. Svärfar var gullig och stack direkt från jobbet och kom och passade Bemi. Jag ogillar ju att åka själv till sjukhus så jag ville gärna ha med Roger. Skönt att det gick att lösa.

Väl på akuten blev jag först prio 3 men efter att de gjort ett eget EKG blev jag snabbt uppflyttad till prio 2. EKG:et såg fortfarande "hemskt" ut med allt för många extraslag. Sedan gick allt undan, läkaren kom snabbt och gjorde bedömningen att det skulle tas prover för bland annat sköldkörteln, att jag skulle läggas in för övervakning i 24 timmar.

Efter en timme eller två i deras vänthall med uppkoppling mot EKG för övervakning fick jag komma till kardiologen. Väl där fick jag rena drömbehandlingen med eget rum och TV (dock utan TV3). Där gjordes ett ultraljud av hjärtat som dock inte visade något fel. Jag fortsatte vara uppkopplad på hjärtmonitor tills det att jag gick hem idag. Det innebar att jag inte kunde lämna avdelningen alls om inte sköterskorna kopplade bort mig och då endast för att göra diverse undersökningar.

Undersökningar har jag fått göra men egentligen utan att de kunnat säga exakt orsak till mina extraslag. Däremot har de upptäckt att jag har försämrad lungfunktion men det verkar inte som om de ska göra något åt det.... Jag kommer få en kallelse till endokrin också för att de ska kolla upp min sköldkörtel som är förstorad.

Igår satte de in en pilla som ska lugna ner hjärtat, Seloken ZOC och den gör nytta. Först på natten kunde de se att mina extraslag kom tillbaka men då börjar ju tablettens effekt avta. Så Seloken ser det ut som om jag får äta nu ett bra tag framöver.

Nu ska jag ta det lugnt några dagar och lyssna på hjärtat. Mysa med min lilla familj ska jag också göra. Jag har saknat Roger och Benjamin otroligt mycket och det har känts konstigt att inte vakna med dem. Roger och Benjamin har så klart varit och hälsat på mig på sjukhuset men det blir ju inte samma sak som att umgås hemma. Nu är dock allt tillbaka till nomalt, förutom att jag är megatrött av sjukhusmiljön och alla undersökningar och provtagningar. Roger är också trött efter att ha haft hand om Bemi helt själv. Så vi lär säkert nanna tidigt ikväll.

Kram till alla som hört av sig under tiden jag har legat på sjukhuset. Tack för att ni finns och bryr er!

Klågerupsdagen och loppis

Idag har hela familjen varit ledig tillsammans och firat Sveriges nationaldag. I fjor på denna dag låg vi på sjukhuset med Bemi och det blev inte mycket firat. Idag däremot har vi firat med att vara på Klågerupsdagen och sälja smycken och lite av Bemis gamla kläder.

Vi försökte styla Bemi med keps men den åkte bara av hela tiden...

Smycken á la Mamma Muh. Där var en del att välja bland...

Pappa Puh försöker få rätt på Bemis parasoll, det är inte det lättaste när man är lite smått bakfull...(Roger var ute och åt tillsammans med jobbet igår och kom hem kl 1 i natt....)

Själva säljandet gick väl så där. Jag hade faktiskt förväntat mig att det skulle gå bättre än så här men alla pengar är välkomna. 940 kr i vinst blev det och de 40 kr åker i Bemis spargris eftersom han har varit så duktig idag. Men jag tror nog att Roger får ta med sig smyckena till jobb en runda så att jag kan få in lite mer pengar....*ler*. Jag har ju mina trogna kunder där.

På Klågerupsdagen hade de knatteknatet och vi "lurade" farfar Arne att springa det med Bemi (så slapp Roger). Farfar hade ändå tittat förbi så han ställde upp som "chaufför" till Bemi. Bemi hade inte sovit på hela förmiddagen så vi hoppades att han skulle bli trött av knatteknatet....

Bemi och farfar värmer upp till sång av Mojje. Bemi spanar nog mest in de andra barnen dock....

När farfar kom i mål hängde Bemi framåt, sovandes. Han somnade efter halva loppet *YES!*.

Nu blir det en lugn kväll med lite grillat och jag gissar att Roger ska se fotbollen. Det ska nog inte jag.....

2 tänder

Ja, så har de första 2 tänderna dykt upp i munnen på Bemi. Bemi hade feber förra torsdagen och dagen efter fick se orsaken, 2 små riskorn i nederkäken har tittat fram. Nu gör det gaaaanska ont när han bits. Så ett tips för alla som träffar Bemi, var vaksamma för han bits gärna och nu lämnar han små märken efter sig.....

I söndags var jag, Linda och Elisabeth på scrapbookingmässa. *dreggel* Ja, där var mycket fint och jag skulle säkert kunnat handla mer. Roger har lärt sig att inte fråga hur mycket jag handlar för utan frågar bara om det blev dyrt *fniss*. Efter mässor får jag alltid så mycket inspiration och nu sitter jag och pysslar varje kväll en stund. Just nu håller jag på med ett album om "Kärleken i mitt liv" och har många planer på fler specifika album.

Tråkigt besked
I söndags inträffade något som påverkade mig ganska mycket. En bekant inom hockeyvärlden, Sten, dog, 67 år gammal av en inre blödning. Han var en fantastisk person, en riktig liten clown som skojade med alla, fick alla på gott humör och ett hängivet Redhawksfan. Malmö Isstadion kommer aldrig bli den samma. Ikväll ska de hedra honom med en tyst minut, spelarna ska bära sorgeband och de kommer finnas en kondoleansbok, tända ljus och ett foto av Sten. Mina tankar går även till Stens fru och barn med familjer. Jag vet ju tyvärr lite vad hans barn går igenom.....

När någon i min omgivning dör påverkas jag lite extra. Alla tankar väcks till liv, tankar på vad som hände för 11 år sedan. Jag känner mig extra sårbar och har nära till tårar. Mamma finns med mig varje dag men oftast i en mer positiv mening. När någon dör tänker jag på just mammas död, på hur orättvist det är och på hur mycket jag saknar henne. Och det gör ont!

Sjuk igen och ny chef
Om 2 timmar ska jag till doktorn. Är förkyld igen, har en grym hosta, ont när jag andas och har ont i huvudet. Jag misstänker bihålsinflammation. Varje gång jag ska lyfta upp Bemi från golvet känns det som om huvudet ska explodera. Suck! Så, jag gick hem från jobbet igår middag. Jag gick egentligen bara dit för att vi skulle intervjua min framtida chef. Jag har ju varit utan chef sedan 1 februari så det är på tiden att det kommer en ny nu. Det är inte var dag man får vara med och intervjua sin blivande chef så det gäller att passa på även om det kändes lite konstigt...

För en liten stund sedan tog Bemi sina första riktiga kryptag framåt!! Han har kunnat krypa bakåt ett tag men det är ju lättare men nu har han tydligen knäckt koden hur man gör för att komma framåt! Duktig kille!!!

Solsken inne och ute
Vädret ute är underbart. Inte precis nu man vill vara sjuk och inte orka gå ut. Jag vill ut och promenera med vagnen och njuta av solen. Jag får njuta av min lille solstråle här inne istället. Bemi är en riktig liten sol. Han är så go och glad, strålar i kapp med solen och verkar så nöjd med tillvaron. Visst är han fortfarande otroligt mammig men vi har kommit på att det går bra för honom att sitta på golvet nu även om kvällarna och leka om han får sitta precis nedanför mig, så att han har koll på mig gissar jag.

Visst är jag lite sorgsen just nu pga det som jag skrev ovan, tankar som surrar. Men samtidigt är jag så lycklig. Jag har världens finaste familj - en underbar liten son och en helt fantastisk sambo som jag älskar över allt annat. En sambo som stöttar mig, älskar mig och gör allt för mig (utom att gifta sig med mig *ler*). Luv u!

Avslutningsvis 2 underbar bilder på busungen!

Magsjuka

Magsjuka härjar hos Persson-Funhagen men det är bara vi Persson som blivit sjuka.....Benjamin har varit kass i magen sedan i söndags och jag sedan natten till tisdags. Blä, säger jag bara. Det märks att det var några år sedan jag hade det för jag har lyckats fötränga hur hemskt det är....

Men vi är på bättringsvägen nu. Benjamin har varit bra hela dagen. Men vi tar en lugn dag i morgon så är vi fit for fight på lördag igen hoppas vi......

Som vanligt har jag en mycke bångstyrig pojke här. Varje kväll är han en pain in the.....Jag fattar inte det. Jag får inte göra någonting, jag får inte läsa, jag får inte titta på TV, jag får inte sitta vid datorn, jag får knappt äta *gaaaaaah*. Det är något frustrerande. Han ska mestadels vara hos mig, han kan skrika sig blå i Rogers famn för att sedan bli tyst när han kommer till mig. Det går bra så länge han inte har sett att jag har försvunnit ut från rummet men hör han min röst så är det kört.....Är det detta de kallar mammigt beteende?!

Nu ska jag ta min sura Benjamin och se om jag kan avleda hans sura humör en kvart eller två.....

Äntligen fredag

Nu är det äntligen fredag igen och jag har en lång härlig helg framför mig tillsammans med mina 2 favoritpojkar. Fredagar måste vara den bästa dagen på veckan!

I morgon ska vi handla och fixa lite där hemma. På söndag kommer Rogers släkt för att fira honom. På måndag ska Bemi Bus och jag ÄNTLIGEN träffa BB-mammorna igen. Hoppas ingen blir sjuk denna gången! Och på tisdag kommer Bemis morfar ner på besök. Så det är fullt upp hela helgen och början på veckan. På onsdag är det jobb igen....

Igår var jag borta hela dagen och fick bara träffa Bemi på morgonen innan jag åkte till jobbet. När jag kom hem sov han. Så idag ska jag ta igen det och pussa och krama på honom så mycket han tillåter. Han är ju inte så kelig längre, det finns viktigare saker att upptäcka ute i världen tycker Bemi.