måndag 16 juli 2007

Länshult tur och retur

Idag tog vi en tur till morfar Bosse i Länshult. En tur på 15,6 mil enkel resa. Men morfar fyllde ju 60 förra veckan när mamma Muh låg på sjukhuset så det fick bli en visit idag istället.

Bemi var hur duktig som helst på vägen upp. Väl uppe fick Bemi se/träffa en massa djur. Först alla katterna (de har 11 katter) och så givetvis Pysan Py, världens snällaste vovve. Och så fick han se ett rådjur när han var på promenad med morfar och så en hackspett. Ovanpå det en fladdermus! Och så lite hästar och lite kor. Värsta djurparken!

Vi hade en trevlig dag med lite bollspel med och utan hund, tittande på blommor och en massa snack om allt möjligt blandat med mat och fika.

På vägen hem var Bemi förmodligen övertrött av alla intryck från dagen så han ville inte sova. Så han var ledsen nästan hela vägen. Men, men. Inget att göra åt det. Det är i alla fall inte som när han var mindre och gallskrek hela vägen så fort vi satte oss i bilen.

I morgon blev det plötsligt lite ändrade planer när vi insåg vilken dag det var....Mer om det i morgon!


Morfar Bosse och Bemi vid pumpen.



Pappa Puh kastar boll med Pysan Py.


Mamma Muh och Bemi försöker posera i gräset, gick väl sådär men vi ser glada ut i alla fall.

söndag 15 juli 2007

Några bilder från idag

Efter en god räkmacka i Smygehuk tillsammans med gudmor Jenny och Andreas och en liten promenad nere vid Sveriges sydligaste udde åkte vi hem till gudmor i Vellinge för lite bus och pizza. Jag passade på att busa en massa, så mycket så att jag nästan somnade i bilen fast mamma sa att jag inte fick, säger Bemi.....

Pappa och jag stilar lite för kameran och ser så där charmiga ut som bara vi kan....


Pappa och Jenny skulle spela kubb sa de, jag skulle bara hjälpa till att samla in de dära pinnarna och träklossarna som de spred ut över hela gräsmattan....


De är ganska tunga de här klossarna...


Att dra pappa i håret var inte så uppskattat visst....

Uppdatering

Ja, hur mår jag egentligen? Många som ställer den frågan just nu så det är väl bäst att skriva lite här. Jag mår ganska ok. Jag märker dock av tydligt när medicinen slutar verka. Just nu tar jag medicinen kring kl 8 på morgonen och kring 21-22 börjar den klinga av och mina extraslag kommer tillbaka. Jag vaknar ett par gånger på natten av det (tror att det är det jag vaknar av i alla fall eftersom jag känner hur fort hjärtat slår) och på morgonen innan jag tagit medicinen och innan den hunnit verka mår jag så där.

Kanske är det så att det tar ett tag för kroppen att ställa in sig på den dosen medicin jag tar nu, kanske måste jag höja dosen. Jag ska avvakta några dagar till och se om det blir bättre. Annars får jag ringa kardiologen och höra hur jag ska göra.

Jag blir ganska trött av medicinen men det hoppas jag att det ska ge med sig och att kroppen ska vänja sig.

Igår var vi lite rastlösa här hemma. Kunde inte riktigt ta oss för något och Bemi var nog också rastlös var han var en liten pain som skulle pilla på allt som han vet han inte ska pilla på. Så, det blev en tur ut till lekplatsen, Bemi gick själv ut där med sin gåvagn. Han gillar att gå ute med den för där är ju större ytor och det går undan när han går....

Sedan gick vi Roslättsrundan. Läkaren tyckte ju att jag hade dålig kondis så jag får väl försöka bättra på den. (Inte för att det var hennes ensak - de skulle bara kolla hur hjärtat funkade under ansträngning men hon hakade upp sig på min kondis *mutter*)

Idag ska vi köra en sväng ner till Smygehuk och äta en räkmacka. Kanske hinner jag baka lite...Blev så sugen på att baka igår när jag lagt mig. I morgon blir det nog en sväng upp till Länshult och pappa som ju fyllde 60 när jag låg på sjukhuset.


Lycklig Benjamin "springer" med sin gåvagn.

fredag 13 juli 2007

Bara en....

....liten bild på min älskade Bemi. Tagen i tisdags när vi var och träffade en av mammorna i BB-maffian, Caroline och hennes Filip. Vi var en sväng på lekplatsen och fikade lite. Föga anade jag då att jag skulle vara på akuten några timmar senare....


torsdag 12 juli 2007

Några dagar på sjukan...

....kan få vem som helst att klättra på väggarna. Och det är just vad jag har gjort de senaste 48 timmarna.

I tisdags åkte jag till min husläkare i tron att jag skulle få en liten pilla utskriven mot min hjärtklappning som kommit tillbaka. Nu visade det sig att det inte är den gamla hjärtklappningen som kommit tillbaka med stormsteg utan numera har jag extraslag. Varannat slag mitt hjärta gör är extraslag vilket gett mig en vilopuls på 120...Inte konstigt att jag mått konstigt ett tag!

Så, det blev bara att åka hem och hämta Roger och bege sig till akuten. Svärfar var gullig och stack direkt från jobbet och kom och passade Bemi. Jag ogillar ju att åka själv till sjukhus så jag ville gärna ha med Roger. Skönt att det gick att lösa.

Väl på akuten blev jag först prio 3 men efter att de gjort ett eget EKG blev jag snabbt uppflyttad till prio 2. EKG:et såg fortfarande "hemskt" ut med allt för många extraslag. Sedan gick allt undan, läkaren kom snabbt och gjorde bedömningen att det skulle tas prover för bland annat sköldkörteln, att jag skulle läggas in för övervakning i 24 timmar.

Efter en timme eller två i deras vänthall med uppkoppling mot EKG för övervakning fick jag komma till kardiologen. Väl där fick jag rena drömbehandlingen med eget rum och TV (dock utan TV3). Där gjordes ett ultraljud av hjärtat som dock inte visade något fel. Jag fortsatte vara uppkopplad på hjärtmonitor tills det att jag gick hem idag. Det innebar att jag inte kunde lämna avdelningen alls om inte sköterskorna kopplade bort mig och då endast för att göra diverse undersökningar.

Undersökningar har jag fått göra men egentligen utan att de kunnat säga exakt orsak till mina extraslag. Däremot har de upptäckt att jag har försämrad lungfunktion men det verkar inte som om de ska göra något åt det.... Jag kommer få en kallelse till endokrin också för att de ska kolla upp min sköldkörtel som är förstorad.

Igår satte de in en pilla som ska lugna ner hjärtat, Seloken ZOC och den gör nytta. Först på natten kunde de se att mina extraslag kom tillbaka men då börjar ju tablettens effekt avta. Så Seloken ser det ut som om jag får äta nu ett bra tag framöver.

Nu ska jag ta det lugnt några dagar och lyssna på hjärtat. Mysa med min lilla familj ska jag också göra. Jag har saknat Roger och Benjamin otroligt mycket och det har känts konstigt att inte vakna med dem. Roger och Benjamin har så klart varit och hälsat på mig på sjukhuset men det blir ju inte samma sak som att umgås hemma. Nu är dock allt tillbaka till nomalt, förutom att jag är megatrött av sjukhusmiljön och alla undersökningar och provtagningar. Roger är också trött efter att ha haft hand om Bemi helt själv. Så vi lär säkert nanna tidigt ikväll.

Kram till alla som hört av sig under tiden jag har legat på sjukhuset. Tack för att ni finns och bryr er!

måndag 9 juli 2007

Ytterligare ett firande avklarat

Ja, så har vi firat min födelsedag ytterligare en gång. Kvällen blev lyckad, maten räckte (fast vissa saker tog faktiskt slut - den friterade kyckligen var tydligen poppis) och var uppskattad, fina presenter fick mamma muh - ytterligare några bidrag till resan till vintern, presentkort på kläder, blomma, pysselsaker, större minneskort till kameran och några flaskor vin. Så nu kan jag pyssla med ett glas vin bredvid mig sniffandes på min nya blomma *ler*.

Hemmagjorda, smarriga chokladtårtan som det bjöds på i lördags.



Kusin Tobbe sitter och softar i soffan och pratar i mobilen.

Igår tog vi det mest lugnt, uträttade några ärenden, levererade lite mat (rester) till svärisarna och svägerskan. Hos svärisarna fick vi igår en intressant hint. Käre svärfar fyller 60 år nästa höst. När svärmor fyllde 50 bjöds barn och barnbarn med respektive på resa till Gran Canaria. När svärfar fyllde 40 och 50 var han på Rhodos och nästa år blir det förhoppningsvis bjudresa till Rhodos för svärfar (och Roger) vill uppleva lite gamla minnen... Roger var med på Rhodos när svärfar/hans pappa fyllde 50. Själv var jag hemma och vaktade Rogers bil och lägenhet (vi hade nyligen träffats). Den lilla hinten lät inte helt fel *blinkar lite med ögonen till svärfar*. Jag vill gärna se palmen som Roger "hängde upp" sin morbror i, äta på restaurangen som onkel Tompa nästan ruinerade (Tompa gillar mat *fniss*) och se gamla stan i Rhodos stad som alla pratar om.

Idag har jag och lilla familjen varit i Tirups örtagård utanför Staffanstorp. Där hittade vi en intressant växt, curryeternell. Och ja, den luktar curry som bara den....Den ska ta rosmarinens plats i kryddrabatten på baksidan. Inte för att jag tror att man kan använda denna växt till matlagningen men....

Vi passade även på att fika lite där ute i den mysiga miljön. Man fick nog betala en slant för den fina miljön också när man köpte fika.....Gott var det i alla fall och Benjamin tittade lystet på pappas Clubpanini med thaimarinerad kyckling och bacon. Och pekade "där", "där", "där"....

Allt är förövrigt "där" just nu och han vill att vi ska berätta vad alla intressanta saker han ser är för något. Han är en riktig liten snackebror och jag vet inte var han har fått det ifrån för varken jag eller Roger pratar mycket *host*. Vi tror även att Bemi snart kommer gå helt själv. Han släpper allt oftare taget utan att tänka på det och står själv och han går stadigare och håller bara i en hand.

Nu hojtas det från köket att Roger är hungrig så det är väl bäst att mamma infinner sig i köket då.....

fredag 6 juli 2007

Han gjorde det igen

Vår lille busBemi!

Ja, man ska väl börja positivt så det var därför som jag la in bilden ovan. Bemi clownar sig som vanligt.

Men nu till det jag skulle skriva om egentligen. Vi trodde ju och hoppades att hans affektkramp var en engångsföreteelse men ack så fel vi hade. Idag var det dags igen. Han har haft några små attacker när vi var i Danmark men inget allvarligt och han har snabbt kommit tillbaka då.

Idag skulle han pilla på en kontakt, jag sa nej, han lyssnade inte så jag lyfte bort honom därifrån och då blev han så där arg igen. Denna gången såg både Roger och jag vart hän det barkade så efter att jag hade provat att blåsa honom i munnen utan att lyckas "väcka" honom lyfte Roger snabbt upp honom och gick ut. Först verkade det som om Bemi kom tillbaka men han gick in i sitt "trans-tillstånd" igen så jag högg telefonen för att ringa 112. Jag såg hur han spände sig och krökte ryggen i en båge. Roger la honom på köksbordet. Men innan SOS hade hunnit svara var Bemi tillbaka. Så, det gick betydligt snabbare att få tillbaka vår lille prins idag än vad det gjorde för 3 veckor sedan.

Det sägs att man inte ska behöva ringa 112, att barnen börjar andas igen av sig själva, men jag vågar ta mig 17 inte chansa. När jag ser att vi inte snabbt får tillbaka honom så ringer jag. De (och kanske nån som läser här?!) får tycka att jag är en hönsmamma men så är Bemi oxå MIN son, min ÄLSKADE son. Jag vill inte chansa med hans liv. Har man inte sett hur hemskt det ser ut så ska man inte döma!

Det är nog dags att vi ringer BVC nästa vecka så att Carina får veta och kan anteckna i Bemis journal. Tyvärr är detta nog något som kommer att upprepas. Sen får vi se i vilka situationer det kommer hända. Kanske händer det bara hemma men det vet vi inte. Vi måste veta vad vi ska säga till dagis, hur de ska agera, om de har varit med om det innan med något annat barn.

Efter Bemis attack var han precis som förra gången så kramig och kelig. Han ville sitta en lång stund och bara gosa i mammas famn och det fick han göra så klart. Nu sover han gott i sin säng.