Det luktar bränt...

....på jobb upptäckte jag i morse. Efter mycket sniffande i korridoren upptäckte jag att den räliga doften kom från toaletterna. Jag var helt själv här som vanligt på morgonen så det kändes lite otäckt. Efter en halvtimme fick jag tag på vaktmästaren som kom upp och hittade med en gång vad som var fel. En ljusarmatur hade brunnit i natt utanför toaletterna. Så den ska de komma och byta. Förmodligen har det löst ut någon säkring eller något för det är flera lampor i korridoren som inte funkar. Spännande så här sista dagen på jobbet...

Dock känns det lite i halsen just nu, om det är Bemis hosta som hoppat över till mig eller om det är lilla brandincidenten som retar vet jag inte...

Bemi ja. Läkaren sa att det är en kraftig förkylning han har. Vi håller honom hemma från dagis denna veckan för att inga nya baciller ska attackera honom lagom till semestern. I måndags passade som sagt faster honom, i tisdags kom min pappa ner och passade honom (han körde 15 mil för att passa sitt barnbarn!!) och igår och idag passar svärmor Bemi. I morgon stannar jag hemma med honom med en förhoppning att kunna jobba hemifrån lite. Men jag tror att jag tar VAB och så säger jag till lönekontoret efter jul att lägga in timmarna jag jobbar på flexen istället. Jag har en del som måste vara klart till när jag kommer tillbaka den 7 januari och jag kommer inte hinna göra det idag.

Glömt tala om...

...att jag äntligen fått en tid till sjukhuset i Trelleborg. Det är där de ska börja utreda om jag möjligtvis har mammas sjukdom. 15 januari ska jag dit och det stod att det var inbokat ett ultraljud. Eh? Om det är på hjärtat så gjordes det i somras ju på kardiologen i Malmö. Men de vill kanske göra ett nytt?! Jag ska i alla fall ta blodprover innan så det får vi väl åka ner och fixa precis efter nyår när vi är lediga.

Hoppas bara att det inte drar ut på tiden. Vill ha någon form av besked snart. Men å andra sidan är det skönt bara att bollen är i rullning och att det händer lite.

Väntar fortfarande på besked från Mattias om jag ska höja dosen på hjärtmedicinen eller inte. Han skulle ju kolla mot det EKG:et som jag gjorde. Sen hoppas jag få någon form av besked där också, huruvida det blir operation eller inte. Jag tror inte på det förrän jag får ett definitivt besked.

Roger ringde precis. Sussis moppe hade stannat halvvägs mellan Oxie och Svedala så hon fick gå till Svedala med moppen (en bra bit!). Så Roger hinner inte i tid till jobbet i tid. Här sitter jag och kan inte göra något. Rogers jobb är ju så mycket mer sårbart av att han inte kommer i tid. Han skulle öppna klassrummet 7.45 och sen börjar hans lektioner kl 8. Han kan inte gärna ta med Bemi heller, ta ut honom i detta kalla väder.

Bemi verkar inte ha feber idag men han tar sig för örat som om han har ont, han har gnällt stora delar av natten (jag har legat på resesängen inne i hans rum) och han har en hemsk hosta. Han äter i stort sett ingenting. Nu i morse hade han ätit 40 ml välling (mot normala minst 300 ml) och en liiiiten danonino-yoggi. Det räcker inte på långa vägar. Han dricker inte speciellt mycket heller.

Återkommer med rapport....

Sugen på att resa

Bemi är nog sugen på att ut och resa...Idag har han och jag packat ner hans och mina kläder i min resväska. Måste ju börja nu eftersom det är så mycket på G denna veckan. Jag har bestämt mig för att minimera min garderob på resan. Jag brukar alltid ha med för mycket kläder som jag sen inte använder. Så, jag har plockat fram mina favvokläder så får vi som om jag kompletterar med lite mer under veckan. Jag har fortfarande strumpor och trosor kvar att packa ner men det tar inte så stor plats och en tjock stickad tröja till kvällarna och en eller annan topp till kanske. Till Bemi har jag nog fått med det mesta i klädväg OCH där är plats över!! Roger kommer bli chockad!

Jag ska ha långbyxor på mig när vi åker men det blir nog det enda paret långbyxor. Jag räknar med att det är varmt där nere! *ler* Man ska vara optimist. När jag hade packat klart var det bäst att stänga väskan för annars hade jag en liten hjälpreda som säkert packat upp allt igen. Då gjorde Bemi så här:

Han klättrade upp och satte sig på resväskan och där satt han i säkert 10 minuter och pratade och hade sig. Under tiden passade mamma muh på att pyssla lite. Bland annat ett kort till en kompis som snart fyller år.

Bemi satt faktiskt snällt och lekte i vårt sovrum i över en timme så jag fick pysslat. Det var välbehövligt. Det har inte varit så mycket egentid denna helgen pga olika omständigheter.

Bemi har fortfarande feber och han tar sig för örat då och då, som om han har ont. Han äter dåligt, nästintill ingenting faktiskt. Knappt ens välling. Han sov 2 timmar i middags och hade säkert sovit mer om jag inte väckt honom. Så, det blir nog ett telefonsamtal till läkaren i morgon. Faster Sussi kommer ju hit och passar honom i morgon men ska han till doktorn så kommer antingen jag eller Roger hem och går till doktorn med honom.

Nu precis så var Bus på lite bushumör. Han ville leka titt-ut med mamma. Jag la till ett "buh" och det snappade han upp och sa buh ett par gånger. Här är en liten video om det hela.

Nu kom Roger hem och det är dags för pyjamas på junior och ny feberkoll innan det är dags för honom att nanna.

Öroninflammation?!

Vi misstänker att Bemi har öroninflammation igen *suck*. Han har haft feber hela dagen idag, nu ikväll hade han 39.7 *mamma tycker inte om så hög feber*. Nu ikväll har han vaknat 4 gånger på 1½ timme och varit jätteledsen, precis som sist när han hade öroninflammation. Han har knappt ätit något idag, lite välling i morse, mannafrutti och yoghurt till lunch och liiiiite välling nu ikväll. Lite riskakor under dagen också. Han har druckit vatten och lite juice under dagen.

Troligtvis blir det väl en tur till jourläkarcentralen i morgon. Både Roger och jag har mycket på jobb denna veckan i och med att det är sista veckan vi jobbar innan jul. Sen är vi båda lediga i 3 veckor ju. Faster Sussi kunde visst ta honom på måndag så får vi se hur resten av veckan blir. Jag behöver framför allt gå till jobb på måndag och torsdag. På måndag har vi teammöte och på torsdag ska jag och chefen träffa ett företag som ska göra ett jobb åt oss, en broschyr till våra politiker. Så det är texter och foto som ska diskuteras.

Vill ju att junior ska vara frisk tills vi ska resa!!

Blir så glad...

....när jag får oväntade små sms på min mobil. Behöver inte stå något speciellt men känslan av att någon tänker på mig just där och då gör mig glad!

Vad är det Oprah har sagt i ett av sina program? Att man ska hitta tre saker varje dag att vara tacksam över så mår man mycket bättre? Så här kommer min lista för dagen:
1. Oväntade sms
2. Trevligt sällskap till lunch
3. Det är torsdag och därmed snart helg

Bakat pepparkakor

Igår var jag på dagis på eftermiddagen och bakade pepparkakor med Bemi. Fast han var mer intresserad av att flörta och spexa för de andra mammorna. Min lilla clown! Men några pepparkakor blev det i alla fall.

Jag hade ett intressant samtal med rektorn för Bemis dagis, Anette. Trevlig kvinna. Även hon har mötts av kommentarer av att så här små barn inte bör vara på dagis, de passar inte på dagis och skulle ha det bättre hemma med mamma och pappa. Jag berättade att Bemi förra veckan när han var hemma och var sjuk verkade sakna sitt dagis så mycket. Vi har ju en laminerad utskrift av hans dagisbild och han tog fram den flera gånger förra veckan och pekade och pussade på bilden. Man riktigt såg på honom att han gillar personerna som är med på bilden och jag tolkade/upplevde det som att han saknade de personerna som han pekade på. Jag berättade detta för Anette och hon blev så glad och sa att alla som är så kritiska borde höra det, barn kan visst det uppskatta att vara på dagis när de är så här små. Det beror helt och hållet på dagiset, personalen och miljön. Hon sa även att de kritiska borde komma och göra studiebesök och se hur barnen faktiskt trivs.

Jag kan gnälla lite på dagis ibland men det är mest efter en dålig dag. Jag tycker vi har haft tur och fått ett toppendagis med toppenpersonal. De är gulliga och omtänksamma mot barnen, ger barnen en stimulerande dag och hittar på roliga saker med dem. Bara initiativet att vi föräldrar skulle komma och baka med barnen igår tyckte jag var toppen. Man får en chans att träffa de andra föräldrarna och barnen på ett naturligt sätt. När jag nämnt detta på jobb, att jag skulle dit och baka pepparkakor var det mycket suckar och stön och en del som sa att de avskydde sånt när de hade småbarn *ehhh?*. Vem vill inte hitta på roliga saker tillsammans med sina barn? När Bemi är lite äldre tror jag säkert att han kommer tycka det är skoj när vi gör såna saker tillsammans. Nu är han för liten för att förstå det riktigt.

Ikväll ska Roger på hockey så då är Bemi och jag själva hemma. Vi ska ha en myskväll med många kramar, plaskande i badbaljan (han ska bada) och lite byggande med klossar. Hoppas han också är på myshumör *ler*.

I morgon ska jag ut på lunchen och handla de sista julklapparna, det är Trisha och Chris julklapp kvar och den brådskar lite. Jag måste posta den i helgen. Sen är jag färdig med alla klappar. Kanske blir det någon till till Bemi när vi är på Gran Canaria. Han kan aldrig få för många, min lille prins. *saknar*

Nu är det en halvtimme till lunch. Jag och en kollega ska "gå en promenad", vårt lilla kodord för falafel *ler*. Vi är båda så förtjusta i falafel så det brukar bli en sådan i veckan ungefär fast förra veckan var jag ju knappt här så då blev det ingen....

Så trött på jobbet

Puh, det har varit mycket här de senaste dagarna. Är såååå trött på detta stället. *morrar igen* Det hade varit trevligt att få jobba på ett ställe där informationsavdelningens arbete uppskattas. Min chef och jag känner oss totalt överkörda och nervärderade så risken är att de snart står helt utan en informationsavdelning här.

Möttes i morse av ett mail om en text jag lagt in i vårt nyhetsbrev. Texten är skriven av en kille som jobbar på barn- och ungdomshabiliteringen (BoU). Jag skickade igår texten till chefen för BoU och fick idag svar om att jag uttryckt mig helt fel, hon protesterade vilt mot mina formuleringar. Det är inte ens jag som formulerat texten utan en kille som är anställd hos HENNE. Hon kräver att jag ska kunna deras terminologi när hennes egna anställda inte kan det....

Jag har dock inte meddelat henne att det inte är jag som skrivit texten. Hon hade skickat kopia på sitt mail till killen som skrivit texten (för den handlar om det jobb han gör) så det känns som om det är upp till honom att säga ifrån att det var han som skrivit "fel" formulering.

Tonen i mail som man får här är så skrämmande oförskämd så det är inte sant. Sen kommer min chef in och visar ett mail som hon har fått av samma person som även det är helt oförskämt och det handlar också om nyhetsbrevet. *suckar* Nyhetsbrevet är mitt "skötebarn" så jag tar illa vid mig av hennes antydningar.

Grejen är den att just det här med terminologin har jag råkat ut för en gång innan. Jag råkade skriva den dövblinde i en text och fick då världens utskällning för att jag hade skrivit så när man "ska" skriva personer med dövblindhet. Texten jag skrivit var ett sammandrag av ett seminarium jag varit på där jag är hundra på att de själva sa den dövblinde och liknande. Hur ska jag veta att man inte får säga så när ingen har gått igenom terminologin med mig när jag började här? Är det något som jag förväntas kunna automatiskt? Då får de ju skriva en manual med icke godkända ord/meningar och vad man kan skriva istället... Det var ungefär i samma klass, det som jag fick i dagens mail.

Jag var redan innan rädd för att min chef kanske kommer att sluta (hon började i maj i år) eftersom de behandlar henne som.... Hon är väldigt duktig och kan sin sak men de låter henne inte göra det som hon är bra på utan vill hela tiden ha ett finger med och ändra saker.

Vi är ju en förvaltning som har många funktionsshindrade brukare. Ska vi då inte föregå med gott exempel och ge ut information som är lättillgänglig för medborgarna? Måste "vi" krångla till språket i våra texter så mycket att det blir svårförståeligt även för oss själva bara för att "vi" tror att "vi" verkar smartare då? Med "vi" menar jag speciellt 2 personer som sitter i vår ledningsgrupp och som ständigt ska opponera sig mot allt som alla andra gör.

Vi på kommunikationsavdelningen är anställda för att göra informationsjobbet, dvs bla formulera texter så att våra medborgare förstår. Det skrivna ordet är vår gebit. Om ledningsgruppen ständigt ska ha ett ord med i allt vi gör, gör jobbet själva då!

Blä! I måndags hittade en kompis ett ledigt jobb på hennes arbetsplats som nog skulle kunna passa mig. Då funderade jag på att söka det, nu SKA jag söka det jobbet. Tänk att få jobba på ett företag där man inser vikten av bra och korrekt information?! Dessutom skulle det jobbet innebära en ganska markant löneförhöjning jämfört med nu så det hade ju inte heller varit helt fel.

Usch, hela denna dagen fick en dålig start. Jag sitter här och är så irriterad och kan inte släppa det.