Min lilla otursfågel

Mitt lilla hjärta ramlade i morse på dagis och slog sig så pass illa så att de fick ringa efter mig. Det hade blivit ett ganska djupt jack vid näsroten så vi körde till vårdcentralen och där limmade de jacket. Mamma, som är lite känslig för blod, blev nästan patient hon också. Jag blev lite vit i huvudet och började kallsvettas när sköterskorna pratade lite för ingående om vad de skulle göra med min lilla pluttesnutt och hans sår. Sedan var de nästan mer nojiga över mig, att jag skulle svimma. Men jag red ut stormen och klarade även den pärsen och det gjorde min lille hjälte också. Han visade dock prov på sina röstresurser när de limmade såret. Kanske inte så mycket för att det gjorde ont utan för att vi fick hålla fast hans huvud för att limmet inte skulle råka komma in i ögat (jacket är nära ögat).

Pappa Puh fick komma hem och assistera eftersom jag helst ska ta det lugnt nu när jag är utan hjärtmedicin och för att återfå krafter efter min förkylning och bekämpa den envisa hostan jag dras med. Bemi Bus är nästan som vanligt och har svårt att förstå att han ska ta det lugnt så det kan läka. Det slutade liksom inte blöda och ju mer aktiv han är desto mer blöder det ju. Men sen sov han middag en stund och nu verkar det ha hunnit levra sig.

I morgon åker jag som sagt in på sjukhuset så det kommer inte vara så mycket aktivitet på bloggen de närmsta dagarna. Flera dagar utan dator, hur ska jag klara mig? Vi hörs och ses när jag fått mitt hjärta fixat.

Sicka gulliga små krukor

Kolla, är det inte så att man smälter? Så underbart söta små krukgubbar. Den limefärgade och den turkosa hade definitivt piggat upp mig inför operationen på torsdag. Man kan vinna dem i en tävling hos Living like Linda. Här hittar ni tävlingen.

Om en vecka...

....så här dags hoppas jag vara opererad och klar. Och att allt gått bra så klart. Äntligen är det dags. Sedan återstår det att se om jag blir en energisk terrier som Roger tror att jag kommer bli...

Öroninflammation

Vi trodde det skulle vara lugnare med öroninflammationerna för Bemis del nu när han fått rör. I fredags fick jag dock hämta hem honom från dagis för han hade feber. I lördags såg jag att det hade runnit från hans ena öra - ett tecken på öroninflammation. När han skulle sova middag gav vi honom örondropparna enligt de instruktioner vi fick på sjukhuset. När han sedan vaknade var han helt otröstlig och en aning förvirrad. Han kändes varm men det gick inte att ta tempen på honom eftersom han verkade ha mer ont när han låg ner.

Det var bara till att åka ner till jourläkaren i Trelleborg och vi kom in ganska snabbt. Jodå, jätterött, irriterat och kladdigt i örat. Penicillin i fem dagar. Bemi var så artig så när han var klar hos doktorn sa han "tack så mycket" :o)

Nu förstod vi också varför vi har tyckt att Bemi inte har lyssnat på oss, varför han har varit så uppspelt och "jobbig". Han har förmodligen inte hört ordentligt på några dagar. Han har varit precis som han var innan han blev opererad.

Igår vaknade jag och var seg i huvudet och hade ont i halsen. Jodå, Bemis förkylning hade landat hos mig också. Så vi är hemma idag. Jag måste ju verkligen bli frisk till nästa vecka. Risken är om jag fortfarande är förkyld att jag inte blir opererad :o( Det stod uttryckligen på papprena att man skulle ringa in om man var förkyld. Vill inte riskera det! Har väntat vad jag ska.

Så, idag tar Bemi och jag det lugnt. Vi leker matsakerna, tittar på Pippi och det blir nog en tur med bilarna och garaget också. Håller vädret i sig och är fint i eftermiddag ska vi gå en runda.

Förberedelser

Ja, det känns som det är en del att förbereda inför min operation. Jag ringde idag och kollade vad som händer dagen innan operationen, den dagen jag läggs in. Först är det blodprovstagning, ekg, ultraljud av hjärtat, röntgen av hjärta och lungor och så ska man prata med doktorn. Jag frågade om jag kommer ligga kopplad mot EKG och därmed vara låst till avdelningen men nä, är EKGt tillfredsställande skulle det inte behövas. Roger och jag funderade på att äta kvällsmat ute på stan nämligen. Nova kanske? Så får jag träffa Bemi Bus på kvällen också.

Detär än så länge inga restriktioner heller på att få besök på avdelningen men det kan ju ändra sig. Jag läste nämligen om ett sjukhus i Skåne som inte tillät anhöriga att vänta under operationen, inga besökare alls. Fick lite kalla fötter. Man känner sig ju rätt ensam och utsatt på sjukhuset och jag vill gärna att Roger är där innan op och efter. Det är ju trots allt en hjärtoperation. Det kan ju gå snett.

Bemi ska vara hos faster Sussi på operationsdagen för att det inte ska finnas någon tid att passa, när han måste hämtas. Jag vet ju inte hur dags på dagen jag kommer opereras eller hur lång tid operationen kommer att ta. Sen opereras jag på torsdagen och på fredagen är det hockey. Jag vet inte om jag kommit hem tills dess så vi måste gardera oss med barnvakt till Bemi på fredagkväll. Jag trodde att farmor kunde passa honom men jag undrar om hon inte jobbar den helgen. Så det beror på om hon jobbar kväll på fredagen eller inte. Men brist på barnvakt har vi sällan. Det löser sig alltid. Jag vet ju att min goa pappa kommer ner om det krisar.

Vad ska jag sysselsätta mig med på sjukhuset då? Jag kan ju inte bara ligga i en sjukhussäng, det vet ju alla som känner mig. Jag kom ju på att det är ett ypperligt tillfälle för mig att virka :o) Så jag ska ta med mig mina garner och virka lite små giraffer och kossor. Giraff nummer 1 är snart klar. Kanske ska ta med en bok och mina pennor till färgläggning också om jag får ont i handen av allt virkande. Jag vet ju som sagt inte hur länge jag får ligga inne. Det stod 2-3 dagar.

Vit, vit penna

Som scrappare är man alltid på jakt efter en bra vit penna att skriva på svart papper med. Det är en så snygg effekt att skriva/rita med vitt. Nu finns det en chans att vinna en sådan perfekt penna och jag vill så klart ha chansen så jag tipsar om blogcandyt här. Klicka här för att komma till utlottningen.

Operation

Nu, äntligen har jag fått operationstid. Den 30 september läggs jag in på sjukhuset i Lund. Den 1 oktober räknar de med att operera. Vad som händer mer än blodprovstagning den 30 sept vet jag inte. Tänkte fråga om det i morgon när jag ringer och berkräftar att jag fått kallelsen.

Jag är både glad att få det gjort och skitnervös.