Vänner

När jag var gravid med Samuel var det vissa vänner som hörde av sig mer än andra. Nåja, tänkte jag då. Det är inte jag som är det viktiga, det är bebis i magen. När han väl tittar ut, det är då vi ser vem som bryr sig...

Bland annat tänkte jag i de banorna när jag skrev lista över vem vi ska bjuda till dopet. Vi är uppe i 44 gäster, ganska många känner jag. Då tänkte jag att de som faktiskt inte hör av sig och visar intresse för vår nya familjemedlem behöver ju inte komma på dopet heller. De stryks...

Tyvärr hade jag rätt i mina misstankar. De jag misstänkte inte skulle visa nämnvärt intresse har bekräftat det. Ännu har det bara gått drygt 1 vecka men jag känner ju igen tecknena som jag redan fått från personerna. Intresset är inte så stort... Intresset finns när det passar dem.

Men jag vet vilka som är mina vänner. Det är de som är där oavsett, faktiskt de som var där även när jag var gravid och mådde dåligt, accepterade det och stöttade.

För visst borde man vara intresserad av att hälsa på sina kompisar som fått barn? Det finns ju inget mer magiskt. Och har man dessutom barn själv vet man ju vilket mirakel det är, att bli mamma/pappa...

- Postat via Blogpress från min iPod.