Kärlek

Kärleken till mina barn är magisk. Jag älskar dem båda så otroligt mycket.

Samuel har väldiga problem med sin mage nu. Han knorrar väldigt mycket på nätterna och han kräks efter nästan varje amning. Det kvittar om han rapar eller inte. På nätterna låter det som han försöker bajsa men inte kan, som om han kryster nätterna igenom.

Det blir x antal ombyte av kläder på honom och mig per dag.

I natt har det varit extra stökigt och han kom inte alls till ro igår kväll. Det slutade med att han somnade liggande på min arm och jag fick hålla honom tätt, tätt intill.

Antalet timmar sömn per natt är få men så räcker det med en titt på vårt underverk, vårt mirakel, så är jag fit for fight igen. Jag är inte pigg eller världens mest sociala men jag orkar med vardagen och det är det viktigaste.

Samuel har blivit mer intresserad sv leksaker eller snarare något att titta på. Jag satte på lekbågen på babysittern och nu ikväll satt han och tittade på leksakerna en bra stund och jag fick äta ganska ostört :) Nu ligger han bredvid mig i soffan och har hittat något att titta på och är nöjd.

Samuel är verkligen ett mirakel. Han är så bedårande, underbar och bara vår!
- Postat via Blogpress från min iPod.

Foto 1 månad

Här kommer Samuels första månadsbild! Jag ska försöka göra ett sånt här collage varje månad för att se hur han växer.

Pappa Puh och lilla S visar vilken fin ögonkontakt lilla S tycker om att ha med oss.

Och sedan bjuder jag på en radda andra bilder från vår lilla fotosession på golvet. Han är ju så bedårande söt så jag kan inte begränsa mig till de tre ovan i månadscollaget.

1 månad

Idag blir min lilla skatt 1 månad. Månadsbilder kommer förhoppningsvis i morgon. Vi var på BVC idag och han väger 4,3 kg och är 55 cm nu. Mao växt 8 cm och ökat 1 kg i vikt. Duktig kille!

Men hans mage fortsätter att krångla. Han kräket mängder numera, knorrar hela nätterna och stora delar av dagarna. Så nu ska jag testa mjölkfritt i 14 dagar :( Så i morgon får det bli en tur till Citygross och handla havremjölk och sånt där...

Postat via Blogpress från min iPod.

DAGIS!!!

Jag har en kille som är i STORT behov av att gå till dagis igen. Nu har han varit hemma heltid i lite mer än 2 veckor och innan det gick han bara några timmar de 2 första veckorna efter att lilla S var född. B är trotsig, rastlös och väldigt bråkig.

Är jag en dålig mamma som tycker det ska bli väldigt skönt att han ska till dagis i morgon? Jag ska njuta av mina 6 timmar med bara lilla S! Lilla S ska få sova ostört utan att bli väckt stup i kvarten, äta i lugn och ro och lilla S ska slippa höra de konstanta konflikterna som B viglar upp med oss vuxna.

B behöver aktiveras på dagis, så är det bara!

- Postat via Blogpress från min iPod.

Glad påsk

Idag har påskharen varit hos oss och lämnat påskägg till stora och små. Benjamin hade fått inte mindre än tre påskägg som haren gömt i trädgården. Det var en smart hare som satte upp tre fjädrar i plommonträdet så vi visste hur många ägg vi skulle leta efter ;o)

Sedan ville Benjamin välkomna påsken genom att flyga en tur runt kvarteret :o)

Lillebror fick posera på golvet en runda när han vägrade sova....Ja, så går det när man inte vill sova. Då åker kameran fram och man får höra mamma prata bebisspråk och filma en och allt vad hon nu kan.... Sen ville hon att jag skulle träna nacken, säger Samuel men då protesterade jag å det bestämdaste så som bara jag kan...

Söt är han i alla fall, fast han igår och idag tycker att sova är överskattat och att äta är det enda man ska ägna sig åt hela dagar och nätter.... 4 veckor i morgon och en månad på tisdag blir vår lilla prins!

Att handskas med dödligt vapen

En lite annorlunda rubrik men tja, det här inlägget handlar om en incident igår.

Vi hade besök av vänner och deras 2 barn på 5 och 2,5 år igår. De hade nästan precis kommit och alla utom jag var ute i trädgården. Jag fixade med lunchen i köket när jag hör Roger höja rösten rejält och tänkte "Vad har lilla B nu hittat på?" när jag hör Roger skrika "Kom och hämta din hund". Va? Jag släppte kniven (skulle jag kanske inte gjort...) och rusar ut på baksidan och ser Roger stå med lilla S i famnen och skyddar samtidigt lilla B med kroppen och runt honom cirklar grannens amstaff. Våra kompisar rusar in i vårt vardagsrum med sina barn och förklara samtidigt för mig att hunden vält omkull deras minsta och nafsat efter honom och att den nu är på lilla B och Roger. Jag far väl ut i ett huj och ser grannen sitta inne på sin tomt och ropa på hunden (där är en gata mellan våra tomter) och gör inte en ansats till att gå och hämta sin best. Jag tänder på alla cylindrar och skriker närmast i falsett att han ska se till att komma och hämta sin hund innan jag ringer polisen och ser till att de hämtar kräket.

Tror ni ägaren rör på fläsket? Nä. Hunden fortsätter att hoppa på Roger som gör allt för att skydda lilla S. Ägaren SER detta. Jag ser vår betongfot till parasollet och överväger att drämma den i huvudet på kräket, hunden då alltså... Kräket ger sig på vår barnvagn men såg ju att där inte var någon att attackera i den så han la ner det och skulle återgå till Roger när en annan granne dyker upp och pressar ner hunden i marken. Ägaren har fortfarande inte fattat att han ska komma och ta sin hund. Då ser jag rött och skriker att kom och hämta din hund innan jag dödar den!! Då pallrar han sig över och trycker ner sin hund på marken och skriker på frun att hämta koppel.

Hans ursäkter: Hunden är en valp och ville bara leka. Han bits inte, han är bara valp.

Hunden är en AMSTAFF!! Amstaff leker man inte med om man inte vet hur den är uppfostrad. Och att den är en valp är ingen garanti för att den inte bits, snarare tvärtom!

Att inte inse allvaret när vi i panik skriker att han ska hämta sin hund gör att han känns inte som en ägare som inser vad för sorts hund han äger. Att han inte agerar utan att en annan granne får komma och rädda oss gör att jag blir jäkligt rädd för vad som kan hända här på gatan. Klickar det i hjärnan påsen hunden ärden för fan ett dödligt vapen med de käkarna och musklerna den besitter. Det är ingen liten gullig valp utan en hund på 25-30 kg.

Sedan får hans fru komma och be om ursäkt! Men inte det kändes trovärdigt heller.

Jag har väldigt svårt att släppa detta och spelar upp händelsen i huvudet hela tiden. Om jag varit själv hemma med barnen iträdgården? Vad hade kunnat hända då? Den hunden hade lätt vält mig. Vad hade den gjort med lilla S då?

Jag har själv blivit attackerad av en hund när jag var yngre och den höll på att döda min hund så det är ju ett minne som kommer tillbaka.

Kompisarnas minsta barn blev rejält skrämd och höll koll bort på grannarnas tomt resten av eftermiddagen och frågade hela tiden om hunden var inlåst nu. Vilken effekt kommer det ha på honom? Lilla B blev rädd för den hunden men gosade med morfars hundar senare på dagen.

Grannarna har inte ens staket runt sin tomt... Behöver jag säga att jag ogillar de grannarna å det bestämdaste?!

- Postat via Blogpress från min iPod.

Njuter...

....av att vår och sommar är i antågande. Sitter på trädäcket och känner solens varma strålar värma huden.

Lillebror sover gott i sin vagn. Han tycks gilla sin vagn än så länge precis som han gillar att åka bil. Hans magonda verkar mycket bättre idag men så får han sina minifom-droppar innan varje amning. Hans röstresurser har blivit starkare och han kan göra sin röst hörd ordentligt numera ;) Det är annat ljud i skällan ;) Men det är inte bara skrik, det är en antydan till joller eller vad som kommer bli joller oxå.

Storebror leker i trädgården och njuter av varmare årstider på sitt sätt. Han mår bäst när han får vara ute och han älskar vårt trädäck som blir som en förlängning av vardagsrummet. Storebror har haft en stökig början på dagen som tyvärr resulterat i att det inte blir fredagsgodis idag. Hur kommer jag runt det? Jag vill inte ge mig för han var väldigt olydig, lyssnade inte alls på vad vi sa och visade mini-tonårsfasoner men jag vill ju mysa med något gott med honom ikväll?!

Pappa puh slipar utemöblerna och är så flitig. Han har drygt 1,5 vecka kvar av sin pappaledighet. Sen börjar vardagen för oss alla igen.

Samlade bilder

Lilla B har varit på påskfest på dagis idag. Hem kom en liten påskkärring :) Och härom dagen njöt B på trädäcket eller träbygget som han kallar det ;) Solen värmde gott fast klockan närmade sig 19.

Sen en liten påminnelse om hur liten lilla S är, en jämförelse med min hand. Och en bild på en sliten 2-barnmamma ;)

Dags för BVC igen

Vi har precis varit på BVC-besök igen och vägt lilla S. Han är idag 16 dagar och väger 3500 gram. Han har gått upp 190 gram på 6 dagar. Det var ok. Men det känns som vi har en liten kille till. Men så länge han följer sin kurva är det lugnt. Det är ju väldigt behändigt med en lättviktare :p

Han äter nu bara en gång på natten, kring kl 3. Han brukar ladda med att amma tätare på kvällen. Sen sover han till någon gång mellan 7 och 8 på morgonen. Just nu vill han inte sova i sin säng på nätterna. Han vill sova hos oss och för tillfället prioriterar vi att få sova så vi låter honom faktiskt sova i vår säng :) Ligger han i sin säng knorrar han, piper, gråter och man märker på honom att han inte är nöjd. Direkt när vi lyfter över honom till oss så somnar han och han sover längre pass i vår säng.

Idag har han haft en riktig vakendag och knappt sovit alls. Efter lunch la jag honom i vagnen och jag hann inte mer än till baksidan av huset innan han sov. Han var vaken från kl 8 till kl 13 och sov sen till 14.30. Nu är han vaken igen men borde nog sova lite till...

- Postat via Blogpress från min iPod.



- Postat via Blogpress från min iPod.

Trädgårdsfix

Äntligen lite fint väder igen. Igår och förrgår var det värsta stormen här. Vi trotsade blåsten igår och gick ut för Benjamin var hemma från dagis och tja, han behövde rastas en runda... Men skoj var det inte. Jag trodde vi skulle blåsa bort bara på vägen till lekplatsen men blåsten bekom inte B....

Idag har Roger tvättat av trädäcket och i morgon ska han olja in det. Jag började rensa i rabatterna och klippa bort vissna grenar och grejer men en ledsen liten S behövde en runda i vagnen och på rundan ramlade lille B som då behövde plåstras om.... Och sen kom farmor och farfar och tja, det var den dagen det.... :o) Dagarna försvinner fort.

Ikväll vankas det grillat *mums*. Och sedan blir det nog en lugn kväll i soffan. Får väl se vad klockan är när jag däckar ikväll... Vad som händer i morgon får vi se... Kanske bakar jag...

Pappa puh med högtryckstvätten... Benjamin Bus gräver i sandhögen som senare råkade hamna i hans leksaksförvaring..... Så kan det gå när mamma och pappa inte vakar över Mr Bus. Lilla S vilar i sin vagn i trädgården.

2 av mina 3 fina, underbara pojkar.

Bröderna Bus

Bra dag

Idag är en bra dag!
• BVC-sköterskan har varit här idag och kollar lilleman. Han väger nu 3310 g, dvs 10 g över födelsevikten och han har ökat 165 g på 1 vecka vilket är bra. Navelstumpen är på väg att lossna redan.

• Jag har fått papper om förnyelse av körkortet så papper från skattemyndigheten borde komma snart om att de reggat vårt giftemål och mitt byte av efternamn. Snart kan jag skriva under med mitt nya efternamn.

• Jag provade ett par av mina gamla jeans idag eftersom mammabyxorna är för stora. Och de gamla jeansen passar! Så 10 dagar efter förlossningen passar mina vanliga kläder igen :) Jag har totalt gått ner 8.5 kg på 10 dagar. Det betyder att jag idag väger 4.5 kg mindre än när jag blev gravid. Och det känns. Min kropp är smidigare.

I morgon ska vi nog på en liten shoppingtur. Jag behöver en ny amnings-BH. De jag sparat från förra gången är för små och jag tänkte unna mig ett par nya byxor.


- Postat via Blogpress från min iPod.

Vänner

När jag var gravid med Samuel var det vissa vänner som hörde av sig mer än andra. Nåja, tänkte jag då. Det är inte jag som är det viktiga, det är bebis i magen. När han väl tittar ut, det är då vi ser vem som bryr sig...

Bland annat tänkte jag i de banorna när jag skrev lista över vem vi ska bjuda till dopet. Vi är uppe i 44 gäster, ganska många känner jag. Då tänkte jag att de som faktiskt inte hör av sig och visar intresse för vår nya familjemedlem behöver ju inte komma på dopet heller. De stryks...

Tyvärr hade jag rätt i mina misstankar. De jag misstänkte inte skulle visa nämnvärt intresse har bekräftat det. Ännu har det bara gått drygt 1 vecka men jag känner ju igen tecknena som jag redan fått från personerna. Intresset är inte så stort... Intresset finns när det passar dem.

Men jag vet vilka som är mina vänner. Det är de som är där oavsett, faktiskt de som var där även när jag var gravid och mådde dåligt, accepterade det och stöttade.

För visst borde man vara intresserad av att hälsa på sina kompisar som fått barn? Det finns ju inget mer magiskt. Och har man dessutom barn själv vet man ju vilket mirakel det är, att bli mamma/pappa...

- Postat via Blogpress från min iPod.

En hands redigering

Det är inte lätt att redigera bilder med en hand!! Men det är lika bra att vänja sig eller så gäller det att komma ihåg att ta med/på sjalen när vi går ner i källaren. Det är på tok för kallt på golvet här nere för att kunna lägga ner lilla S där och just idag hade det nog inte gått, han är väldigt gosig just nu. Men här kommer lite bilder tagna igår.

Morfar och lilla S.

Stoltaste storebror som oxå ville vara med på bild med lillebror. Denna bild kommer hamna på tavellisten i lillebrors rum.