Så är min septumplastik gjord. Dvs korrigering av nässkiljeväggen. När vi kom till sjukhuset strax efter kl 7 i onsdags morse funderade jag starkt på att vända i dörren och åka hem. Det skulle jag gjort...
Detta har varit och är nu 2 dagar efter en riktig pärs. Inget jag kommer göra om igen! Ever!
Det började redan innan op. Jag är svårstucken men i onsdags var det extremt. De försökte 3 gånger innan de kallade på narkosläkaren. Han fick på sitt tredje försök dit en babynål, i min fot. De skulle sedan sätta om nålen när jag var sövd och då fick de sticka ytterligare 3 gånger innan de lyckades. Så jag ser hemsk ut och med två sönderstuckna händer.
När det bestämdes att jag skulle opereras förvarnade läkaren att jag skulle ha helvetiskt ont i ca en vecka efteråt. När jag träffade läkaren som skulle operera 2 dagar innan op tyckte han det var en överdrift. Speciellt ont skulle jag inte ha.
Pga min muskelsjukdom är de extra försiktiga när de söver mig. Men sövningen gick bra. Det är inte så farligt att bli sövd tycker jag, värre när man vaknar.
När jag vaknade kunde jag knappt prata. Mitt första ord var FÖRVIRRAD och mitt andra ord var JÄTTEONT. Pga muskelsjukdomen är det även svårt att smärtstilla mig eftersom jag inte tål morfinpreparat. Men de lyckades hitta två olika mediciner som funkade på mig - fentenyl (tror jag det heter) och oxynorm.
Läkaren bad sedan så mycket om ursäkt, att jag hade uppenbart väldigt ont. Smärtan låg på 9 av 10 och med starka mediciner fick de ner smärtan till 4-5.
Jag fick ligga på observation hela dagen. Fick en aning feber och sköterskorna var nog en aning oroliga. Fick smärtstillande med jämna mellanrum.
Till slut framåt kvällen när jag tvingat i mig en macka fick jag åka hem. Bästa medicinen var så klart att träffa mina små skatter igen. Så försiktiga de var (är) för att inte komma åt min näsa.
Jag hade fått med mig 2 oxynorm hem. Men första natten hjälpte de knappt. Smärtan steg och from midnatt låg smärtan på 10. På morgonen kunde jag äntligen ta mer smärtstillande som till slut tog ner smärtan till 5 igen. Men då var mina oxynorm slut. Efter kontakt med opererande läkare fick jag utskrivet mer på recept.
Slumrade mig igenom hela gårdagen. Och i natt har jag sovit ok men vaknat åtskilliga gånger.
Det har runnit ganska mycket blod och sårvätska trots tamponader i näsan, även runnit ner mycket i halsen. Inte så nice precis.
Idag var det dags att ta bort tamponaderna och rören i näsan. Rören har man för att det ska gå att svälja utan att det slår lock för öronen. Men rören blev igensatta igår kväll pga blod och sårvätska så de har inte funkat sen dess.
Pga min förmåga att svimma titt som tätt bestämdes det att tamponader och rör skulle tas bort på sjukhuset och att vi inte skulle göra det själva. Tyvärr var det en styck klumpig och hårdhänt läkare som gjorde det. Det gjorde duktigt ont! Sen skulle läkaren ge sig på att tvätta min näsa, ta bort blodet på ett hårdhänt sätt. Jag blev opererad för 2 dagar sedan!! Läkaren höll på att få sig en spark på väl valda ställen....
Så ja, jag höll på att svimma vid 2 tillfällen och mådde fruktansvärt. Roger har lärt sig känna igen tecknen så jag är så tacksam att han var med!
Nu är jag hemma igen, vilar i soffan. Helt slut efter morgonens händelser. På onsdag ska silikonskenorna som stöttar skiljeväggen och stygnen tas bort. Jag fasar redan!
Detta har varit en fruktansvärd upplevelse. Värre än jag föreställt mig och då hade jag redan en negativ bild. Smärtan går inte att beskriva med ord.
- Postat från min iPhone.
