Verkligheten knackar på

Jaha, klockan är 01.40 och här sitter jag, vaken. Om 4 timmar och 20 minuter ringer väckarklockan och verkligheten knackar på och gör sig påmind. Det är dags för mig att börja jobba. Och som sagt, här sitter jag och kan inte sova. Jag la mig vid 22.30 men har ännu inte fått en blund. Jag testade tom att gå ner och lägga mig på soffan men efter att ha legat där och vänt mig i en timme gav jag upp. Ska jag ligga och vända mig hela natten kan jag i alla fall ligga bekvämt.

Första dagen tillbaka på 7½ månad och jag kommer vara som en zombie. Ni som läser detta kan väl hålla tummarna att jag överlever dagen och kan hålla skenet uppe någotsånär....

Varför kan jag inte sova?! Det är väl en blandning. Dels så ska jag tillbaka till jobbet, jag har inte jobbat på över 7 månader så det blir en stor skillnad. Och sedan ska jag vara borta från min lilla prins i måååånga timmar, fler än jag varit ifrån honom någonsin, eller i alla fall sedan vi kom hem från neo. Jag kommer få megaabstinens och har laddat med en hel massa bilder som jag ska sätta upp på anslagstavlan på jobb. Pappa och Bemi kommer säkert ha det jättemysigt här hemma och jag litar så klart på Roger, men det blir en stor omställning att inte vara med Bemi hela dagarna, se allt han gör, varje litet leende och höra varje litet ljud. Helst av allt skulle jag vilja plocka upp honom och ha honom bredvid mig i sängen nu men man ska inte väcka den björn som sover sägs det....

Sova ja. Det har Bemi börjat göra hela nätterna nu efter nyår. Duktig kille! Han brukar vakna vid 6 och för det mesta går det bra att bara hämta honom till sängen då och lägga honom på armen så somnar han om. Han har sovit till 8-8.30!! Kanske har han fattat att både Roger och jag varit ledig och velat ha sovmorgon?!

Ett annat stort framsteg för Bemi är att han nu sitter så stadigt och fint. Råkar han ramla, vilket inte händer ofta, ligger han där förvånad tills man tar upp honom (hönsmamma som jag är så far jag ju fram och lyfter upp honom och kollar efter brutna ben *ler*) och säger inte ett knyst. Det är så skönt att han kan sitta själv och leka och roa sig. Detta måste vara det bästa steget i hans utveckling så här långt! Det ger Roger och mig så mycket mer frihet. Och Bemi själv verkar mycket nöjdare och gladare med tillvaron. Älskade lilla Bemi!

Jag sitter här vid datorn och hör honom snarka så gott i sin säng. Suck! Tänk om jag också kunde få snarka så gott?! *suck*

Vad har mer hänt sedan senast? Inte mycket. Bemi och jag har passat på och mysa myyycket, laddat batterierna så att vi kan vara ifrån varandra nu tre dagar i veckan när jag ska jobba. Och de dagar jag ska vara hemma kommer gå åt till att mysa så mycket vi kan *ler*. Bemi och jag är duktiga på att mysa!

Bemi älskar mat! Han har börjat tigga av oss när vi äter. Han sitter och gungar i sin matstol och suckar, smågnäller som för att göra sig påmind. Om vi så bara dricker vatten vill han smaka. Ibland får vi ladda med rån när det är mat som han inte kan smaka. Äter vi ris eller potatis brukar han få smaka det och han tycker det är mums. Macka på morgonen får man inte äta ifred. Han gillar bäst det brödet vi äter även om jag ibland gör en egen macka till honom. Leverpastej är mums, men vanligt "torrt" bröd utan pålägg går också bra. Bara det är samma sak som vi äter....

Tja, det var väl en liten uppdatering om vad som händer här. Klockan närmar sig 2 och jag BORDE verkligen sova nu. Jag ska upp om 4 timmar! Kanske är bäst att försöka sova lite, eller i alla fall fortsätta vila kroppen. De säger ju att man vilar även om man inte sover.....eller nåt.....