Mammas humör

Jag lägger ju mest in bilder på Bemi när han är go och glad men sån ser ju faktiskt inte alltid verkligheten ut. Speciellt inte på kvällarna numera. Mamma får inte lämna hans synfält, då blir det ett himla liv även om han tex sitter i pappas knä. Men detta gäller bara på kvällarna, fråga mig inte varför. Just nu kan jag inte ens göra något annt även om jag är inom synhåll ens, jag ska bara ägna mig åt lilla Mr Bus. Roger hävdar att Bemi ärvt sin mammas humör men det kan han inte ha gjort för jag har mitt kvar *ler stort*.

Så här kommer några bilder på en allt annat än glad Bemi. Jag hade mage att sätta mig i datorstolen, en meter bort från honom, då blir man så här arg:

Det värsta är ju att han är så bedårande söt när han är ledsen/arg *ler*. Just nu sitter han i mitt knä medan jag skriver och det är väl inte helt ok det heller.....

I tisdags var morfar och Gunilla här så jag slänger in en bild som morfar tagit av en gåtränande Bemi och en av morfar och Bemi.

Nu får jag nog gå och hitta på något som kan få tyst på min lille sur-fis!