Stor pojke?

Är man en stor pojke när man har börjat på dagis? I så fall har vi en stor pojke här hemma nu! Idag var det den officiella börja-på-dagis-dagen. Dagen mamma muh har fasat. Någon annan ska ta hand om min guldklimp hela dagarna, få njuta av hans bus, hans leenden, stjärnorna i hans ögon, hans kramar och pussar.

I en hel timme var vi på dagis idag och Bemi härjade som aldrig förr. Så mycket spännande saker, så många nya människor att charma. Och han gjorde det med bravur. Det var några få depå-stopp hos mamma för påfyllnad av pussar sedan var han iväg igen och utforskade de olika rummen på avdelning.

När vi cyklat hem var det i princip bara att lägga honom i sängen (vilket vi aldrig annars kan, utan det ska duttas och snuttas och bumpas i rumpan innan man kan lägga honom i sängen) och så sov han i 1 timme och 40 minuter. Som en stock. Dagis var tröttsamt! Hur blir det då inte i morgon när vi ska vara där i 2 timmar?!

Men det var skönt att det gick så bra, att han inte var främmande för fröknarna (som verkar jättegulliga). Till mammas stora glädje fick vi en präm som ska följa med Benjamin genom hans dagsår och ena fröken sa att vi gärna fick dekorera pärmen om vi ville. Hehe. Det behövde de inte be mig två gånger om. Så gissa vad jag gjorde när Bemi sov? Nu pryder ett fint foto framsidan och lite dekorationer här och där. Fördelen är ju att det sitter i en plastficka så jag kan göra om den varje år, hehe. Han ska ha den snyggaste pärmen så klart!

Nu är dock junior trött igen. Jag misstänker att det dessutom är bissingar på gång igen. Det saglas, klias i munnen och han har varit så kinkig i eftermiddag. Roger hävdade dock att det var dagisbasilluskerna som redan slagit till så att jag måste vabba i morgon. Haha!