Hemma igen

Ja, då var jag hemma igen. En dag senare än vad beräknat men jag är bara glad att de "släppte ut mig". På ett sätt var det en misslyckad inläggning, på ett sätt inte.

Medicinen som de satte in i fredags började ge mig biverkningar i lördags kväll. Jag fick hjärtrusningar som hette duga, de var rädda att hjärtat skulle fortsätta skena och då kan det vara kris (hjärtat klarar inte av det) men det stannade på 160 i puls när jag låg stilla. Det var en otäck känsla, det kändes som om jag sprungit en mil när jag bara legat och tittat på melodifestivalen. Jag fick ju larma och det blev lite kalabalik med larm till jouren och grejer....Men, det lugnade ner sig igen. Sen var det dags igen i söndags kväll, samma sak. Då fick jag en tablett som skulle ta ner pulsen en aning och det hjälpte. Skönt, tänkte jag. Då har de fått bukt med den biverkningen...

Igår var det dags för en annan sorts biverkning. Grym huvudvärk som inte gav med sig trots panodil, synrubbningar och skakig i kroppen. Det skakiga i kroppen hade jag känt av innan under helgen också men inte de andra. Så det beslutades att de skulle sätta ut medicinen igen i väntan på vad överläkaren sa idag.

Idag blev beskedet att de tar bort medicinen, sätter in den jag hade i höstas igen och skickar remiss direkt till Lund och arytmienheten för ablation, dvs den operation som jag redan innan visste var sista utvägen. Men väntetiden är lång, mellan 6-12 månader. Men då vet jag i alla fall att jag får hjälp. De har nämligen sett att mina extraslag kommer från samma ställe i hjärtat hela tiden, dvs då är ablation det utmärkta sättet att bli av med extraslagen.

Jag ska in igen på torsdag till sjukhuset och göra ultraljud dock, men bara att få vara hemma är guld värt!

Nu är jag bara grymt trött. Jag har sovit dåligt hela tiden och det är aldrig tyst på ett sjukhus. Jag har delat rum med en äldre dam som snarkat hela dagen. Utanför vårt rum har en sinnesjuk man ockuperat fåtöljerna hela helgen och suttit och skrikit (han har trott att han har "pratat") i stort sett hela dagarna och kvällarna. Så, jag längtar efter lite tyst och lugn och ro.

Och jag längtar efter min Benjamin. Jag ska vara hemma onsdag och torsdag och sen jobba halva fredagen bara. Så Bemi får vara på dagis på förmiddagen nu ons-tors och förmodligen på fredag också. Nu ska jag iväg och hämta hem min lille plutt på dagis. Och krama, krama, krama honom!!