Äntligen helg

Nu är det äntligen fredag och lite ledig tid. För att fira det lägger jag här in en bild på min allra mysigaste, härligast, mest underbara lilla pojke.

Är han inte för bedårande söt så säg?
Han klipper förresten gräset för den som inte ser det...

Jag har nu återgått till den medicinen jag hade innan inläggningen i februari. Insättningsperioden, innan kroppen vant sig, är inget skoj. Igår trodde jag att jag skulle stå upp och somna när jag lagade kvällsmat. Det är som ett slag i skallen vid lunchtid och sen håller det i sig resten av dagen. Skillnaden är mott förra gången jag började med denna att jag då var inlagd på sjukhuset och kunde sova lite då och då. Men nu jobbar jag och kommer sen hem till familjen och vill orka med att umgås med dem också. Just nu känns det liiiite tufft och inte hjälper medicinen heller utan hjärtat slår som attans. Sitter här helt anfådd, men jag vet ju att denna medicin hjälper liiite bättre efter ett tag.

Så här kommer min lista över mediciner igen:
Juli - augusti 07: Seloken Funkade dåligt, tog inte bort extraslagen och jag blev jättedålig i magen av dem.
Augusti - oktober 07: Emconcor Funkade dåligt, tog inte bort extraslagen speciellt bra
Oktober 07 - Februari 08: Sotalol Funkade relativt bra på hjärtat, tog bort många av extraslagen men gav mig biverkningar som extrem trötthet och frusenhet
Februari 08: Tambocor Funkade bra på extraslagen men gav mig grymma biverkningar i form av hjärtrusning, huvudvärk, darrighet och yrsel. Sattes ut efter några dagar.
Februari - Maj 08: Emconcor Funkar inte på extraslagen, sänker eventuellt pulsen något.
Maj 08: Byte tillbaka till Sotalol då min ordinarie hjärtläkare inte förstod varför de gick tillbaka till Emconcor som vi visste inte funkade alls.

Därför har jag nu tagit beslutet att inte vara bullmamma till Bemis födelsedag. Jag, som brukar baka många olika sorters kakor, har för en gångs skull insett mina begränsningar redan innan jag kört huvudet i väggen. Vi kommer bjuda på mat, därefter tårta och en köpekaka till det. That's it. Innan hade jag (och hade tänkt denna gången också) stått och bakat en massa kakor långt i förväg och sedan blivit så less på det och mått dåligt på köpet. Nu med den nya medicinen måste jag se mina begränsningar. Bemi kommer inte tycka mindre om mig för det och det är det enda som räknas i min värld! Han är ju inte ens så förtjust i kakor (bara vissa sorter).

Därför lägger jag krutet på ett nytt tårtrecept som kan förberedas innan (glasstårta). Min nya melodi - det ska förberedas innan för att slippa stress på själva dagen!

Nu är det strax tårtafika här på jobb. Kanske bäst att njuta nu - Roger och jag har ev något projekt på gång i sommar...

Bemi och gamlefarmor kramas. Härlig bild på två generationer.

Min lilla, lilla sötnöt!!