Läkarbesök

Jag springer ju en del till olika läkare som alla vet *ler*. (Det är jag och pensionärerna) Idag var det check-up hos min hjärtläkare, Mattias, och han är en av de trevligaste läkarna jag stött på. Jag har gått till samma hela tiden, det var han som skrev in mig på kardiologen den där julikvällen för 1½ år sedan. Han är så cool, lugn, empatisk och superprofessionell.

Vi pratade en del om mitt läkarbesök i Lund. Han bekräftade min känsla av att de egentligen ville avskräcka mig från operationen med att berätta om alla risker - men se det biter inte på mig. Så mycket jävligare än så här kan det knappast bli. För som Mattias sa - ingen har dött av operationen i Lund *ler*. Varför vill de då avskräcka patienter från operation - de har så långa köer. De är bäst på det de gör, själva opererandet, men de klarar inte av logistiken och köerna. Men eftersom Mattias har jobbat i Lund innan har han lite kontakter kvar och lovade att om jag inte har hört något till våren ang operationstid så skulle jag höra av mig till honom så ska han sparka dem där bak så att jag får en tid. Han sa även att i Sverige är det den som skriker högst som får vård först. Så till våren är det jag som kommer att skrika. Jag vill inte gå en sommar till och må dåligt! Basta.

Sedan pratade vi om neurologen. Och han verkade veta vem min nya neurolog är och att han är bra. Det visar sig att Mattias nu fått 2 patienter till med dystrofia myotonica. Så vi pratade lite om det. Och jag ska fortsätta gå till Mattias även efter operationen i Lund för de måste hålla koll på hjärtat i och med muskelsjukdomen. Känns skönt att fortsätta hos honom eftersom jag vet att han tar sig tid för sina patienter. Hoppas han inte väljer att byta sjukhus - då får jag väl flytta efter.

Jag blir glad av att träffa läkare som Mattias - han ger en hopp om den svenska sjukvården. Måtte han aldrig bli så blassé som många läkare är idag. Måtte han alltid ha kvar sin empati för andra människor, för sina patienter.