Sjukstuga

Hela familjen är hemma och är sjuka. Tjoho! Jag hade tänkt gå i morgon för jag har ett viktigt möte i Kristianstad med jobb men jag fick så snällt inse att jag inte kan sitta på en buss i 2 timmar fram och tillbaka när jag hostar så att jag nästan kräks och när jag har feber. Vi ska ha en stor omogranisering på jobb och jag sitter med i arbetsgruppen och i morgon är det ett inledande möte. Men min chef är också med på mötet så hon ska briefa mig när jag är tillbaka.

Ikväll var lyckan gjord för Bemi. 2 brandbilar stannade precis utanför vårt hus (typ 3-4 meter längs med trottoaren), förmodligen var det ett ambulanslarm till vårdhemmet rakt över gatan. Är här ingen ledig ambulans åker ju brandbilarna på larmet först tills en ambulans blir ledig. De snurrade runt i vändplatsen och parkerade alltså längs med vårt hus. När de kom tillbaka till bilarna stod Bemi beredd och tittade på dem. Brandmännen tyckte nog att det såg skoj ut när Bemi stod där med sin stora nalle i famnen och tittade hänfört på dem så de vinkade till honom och han vinkade glatt tillbaka. Roger och jag sa, hoppas de tutar eller blinkar med ljuset så Bemi får se det. Och ja, visst. De blinkade med ljuset, bara för Bemis skull. Sånt tycker jag är så snällt och gulligt. Nu gjorde de Bemis kväll! Och mammas. Inte för att det var män i uniformer :o) utan för att någon annan, främmande, gör något snällt för min son. Sånt värmer!