EMG avklarat

Nu har jag klarat av den första av mina "hemska" undersökningar och det gick bättre än väntat. Visst var det en massa nålstick men jag hade fått bedövningssalva innan. Läkaren var så förstående till varför jag ville ha EMLA och det var inga prolem. Han var jättebra i övrigt också. Sa att vi kunde pausa i undersökningen om jag tyckte det var jobbigt och tog sig tid att berätta efteråt vad undersökningen i stora drag hade visat.

Det blev fyra nålar, en i vaden, en i låret, en i underarmen och en i axeln. Nålen i låret gjorde ont, ont. Han träffade ömma punkter, något han sakt kunde hända. Han försökte ändra nålens läge ett antal gånger och till sist fick han sticka om. Det gjorde lite ont fortfarande men jag tror det var efterverkningar från första sticket. Efter sticken kan det blir små inflammationer i musklerna. Vi får väl se. Lårmuskeln är öm nu i alla fall, den är stel och känns som en tegelsten. Undersökningen visade i alla fall att jag har fläckvisa förändringar i framför allt lårmuskeln (den muskeln jag använder för att resa mig upp från huk och från en stol bla) och axelmuskeln (den som lyfter armen/armbågen). Svart på vitt att jag har något fel på mina muskler och inte bara är otränad! (Måste bara poängtera det återigen för de som inte verkar fatta!!!)

Nu har jag ringt och talat om för neurologen i alla fall att jag varit på EMG och att han ska vara observant på att provsvaret kommer snart. Läkaren ska ju skicka remiss till muskelbiopsi efter vad denna undersökningen visade, dvs vilken muskel de ska ta biopsi från, gissningsvis lårmuskeln. Läkaren jag såg idag berättade lite om hans teori och den är att mitt DNA prov faktiskt kan stämma. Han tyckte inte att de tydliga signalerna på dystrofia fanns där. Tydligen reagerar muskeln på ett visst sätt om man har det och det gjorde inte mina muskler. Så han tror att det är något annat. Intressant!

Jag åkte hem efter undersökningen för Bemi är sjuk IGEN. Han har haft feber sedan i fredags. Sussi var här och passade honom på förmiddagen *tack*. Vi har en styck trotsig snart 3-åring. Han lyssnar inte för fem öre på vad vi säger. Det är så tröttsamt, framför allt när man själv inte mår riktigt hundra. Sen emellanåt kommer vår goe snälle Bemi fram.

Kan förresten meddela att vi träffade specialpedagogen på Bemis dagis fredags. Bemi mår visst bra på sitt dagis. Han är en charmig och go liten kille som är väldigt duktig på att prata. De har gjort TRAS på honom (tidig reflektion av språkutvecklingen) och han fick i stort sett full pott. Alla rutor utom 2 var helt ifyllda medan han var "på G" på de andra 2. Spec ped såg dock att han kanske inte är lika bra på samspelet med andra barn som han är på samspelet med vuxna. Han har också svårt att fokusera en längre stund på en och samma sak, han vill gärna snabbt gå vidare till en annan aktivitet. Det visste vi redan, det märker vi ju hemma också. Nu var det en lugn dag när hon var där och observerade honom. De var bara 8 barn och han blir ju som mest uppstimmad när där är många barn (de är 17 barn i vanliga fall, ibland tom 21 när de har dagbarnvårdarens barn också på avdelningen *we don't like*). Hon skulle kommit i morgon och observerat Bemi men han kommer troligtvis inte vara där i morgon heller för jag tror fortfarande han har feber. Ska kolla det i morgon. Men spec ped skulle diskutera några saker med sina kollegor för att kunna handleda Bemis fröknar i hur de hjälper Bemi när han stimmar upp sig, hur de får honom att fokusera och komma ner i varv.

Nu har jag en styck kille som pockar på uppmärksamhet. Det har väl gått så där för mig att jobba hemma idag. Han har inte varit så samarbetsvillig och det tillsammans med mitt onda lår var ingen bra kombo för hemmajobb. I morgon blir det kontoret för mig (om jag inte har för ont) och farmor får rycka in och ta Bemi.