Jobbigt

Det finns orsaker till torkan på bloggen. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är mycket just nu och det är inte direkt positiva saker som händer.

För det första så spökar mitt hjärta igen. Jag har denna veckan gjort ett 24-timmars EKG så får jag se vad läkaren säger men jag gissar att det blir medicin igen. Jag har förlikat mig med tanken på att det blir medicin resten av livet och tror inte att jag får någon mer operation. Man kommer till en punkt när man inser att det är lika bra att acceptera och leva därefter. Det tar så mycket onödig energi att fighta och jag har fått min chans att få det fixat men det funkade inte. Det känns rätt ok tror jag, bara jag får medicin. Men visst, det finns ju svackor på den punkten också. Tex när jag inte kan somna på kvällen för att jag mår så dåligt.

Det som tär mest på mig just nu är jobb. På mitt utvecklingssamtal fick jag positiva besked, jag skulle få andra arbetsuppgifter och jag såg verkligen fram emot detta. Det är saker som jag gillar att jobba med och som är utmanande och stimulerande. Jag har ju tidigare inte trivts så bra med mina arbetsuppgifter så detta kändes som ett lyft.

Men jag stöter på patrull. Den personen som tidigare har gjort dessa uppgifter vill inte släppa på kontrollen och låta mig göra sakerna fullt ut utan att klaga och kommentera. Jag får positiv feed-back av min chef så jag har henne i ryggen men det stjäl dels en del av glädjen av att göra nya saker och dels så mycket energi som jag hade kunnat lägga på annat.

Samma person vägrar att ens diskutera hur vi ska göra med våra semestrar i år. Vi har fått ny förvaltningschef och därmed även nya direktiv för hur vi ska sköta bemanningen på semestern. Vi måste alltid vara bemannade, något som inte varit så strikt innan. Jag förstår resonemanget och ser inget konstigt i det. Jag tycker även att man ska föra en dialog med sin chef om när man önskar semester och att det faktiskt är ens chef som beviljar en semester och att man inte ska se det som en självklarhet att få semester exakt när man önskar. Man kanske får jämka lite.

Nu slumpade det sig så att min kollega och jag vill ha semester samtidigt, jag för att dagis är stängt och vi vill inte att Benjamin går på ett tillfälligt dagis i sommar med ny personal eftersom han emellanåt har det lite svårt på dagis. Min kollega vill ha semester just de veckorna för att hans fru inte kan ha semester tidigare än det. Hans ståndpunkt är att han inte kan eller vill ändra sina semesterplaner för deras semester har varit spikad sedan februari. Skulle vi jämkat våra semestrar skulle vi gjort det då. Problemet var bara att min kollega var sjukskriven nästan hela februari och under hans sjukskrivning spikade han sin semester utan att kolla av med oss först.

Jag har sagt ok till att flytta min semester (Roger och jag byter perioder - vi ska gå omlott så att vi löser dagisbiten) med kravet att jag får välja semesterperiod först nästa år. Nästa år kommer Trisha, Chris och Ayla hit och då är det självklart att jag måste vara ledig när de är här. Min kollegas respons på detta var att det var ok om jag i så fall måste ha bestämt när jag ska ha semester innan mars nästa år. Mao dikterar han när vi måste ha planerat vår semester. Det måste väl ändå vara vår chef som bestämmer detta?

Allt detta eskalerade igår och jag hade sådan huvudvärk i morse när jag kom till jobb. Sedan fick jag ett ganska otrevligt mail från ovan nämnda person så huvudvärken har inte direkt blivit bättre trots panodil och kaffe och jag mår just nu skit. All min energi är borta.

Hela min helg känns fördärvad och jag har ingen lust alls att komma hit på måndag. Enda positiva är att personen ifråga inte jobbar på samma ort som jag men jag måste träffa honom minst vid 2 tillfällen nästa vecka och DET ser jag inte fram emot just nu.

Så, nu vet ni varför det är lite tyst här just nu. Den stora glädjen i mitt liv är så klart B och R. Att få komma hem till dem varje dag. Att se Bs tindrande små ögon och underbara leende och få support, stöd och pepping från R. Nu är det helg och jag ska gå hem om någon timme och försöka släppa allt detta och njuta av helgen. Nästa vecka får det bli samtal med min chef.