Usch, idag fick jag mig en tankeställare. En kompis till mig hade en tuff vår förra året då hennes kille lämnade henne för en annan. De har en dotter som är 2 veckor yngre än Bemi. De blev dock tillsammans igen under sommaren och vi var så glada för deras skull. Men tydligen gick det inte att reparera förhållandet, tilliten för fördärvad. De ska nu separera, sälja sitt underbart fina hus och hon ska åter igen leta bostad. Jag vet hur tufft det var när hon letade förra våren, då slapp hon dock göra verklighet av flyttplanerna. Dottern måste kanske skolas in på ny förskola, plötsligt ska mamma och pappa inte bo ihop längre. Dottern är ju ett år äldre nu och förstår mycket mer.
Rogers pessimistiska kommentar var att det är vanligare att par separerar än att de håller ihop. Så visar kanske statistiken men nu kom i så fall verkligheten allt för nära. Jag vill inte att en av mina vänner ska må dåligt, vara ledsen och ha det svårt. Vi är ju 4 tjejer som träffas med våra barn och har gjort sedan barnen föddes och på sistone har vi träffats även med respektive. Kanske är det dags för bara oss tjejer att träffas och ta en fika?!
Jag tänker på dig vännen!!!!
Jag finns här om du behöver prata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar