Trots

Man har hört talas om det. Många fasar det. Många har skrämt oss med det. Och nu är det här. Oundvikligt. Med full kraft. 3 års trotset! Oh my God. Ibland har jag lust att ta med ett annat barn hem från dagis istället... Någon som inte kommit in i denna hemska period. *urk på burk*

Bemi är ofta motsträvig till att följa med hem från dagis men nu tar han priset. Jag är helt svettig och på ett uselt humör när jag väl fått in han i bilen. Ingen bra start på vår kväll tillsammans.

Tandborstningen har vi alltid haft lite av en kamp med men nu är det fullt krig känns det som. Uj! Det skriks, spottas, slåss och fäktas. Allt för att slippa borsta bort tandtrollen. Kanske ska strypa allt godisintag ett tag?!

Medicinen har han också varit trött på att ta ett tag men nu är det till och från ännu mer en kamp. Men där har han bra dagar ibland. Det har han inte med tandborstningen... Där är alla dagar dåliga.

När vi är ute och leker börjar han vips att sura. Han ska gå in (han som älskar att vara ute), han vill inte leka, han gnäller.

Mellan varven är han så klart vår goa underbara kille. Och när han väl lagt sig för kvällen (*peppar, peppar* den enda grejen han inte trotsar med) och jag sedan smyger in och tittar på min sovande ängel är den jobbiga dagen tack och lov som bortblåst. Då svämmar hjärtat över med kärlek.

Idag när jag skulle hämta på dagis gjorde han en dum grej varpå han själv säger "dumheter". Fröken kom ut och frågade om det var Bemi som sagt det och så skrattade hon. Det låter så roligt när han säger det.