Min lilla otursfågel

Mitt lilla hjärta ramlade i morse på dagis och slog sig så pass illa så att de fick ringa efter mig. Det hade blivit ett ganska djupt jack vid näsroten så vi körde till vårdcentralen och där limmade de jacket. Mamma, som är lite känslig för blod, blev nästan patient hon också. Jag blev lite vit i huvudet och började kallsvettas när sköterskorna pratade lite för ingående om vad de skulle göra med min lilla pluttesnutt och hans sår. Sedan var de nästan mer nojiga över mig, att jag skulle svimma. Men jag red ut stormen och klarade även den pärsen och det gjorde min lille hjälte också. Han visade dock prov på sina röstresurser när de limmade såret. Kanske inte så mycket för att det gjorde ont utan för att vi fick hålla fast hans huvud för att limmet inte skulle råka komma in i ögat (jacket är nära ögat).

Pappa Puh fick komma hem och assistera eftersom jag helst ska ta det lugnt nu när jag är utan hjärtmedicin och för att återfå krafter efter min förkylning och bekämpa den envisa hostan jag dras med. Bemi Bus är nästan som vanligt och har svårt att förstå att han ska ta det lugnt så det kan läka. Det slutade liksom inte blöda och ju mer aktiv han är desto mer blöder det ju. Men sen sov han middag en stund och nu verkar det ha hunnit levra sig.

I morgon åker jag som sagt in på sjukhuset så det kommer inte vara så mycket aktivitet på bloggen de närmsta dagarna. Flera dagar utan dator, hur ska jag klara mig? Vi hörs och ses när jag fått mitt hjärta fixat.