Den bäste bland de bästa

Jag säger bara Mattias!! Ni som följt min blogg vet att min kardiolog i Malmö heter Mattias och han är en av få läkare som jag har tilltro till. Ännu en gång har han bevisat att han är värd all den beröm som jag ger honom och han har bevisat ännu en gång att ett av hans ledord är empati. Måtte han aldrig förändras!!!

Via telefon igår kväll dikterade jag ett mail som Roger skrev till Mattias. Jag berättade om upplevelserna av läkaren och ablationen (något som Mattias hade bett mig göra). Jag skrev att jag ville och behövde en pratstund med honom och skrev att jag vet inte om jag kan jobba nästa vecka.

Mattias skulle jobba natt idag visade det sig och han måste i stort sett ha ringt direkt när han gick på sitt pass. Han bekräftade många av de tankar som jag hade, bland annat att de inte följt de rekommendationer som han hade skrivit inför ablationen. Han hade skrivit att mina extraslag kommer i vila och när jag är avslappnad. I stället börjar de ablationen med att ge mig adrenalin och att gasa mitt hjärta upp till en puls på 200 (bara det var ganska hemskt och de gjorde det inte bara en eller två gånger). Först senare gav de mig stesolid som är lugnande, mao helt tvärt emot vad Mattias hade skrivit i remissen. Då hade de redan stressat upp hela min kropp, i och med att det är en ganska obehaglig upplevelse i sig, vilket kan vara anledningen till att stesolidet inte funkade som de önskade.

Sedan var Mr Guds beteende gentemot mig helt fel. Hans frustration över dyrbar ablationstid som gick till "spillo" ska absolut inte gå ut över mig och han skulle inte visa det för mig. Att Mr Gud sedan har en brist på empati, ja det kunde Mattias bara bekräfta. Men han trodde att Mr Gud hade dessutom haft en dålig dag för det lät som om han varit extremt hård och uttalat sig onödigt dumt.

Om jag fortfarande mår så här dåligt på måndag hjälper Mattias mig med en sjukskrivning. Han förstår att jag mår väldigt dåligt och känner mig knäckt.

Kan man ha en bättre läkare eller kan man? Jag önskar att det var han som hade gjort ablationen för han hade säkert lyckats eftersom han känner mig och vet hur mitt hjärta funkar. Bara att ha honom i salen hade säkert gjort att jag kunnat slappna av. Återigen vill jag bara ge honom en stor kram! Och han fick mig att se lite, lite ljus i tunneln. Och bekräftade återigen att jag har haft sådan tur som stötte på honom den där första kvällen när hela cirkusen startade och att han sedan blev "min" läkare. Jag tackar min lyckliga stjärna för det!

Jag vet en sak till som kanske kan få mig att må bättre och få lite framtidshopp men det behåller jag för mig själv, för det finns en massa om.