Inget vidare

Vill ni inte läsa ett "tyck-synd-om-mig"-inlägg så sluta läsa nu!

Jag mår inget vidare. Jag har nog mer extraslag just nu än jag hade innan operationen. Vad det sedan beror på vet jag inte. Men medicinen hjälper INTE. Och denna skulle vara den bästa av denna nya sorten (kalium eller kalciumblockerare tidigare tog jag betablockerare). Vad ger det då för alternativ?

I förra veckan märkte jag en skillnad gentemot min gamla medicin, jag kände mig inte lika trött på kvällarna. Men om det berodde på att jag höll mig sysselsatt med att virka så att jag inte skulle somna eller om den nya medicinen faktiskt inte gör mig så trött vet jag inte. Igår slog dock tröttheten till igen och jag kände det "långt innan". Varnade Roger att jag lär somna i soffan och japp! Jag somnade fast jag satt och virkade :o( Kroppen kändes helt slut.

Nu när jag är tillbaka på jobb frågar ju en del vad som hänt och allt bubblar upp till ytan igen och jag blir så där arg igen. Känner mig så illa behandlad. Det stora hela handlar om pengar. Ablationen som jag "skulle" gjort är en jättedyr behandling/operation. Därför säger Socialstyrelsen att läkare bara ska utföra en sådan och sedan är det bra med det. Men de utförde aldrig någon ablation på mig, de brände aldrig. Visst, de förde upp en kateter i hjärtat på mig och försökte hitta fram till stället som orsakar extraslagen men de utförde aldrig själva ablationen (=bränningen av nerven som orsakar extraslag). Och som min goa, underbara läkare (som dock har haft mage att ta semester denna veckan när jag behöver honom *ler*) sa måste man se till varje enskild patient och dennes livssituation och vardag.

Idag är det onsdag och jag är trött som om det är fredag. Jag vet verkligen inte om jag orkar jobba hela veckan, eller om jag ens kan. Sedan underlättar det inte att det är värsta byggkaoset här på jobb fortfarande. De väsnas något kopiöst och håller sig inte till de "regler" som de själva satt upp, dvs att enstaka borrningar på förmiddagarna och större och jobbigare/mer högljudda arbeten på eftermiddagarna. Igår var det sådant oväsen här så att ett möte i min korridor fick avbrytas för de kunde inte höra vad de sa. Det pågår arbete på plan ett och plan tre (vi sitter på plan fem), de bygger om på sidan av huset och på baksidan av huset, utomhus. Ni kan ju själva gissa hur det låter när alla arbetare är igång samtidigt?! Det ser ut som en byggarbetsplats och där ska vi försöka snirkla oss in. Byggarbetarna är oförskämda och otrevliga och verkar inte alls medvetna om att det faktiskt sitter folk och arbetar i detta huset.

Blä, blä, blä!

En rolig sak är dock att jag fått in en hel del beställningar på mina små virkade djur. Första kossan är levererad och på fredag levererar jag första giraffen. Paul, vars son Max ska ha den, kommer hit till jobb och hämtar den. Han är ändå i Malmö då. Paul och jag gick på högstadiet tillsammans och har stött på varandra en del genom åren. Det visade sig bla vara Paul som var supporttekniker på den Mac jag hade när jag jobbade på Folktandvården. Nu har jag 5 djur till som är beställda. Ska bara slutföra elefanten där hemma först tror jag om inte Nettan, som jag brukar köpa pärlor hos, återkommer med vilka färger och djur hennes systerdöttrar vill ha nu i dagarna. Då lägger jag nog elefanten åt sidan och tar beställningen först.

Nu ska jag försöka göra lite nytta här...

Just det, glömde säga att Bemi fick första sprutan mot H1N1 (nöffnöff-sjukan) igår. Han var en riktig kämpe! Det var lång kö när vi kom dit men han väntade tålmodigt och var så snäll så. Klart att han grät när han fick sprutan men det gick snabbt över när han fick ett klistermärke och en clementin.

Ang hans sår i pannan, det kommer med all säkerhet att bli ett ärr. Såret var så pass djupt, minst 1 cm djupt, så det var oundvikligt att det skulle bli ett ärr. Stackars min lille kille! Vi har fått hudfärgade strips som vi ska sätta på för att skydda mot solen. Nu är det ju inte direkt sol ute så vi kan nog vänta lite med dem.