Pojkarna vaknade tidigt, redan innan jag hunnit duscha. När jag kom ut ur duschen var de i full gång med att bråka. Jag gick in för att sära på dem och lyfta undan Samuel. Men han stretade emot och jag tappade greppet om honom och for in i trappräcket med rumpan före. Sen studsade jag på något sätt in i väggen mellan Samuels rum och vårt sovrum innan jag landade på rumpan på golvet. Där kände jag direkt att något var fel med ryggen.
Jag snurrade automatiskt över på sidan mot räcket och skrek på hjälp. Aldrig har väl Roger kommit upp så fort innan....
Jag ville bara komma upp för det gjorde så fruktansvärt ont att ligga där på golvet och frös gjorde jag, endast iklädd trosor och BH eftersom jag precis kommit ur duschen. Tur var väl det egentligen så jag slapp få kläderna sönderklippta på akuten. Någon gång medan jag låg på golvet i hallen kände jag att vänster handled oxå gjorde ontoch var svullen....
Men Roger insåg allvaret och vägrade hjälpa mig upp och ringde ambulansen. Den kom väldigt fort tyckte jag. Det blev plötsligt väldigt trångt i vår lilla hall när ytterligare tre vuxna kom in. Ambulanspersonalen la mig försiktigt på rygg och ställde en massa frågor. De kände igenom min rygg och då tyckte jag att det var nere kring höfterna/bäcken det gjorde ont. Och det var nog därför skadan missades på första CT:n för skadan satt längre upp på ryggraden, på köpta Th12.
När de skulle lägga mig på båren tänkte de lyfta mig rakt upp men Roger protesterade och frågade om de inte skulle lägga mig på en spineboard eftersom jag hade ont i ryggen. Nja, jo, kanske det. Så, så fick det bli.
De kunde inte ge mig något smärtstillande eftersom de bara hade ketogan med sig (morfin) vilket jag inte tål. Så när de spänt fast mig lastade de in mig i ambulansen. Roger stannade med barnen för att invänta farmor och farfar och för att lugna barnen som var väldigt upprörda.
Ambulansen körde med blåljus in eftersom jag låg på spineboarden. Det var allt annat än en bekväm bilfärd. Jag kände varenda skumpande och sväng i ryggen - ont!
Väl framme vid akuten minns jag inte när de lastade ur mig, jag hade så ont. Jag möttes av fullt med folk som började sätta nål i armen, känna igenom nacke, rygg, mage, armar och ben. Men någon smärtlindring fick jag inte för de hade inte den sortens som jag uppgav funkar på mig eftersom jag inte tål vanligt morfin.
De bestämde sig för att ta bort spineboarden och skicka mig på CT och MR av ryggen och vanlig slätröntgen av min handled och rullade ut mig i någon form av vänthall på ortopedens akut.
När jag låg där kom Roger. Skönt med trygghet även om jag mest låg och stönade av smärta och blundade. Jag hade ännu inte fått någon smärtlindring vilket Roger påtalade så till slut fick jag lite.
Tidsaspekterna är inte de bästa. Det känns som de rullade mig fram och tillbaka till röntgen hela tiden och jag fick dessutom göra ytterligare en CT av bröstryggen eftersom de bara kunde ana skadan i toppen av röntgenbilden på första CTn eftersom skadan satt betydligt längre upp.
Förflyttningarna mellan min säng och britserna till de olika röntgenundersökningarna var fruktansvärt smärtsamma och jag skrek rakt ut och bad sedan om ursäkt direkt efter. Tårarna rann av smärta.
Efter många turer meddelade läkaren att jag hade en spricka på strålbenet vid handleden och de gipsade mig där på akuten. Hon meddelade även att tyvärr hade jag även en fraktur på kota Th12. Kotan var helt av sa hon, jag hade brutit ryggen....
Fy 17 vilken ångest! Hon sa att det fanns två alternativ, operation eller korsettbehandling. Hon gick för att prata med en ryggortoped och läsa på om mina tidigare operationer eftersom min muskelsjukdom ställer till det lite vid operationer. Hon kom tillbaka och sa att det blev operation antingen samma dag eller nästa dag.
Framåt kvällen rullades jag upp på ortopedens avd 4 och fick ett eget rum. Ingen operation den dagen. Roger åkte och hämtade pojkarna så att de skulle se att mamma var ganska ok ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar