Att vara eller inte vara...

...hemma i morgon - ja, det är frågan. Men mest troligt får jag nog stanna hemma och vabba. Bemi Bus har feber igen och denna gången är vi ganska säkra på att det är en tand på gång igen. Han har varit så kinkig med maten i helgen, nästan skrikit sig igenom måltiderna och knappt ätit något. I middags tyckte jag han var varm och kollade. Jodå, 38.5. Och jag tror att tempen har stigit nu för han känns ännu varmare. Bara att vänja sig....

Själva hemma är vi oxå, nu har min hockey-änke-säsong börjat. Pappa Puh har längtat så efter att hockeysäsongen ska börja så han kunde inte bärja sig utan skulle tvunget vara duktig och hjälpa Redhawks och Jenny H tidigare än vad som är nödvändigt. 3½ timme innan matchstart stack han hemifrån mot normala ca 2 timmar innan. Sedan tar matchen lite mer än 2 timmar och lite efterarbete så han är väl hemma efter 19 någon gång. Som tur är ska han köpa med sig falafel med kyckling och fetaost hem, det förlåter lite att han deserterade så tidigt *ler*.

Av olika anledningar blev jag på dåligt humör idag så för att trösta mig bestämde jag mig för att....baka! I normala fall hade jag nog valt att shoppa lite men eftersom börsen skriker är det inget tröstalternativ. Min nya drog är att baka muffins, testa nya recept, lite mer avancerade än vanligt med frosting och grejer. Jag skulle nog behöva jobba lite på ett ålderdomshem där jag hade någon att baka till för det är mest själva bakandet som är roligt.

Idag blev det buttermilkmuffins. Vi får väl se hur de smakar. Jag har frostingen kvar som jag tänkte gå ut och göra nu strax innan junior ska ha kvällsmat. I fredags bakade jag blåbärsmuffins med citronfrosting. I tisdags bakade jag snömuffins.

I torsdags tog Bemi förresten sina första steg - på dagis! J-kla unge! Mamma och pappa vill ju också se. Men nä. Han sätter sig ner med en gång när vi släpper honom. Busfrö!!!!!

Jag väntar fortfarande på att min läkare på kardiologen ska ringa om hur vi ska gå vidare. Förra helgen mådde jag sämre än sämst. Jag hade så ont i bröstet, troligtvis pga att hjärtat slog så dumt som det gjorde. Kändes nästan som om det krampade i bröstet. Jag har svårt att gå snabbt och längre sträckor efter att jag suttit still vid skrivbordet på jobb. Misstänker att det är som jag samlar på mig vätska i vaderna. Vaderna känns stumma och konstiga när jag går och jag är ju alltid ute i sista minuten när jag ska till bussen också så jag måste gå snabbt för att inte missa bussen hem. Får väl se om läkaren ringer denna veckan....

Tack Jenny och Andreas! Jag vet att ni bryr er!
Ibland känns det bara så tungt och faktum är att vissa runt omkring verkar glömma och ställer krav som jag inte rikigt orkar med just nu. Det syns ju för det mesta inte att jag mår dåligt. Det är nog mest Roger som kan se det. Vissa dagar har jag fullt upp med att få vardagen att gå runt.

Nu ska jag leta upp min lilla sjukling här hemma. Lämnar er med en bild på Bemi och hans kusiner som togs i går när vi firade Emmas 5-årsdag.