Hm, ja, det var den första tanken som slog mig efter att jag pratat med min läkare. Det var precis som om han läst mina senaste inlägg om att jag var rädd att vara tvungen att må så här resten av livet. Det var av de första sakerna han sa när jag förklarat att medicinen inte hjälper. Jag sa tom att det känns som om jag ätit sockertabletter denna veckan förutom de dåliga biverkningarna som jag haft, trött, tung i benen, huvudvärk.
Jag behöver alltså inte må så här resten av livet. Mattias, som min läkare heter, ska prata med överläkaren (?) på kardiologen på måndag för att se hur vi ska gå vidare. Förmodligen vill de göra en ny koll på hur mycket extraslag jag har per dag. Kanske blir jag inlagd igen eller så får jag en sån manick som jag kan ha hemma. Han bara nämnde att de nog vill kolla mina extraslag, hur de ser ut över en dag, när de är värst osv. Sedan kan det bli aktuellt med en annan starkare medicin, jag trodde inte det fanns. Men se där. Sen fick han se vad den andre läkaren sa, vad EKG-övervakningen visar. Eventuellt blir det aktuellt med en remiss till kardiologen i Lund där de får göra en bedömning av hur allvarligt de anser att det är och om det är aktuellt med en operation där de "bränner", som Mattias sa. Har läst om det innan i andra sammanhang och jag tror det är en sån operation där de går in via ljumsken och bränner av den retledare som gör att jag får extraslag.
Jag blev bara så glad att någon bryr sig, att de inte bara säger till mig att acceptera att må dåligt resten av ditt liv, vi kan inte göra mer....
Puh, nu ska jag snart få träffa min son!!
Vi bryr oss om hur du mår och vi hoppas och håller tummarna att läkarna snart hittar något som får dig att må bättre igen. Kramar från Jenny och Andreas!
SvaraRadera