Operation

Nu har till slut min läkare på kardiologen ringt. Och det var en del info han hade att ge mig. Först och främst kommer jag bli inlagd över en helg för att de ska byta medicin och då måste man ligga inlagd.

Någon ny inspelning av vad mitt hjärta hittar på kommer de inte att göra. De har redan diskuterat med Arytmienheten i Lund vad som ska göras och de har sett den gamla inspelningen från när jag låg inlagd i somras. De i Lund tycker att det måste åtgärdas och jag är nu uppsatt på väntelistan för "ablation", dvs operation. Om någon sett Sjukhuset på TV3 så har de där visat åtskilliga liknande operationer. De går in via ljumsken och upp i ett blodkärl till hjärtat och bränner av den retledning som stör min hjärtrytm.

Visst är det skrämmande med en operation men jag är bara 30 år och vill inte leva så här resten av livet. De lär nog få ge mig lite lugnande medicin innan om jag inte ska bli helt nojig på operationsbordet. Man brukar nämligen, har jag läst, vara vaken under ingreppet.

Jag är hemma från jobb igen. Igår hann jag precis av bussen i Malmö innan jag spydde. Jag har sån hosta så jag får inte sova om nätterna och förmodligen var jag trött så ja....jag spydde bakom ett hörn på Södervärn...Sen mådde jag bättre, trodde jag, och gick till jobbet. Men efter någon timme på jobb kände jag att det var dags igen. Tur jag har en massa plastkassar på mitt rum och en balkong som jag kunde "gömma" mig på, ville ju inte att chefen som sitter i rummet bredvid skulle höra mig. Ynklig ringde jag sen efter Roger som fick komma och hämta mig. Kände att jag absolut inte skulle klara att åka buss hem.

I natt har jag inte heller sovit så bra och jag mår fortfarande illa, snacka om flashbacks till när jag var gravid med Bemi! Det är precis samma illamående, det här retliga ihållande som bara är där. Ingen aptit, inget lockar alls. *blä*

Nu ska jag se om jag trots allt kan peta i mig något, blir ju bara värre om jag inte äter något. Känns i alla fall inte som magsjuka, då borde jag spy mer.